Imponerande samling trots fornkyrklig frånvaro

Vitterhetsakademien i Stockholm anordnar sedan 1977 vetenskapliga konferenser, ofta flera om året, inom ämnesområden som omfattas av akademiens verksamhet. Resultatet syns i konferensvolymer, varav den 94:e i ordningen här anmäls.

Det handlar alltså om kyrkliga biografier och då särskilt om de metodiska problem som är förbundna med denna genre. Både de teologiska och existentiella perspektiven belyses och relevansen är tydlig för kyrkohistoria, litteraturvetenskap och allmän historia. Antalet bidrag är imponerande för att komma från ett två dagars symposium i juni 2015, hela 22 texter finns här att begrunda.

Som nästan alltid när det gäller konferensvolymer kan en allsidig belysning inte ske i en recension, utan det blir några av bidragen som får lyftas fram. Bredden i både tid och rum är imponerande, från Augustinus till vår tid, från Sverige till Sydafrika.

Ur ett svenskt perspektiv lägger man märke till vad Carina Nynäs skriver om de olika bilderna av den heliga Birgitta i de talrika biografier som har ägnats henne. De beskrivs och klassificeras behändigt. Ur litterär synpunkt står sig Emilia Fogelklous Birgitta från 1919 fortfarande väl. Ett källkritiskt genombrott skedde genom Toni Schmids Birgitta och hennes uppenbarelser från 1940 – Schmid var dessutom den första katoliken som skrev en monografi om Birgitta. Birgit Klockars trilogi av böcker från 1966–1976 är den historiskt mest pålitliga biografin, medan Birger Berghs bok från 2002 ger den bästa helhetsbilden av helgonet.

I nära anslutning till Birgitta kan man läsa Robert Swansons bidrag om Margery Kempe. Den medeltida biografin över denna märkliga engelska kvinna var länge försvunnen, men återfanns 1934. Här belyses viktiga aspekter av handskriftstraditionen.

Eva Haettner Aurelius beskriver fängslande den självbiografiska traditionen bland kvinnliga herrnhutare (på engelska: Moravian Church) under 1700-talet, medan Hartmut Lehmann jämför två olika biografier över den preussiske kungen Fredrik Wilhelm I. Ett i viss mån försummat hundraårs­jubileum under 2017 lyfts fram i Per Arne Bodins artikel om patriarken Tichon. Han var den som blev rysk patriark då patriarkatet i Moskva återupprättades 1917. Här är det närmast fråga om den process som ledde fram till hans kanonisering av den ryska kyrkan, inte om en biografi i traditionell mening. Bidraget är rikt illustrerat, bland annat med en ikon av Tichon.

Mycket annat skulle kunna tas fram. Här beskriver Oloph Bexell den svenska traditionen med herdaminnen, men också den katolska kyrkans historia belyses genom Jean-Marc Ticchis artikel om den också politiskt så betydelsefulle kardinalen Rampolla och Anton Pazos skriver biografier om påvar under 1900-talet.

Kort sagt, rikedomen är överväldigande. Några luckor har naturligtvis inte kunnat undvikas. Bortsett från ett bidrag av akademiens preses Anders Cullhed om den i dessa sammanhang närmast obligatoriska skriften Confessiones av Augustinus, så lyser fornkyrkan med sin frånvaro. Här har dock skett mycket forskning på senare år, inte minst i form av nordiska projekt, och flera viktiga biografier är översatta till svenska, till exempel Athanasios klassiska biografi över Antonios och Gregorios av Nyssas om systern Makrina, den äldsta biografin över en kristen kvinna.

En mer svårförståelig lakun är den biografiska traditionen inom Church of England. Där har man visserligen inte haft någon motsvarighet till de svenska herdaminnena, men varje någorlunda betydelsefull biskop har fått en rejäl biografi, ofta i flera volymer. Tidningarna publicerar alltjämt prästerliga nekrologer, som ibland samlas och ges ut i bokform. Och här möter vi framför allt den sannolikt mest omfångsrika biografin som någonsin har ägnats en kristen teolog, H.P. Liddons Life of Edward Pusey i fyra volymer från 1893–1897.

Ingen som är intresserad av biografier i allmänhet och kyrkliga i synnerhet bör underlåta att ta del av denna konferensvolym.

Sten Hidal är professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet.