Islam i förändring

Religionshistorikern och islamologen Jan Hjärpe har varit den mest kända rösten i islamforskningen i Sverige sedan mitten av 1970-talet. Det som gjorde honom så känd var att han bröt mot den gängse akademiska traditionen kring forskningen om islam. Traditionen gick ut på att nästan uteslutande ägna sig åt islams gamla texter och äldre idéhistoria. Han valde att vända blicken mot skeendena i muslimska länder under samtiden. Detta sammanföll med en rad historiskt avgörande händelser i muslimska länder. En av de viktigaste händelserna som var i görningen var uppgörelsen med moderniteten och de västerländska stater som var sinnebilden för det moderna samhället och politiken. Efter ett flertal misslyckade försök att ta till sig moderniteten och införa västinfluerade konstitutionella styrelseformer i muslimska länder, där de västerländska staterna tillsammans med despotiska krafter i muslimska länder utgjorde de främsta bromsklossarna för denna process, vände allt fler muslimska tänkare ryggen mot åtminstone delar av moderniteten och ville nu återgå till sina egna rötter: islam. Det här var startskottet för politisk islam som vid sidan av sin kritik av väst omgav sig med en utopisk bild av ett välfungerande samhälle inspirerat av islams lagar som hade allt som dessa länder ansågs lida brist på.

Ett av Hjärpes mest uppmärksammade verk som kom 1983 handlade just om politisk islam. Ett kvarts sekel senare tittar han tillbaka på detta verk i sin nya bok Förändringarnas vind där hans främsta budskap är att muslimska länder och islamiska rörelser har genomgått stora förändringar sedan 1980-talet. Under denna period har politisk islam varit på frammarsch samtidigt som den har genomgått en stor förändring. Den stora polariseringen inom politisk islam är skiljelinjen mellan dem som ställer krav på demokrati och vill nå sina mål med röstsedelns hjälp och den radikala militanta jihadismen som väljer våldets väg och avfärdar demokrati. Deras terror drabbar i första hand andra muslimer och inte icke-muslimer.

Tvärtemot den mediala bilden som framställer islam och muslimer som någonting evigt och oföränderligt tecknar Hjärpe förtjänstfullt bilden av förändringarnas ”islamer” och muslimer. Detta gör han genom nedslag i diverse politiska och sociala rörelser i muslimska länder, men också genom att uppmärksamma de förändringar som islam och muslimer i väst har gett uttryck för. Han uppmärksammar de frågor och problem som emigranter från muslimska länder brottas med i väst. Dit hör identitetsproblematiken bland unga muslimer, framväxten av Euroislam och den tilltagande islamofobin som inte begränsas till öppet främlingsfientliga partier utan som har spritt sig till etablerade politiska aktörer.

Hjärpe lyfter också fram kvinnornas roll i dagens islam. Han talar om feminisering av islam och syftar på den framträdande roll som unga och välutbildade kvinnor spelar i muslimska länder och den roll unga kvinnor, som är barn till invandrade muslimer, spelar i västerländska samhällen.

den stora förtjänsten med Hjärpes arbete på 1980-talet var att han bröt med den gamla akademiska traditionen. Nu gör han ytterligare en brytning genom att överge de idé- och religionshistoriska samt teologiska perspektiven som dominerat studierna av nutida muslimska företeelser. I tidigare studier av islamismen fokuserade han ideologiska budskap och språkbruk. Nu väljer han att utgå från ett religionsantropologiskt perspektiv som riktar in sig på studiet av faktiska funktioner, politiska och sociala skeenden och deras samband med de olika islamistiska rörelsernas handlande och deras förändringar. Förändringarnas vind visar detta perspektivbyte på ett illustrativt sätt. Hjärpes tidigare och nya arbete ligger till grund för ett särdeles viktigt forskningsfält som är en stor behållning för den svenska och internationella islamforskningen. I en tid då självutnämnda islamkännare dominerar det offentliga rummet är hans Förändringarnas vind ett måste för dem som vill vidga sina vyer.

Artikelförfattaren är professor i idéhistoria vid Umeå universitet