Praktverk om kyrkokonst

För några år sedan kallades konsthistoriker med intresse för kyrkokonst till ett möte på Vitterhetsakademien för att diskutera möjliga upplägg av en programserie för Sveriges television med korta avsnitt som skulle bära namnet Kyrkornas hemligheter. Den kom att bli mycket uppskattad och finns nu tillgänglig på nätet via Svt Play. Två av initiativtagarna, Ingrid Sjöström och Ann-Cathrine Bonnier, som båda arbetat på forskningsenheten Sveriges Kyrkor på Riksantikvarieämbetet, har därför tillsammans med förläggaren Thomas Magnusson under 2013 gett ut en antologi med samma titel. Tillsammans med ett tiotal medverkande författare, alla experter, har de velat ge en kronologiskt upplagd fördjupning för den som vill veta mer, eftersom tv-seriens korta, tematiska program bara kunde erbjuda aptitretare.

Boken är ett praktverk i storformat. Den är rikt illustrerad med vackra färgfoton, som i huvudsak är tagna av Malin Gezelius och Lennart Karlsson. De välskrivna och initierade texterna skildrar kyrkans långa historia i Sverige genom kyrkliga byggnader och konstverk. Boken är kronologiskt upplagd och indelad i åtta avsnitt. Läsaren erbjuds i varje avsnitt en inledande översiktlig genomgång av varje periods kyrkohistoriska situation och arkitekturhistoriska utveckling. Därtill behandlas i denna bakgrundsteckning kyrkans dåvarande plats i samhället och i den sekulära historiska kontexten. Man kan också lära sig vad som är typiskt för varje periods sätt att anordna kyrkorummet och vilka föremål som är karakteristiska för en viss tid. Även dessa introduktioner är välillustrerade och specifika verk nämns kortfattat på ett exemplifierande sätt. Men därutöver har redaktörerna valt ut femtio verk som ägnas fördjupande presentationer. Något färre än hälften av dem tillhör medeltiden, resten den reformatoriska perioden, vilket får anses välbalanserat.

De första tre kapitlen är ägnade kristnandet och medeltiden, de resterande täcker in reformationstiden fram till i dag. Indelningen är traditionell och följer den sedvanliga epokindelningen inom konstvetenskapen. Man har i rubriksättningen försökt fånga in något karakteristiskt för varje epok. Så har till exempel det första kapitlet underrubriken ”Från asagudars land till katolskt rike” och det tredje kapitlet ”Återhämtning efter katastrofen” som syftar på digerdöden, medan reformationstiden betecknas som ”Ny tro i gamla kyrkor” och stormaktstiden ”Kyrkan i maktens tjänst”. Varje kapitels längd är avpassad efter den tidsrymd som täcks in och därför är de tre sista kapitlen betydligt kortare än de föregående.

Som exempel på de verk som valts ut för fördjupande analys kan nämnas inredningen och monumentalmåleriet i Bjäresjö romanska kyrka, krucifixet från Tryde kyrka, dörren i Rogslösa kyrka, Dädesjö kyrkas takmålningar, Härkebergas kalkmålningar, Katarina Jagellonicas gravkor i Uppsala domkyrka och så vidare. Av detta framgår kanske att urvalet inte bjuder på några större överraskningar utan behandlar verk som är rätt välkända. Åtminstone varje student i konstvetenskap bör känna till dem från undervisning och kurslitteratur. Det är dock ett vanligt grepp att utgå från en så kallad kanon inom ett ämne som generation efter generation av studenter förväntas ha med sig som kunskapskapital efter sina studieår. Redaktörerna poängterar också att boken enligt dem innehåller ”det bästa och det mest spännande av det du kan hitta i kyrkorna”.

För den som undervisar eller forskar i ämnet kan dock förutsägbarheten i urvalet kännas litet som en besvikelse. Men boken är inte riktad till den initierade skaran utan framför allt till de ännu icke-insatta som följt tv-serien, som fått sin nyfikenhet väckt och som sedan vill veta mer. Att besvara deras frågor är ett syfte som boken fyller med råge. Den som redan är kunnig inom området kan trots detta ändå få ut en hel del då texterna bygger på de senaste forskningsrönen. Däremot skapar självklarheten i urvalet något av en krock med bokens publikfriande titel. Om det är något som boken inte innehåller så är det just hemligheter. I baksidestexten förklaras titelvalet så här:

”Kyrkor bär på hemligheter. Likt dolda tecken finns de där: symbolerna, de glömda betydelserna, minnena och spåren av människor och deras liv och tro i Sverige under 1 000 år.”

