Jesuitmoral av idag

Den 16 november 1989 skakades El Salvador av en ohygglig händelse. Sex jesuitpräster och lärare vid jesuiternas universitet, däribland dess rektor, Ignacio Ellacuria samt deras hushållerska och hennes dotter, mördades av soldater ur regeringsarmén. Massakern kom att få stor betydelse för den kommande utvecklingen i El Salvador. Den ledde bland annat till en för landet sensationell rättegång, där några av de inblandade militärerna skulle komma att fällas.

DIAKONIA, de svenska frikyrkornas biståndsorgan och föreningen Svensk volontärsamverkan (SVS) som verkar som en mötesplats för olika folkrörelser för solidaritetsarbete och för fred, rättvisa och jämställdhet, har nyligen publicerat en bok om dessa dramatiska händelser. Såvitt vi känner till är detta den enda utförliga dokumentation som utkommit i Sverige om de ohyggliga tilldragelserna: Moderna martyrer. Om Ignacio Ellacurias och andra jesuiters kamp för fred och rättvisa i El Salvador. Journalisten Micael Lindholm som under 1989-91 arbetade som biståndshandläggare för DIAKOMA i Centralamerika med ansvar för El Salvador, Honduras och Panama dokumenterar händelserna kring morden. Han påpekar att hans framställning är av journalistisk-dokumentär art snarare än vetenskaplig.

Det egentligt intressanta i denna redogörelse ligger kanske inte i de yttre dramatiska händelserna utan i den inre motivering som händelserna speglar. Dessa jesuiter var övertygade om att deras insats för evangeliet i El Salvador krävde att de solidariserade sig med de fattiga och förtryckta, och genom denna prioritering var de villiga att alla hinder till trots satsa sitt yttersta för rättvisa och fred. Deras exempel bidrog även till att ärkebiskop Oscar Romeros ögon öppnades för kyrkans speciella uppgift i landet.

Klarsynt påpekar Micael Lindholm att dessa salvadoranska jesuiters exempel speglar något av en inre utveckling som hela jesuitorden genomgått efter Andra vatikankonciliet. På den 32:a generalkongregationen 1974-75 ställde orden på nytt frågan om sin särskilda kallelse idag och svaret löd: ”Medan många i dag beslutsamt ägnar sig åt att bygga en värld utan Gud, måste vi bemöda oss om att visa hur det kristna hoppet inte är ett opium utan tvärtom främjar en fast och realistisk insats för en bättre värld […] Insatsen för rättvisan är därför en integrerande del i evangeliseringen. På så sätt vill vi vara sådana vittnen för evangeliet som förenar kärleken till Gud med tjänst för människan.” Såsom en röd tråd går insatsen för de fattiga och förtryckta genom ordens sätt att realisera sin kallelse. Man arbetar med att bygga upp en värld som är mänskligare och som därmed förverkligar något av Guds rike.

Bokens gripande skildring är en aktuell framställning som beskriver hur jesuiterna och deras orden egentligen är.