Denna förklaring känns märklig. Den antyder att kristendomen numera är ett passerat stadium som vi för längesedan har lagt bakom oss, ungefär som antikens gudar som inte längre dyrkas. Det stämmer inte och dessutom irriterar detta påstående mig som bildad och kristen läsare mer än det faktum att jag faktiskt inte kan hitta något för mig obekant eller okänt i boken. Kristendomen har inte dött ut. Även om gudstjänststatistiken inte imponerar, så visar undersökningar att den privata andakten är vid god vigör och att kyrkan har en bestående funktion inom samhället exempelvis vid krishantering. De senaste decennierna har också intresset för det kristna budskapet ökat generellt sett, inte minst bland intellektuella och bland tongivande journalister.

Att hävda att konstverkens betydelser skulle vara allmänt sett glömda är heller inte korrekt. Det är inte så att författarna med stor möda ägnat sig åt att utröna betydelserna, ungefär som man en gång försökte lista ut det hieroglyfiska skriftspråket som definitivt var bortglömt. Även om allmänbildningsnivån kan ha sjunkit misstänker jag att vi ofta överskattar kunskapsbasen hos gemene man i äldre tid. Hovmålaren Ehrenstrahl skrev på sin tid en imponerande lång och detaljerad manual över symbolbetydelser i de målningar och takutsmyckningar som han skapade på Drottningholm. Han räknade inte med att ens eliten skulle kunna uttyda dem utan konstnärens hjälp, vilket synliggör att symbolkunskap aldrig varit gängse kunskap. Det är dock lovvärt att redaktörerna velat höja den allmänna kunskapsnivån i landet, och visst finns det alltid behov av sådana här sammanfattande kunskapsinventeringar och fördjupningar, eftersom forskningen ständigt producerar ny kunskap också om det mer välkända.

Boken är påfallande välskriven, övergångarna mellan de olika författarna är sömlösa. Redaktörerna har sett till att de olika texterna integrerats och svarar väl mot varandra. Vem som skrivit vad måste man bläddra längst bak i boken för att få veta. Därmed löper läsningen friktionsfritt från första till sista sidan utan distraktioner. Texterna om enskilda verk går också långt utöver de traditionella, torra beskrivningar som annars är brukliga inom forskningsområdet. I stället finns en tilltalande berättande ton där varje verk sätts in i en vidare kontext. Nedan kommer några exempel på detta.

Bjäresjö kyrka ger anledning för textens författare att påpeka att vi i dag inte har kvar några medeltida kyrkor i ursprungligt skick, eftersom de byggts om många gånger och moderniserats genom tiderna. Läsaren får en god uppfattning både om olika tidstypiska förändringar som skett i den kyrkan fram till i dag, men också om hur de relaterar till kyrkans ursprungliga utseende och funktion. Bland annat lyfts fram betydelsen av senare tiders fönsterförstoringar för en ändrad upplevelse av kyrkorummet.

Sällan vet man något om vem som utfört medeltidskyrkornas väggmålningar eller vem som donerat dem, men i de fall då det är känt lyfts detta fram i boken på ett intresseväckande sätt. Exempelvis resonerar sig författaren fram till vilka donatorerna var bakom de magnifika kormålningarna i Vä kyrka i Skåne utifrån indirekta bevis. Med stöd av dem menar författaren att de kungliga donatorsporträtt som finns infogade i måleriet bör föreställa den danske kung Valdemar och hans drottning Sofia vid mitten av 1100-talet. Möjligen har målningarna tillkommit i samband med deras giftermål 1157 som en del av firandet och innan kungen donerade sin ärvda kyrka till domprosten i Lund.

Det är heller inte enbart målningar och skulpturer som tas upp i boken, även om de dominerar. Bland andra ting som lyfts fram kan nämnas exempelvis det vackra gravtäcket från Skokloster och praktorgeln i Lövsta bruks kyrka, liksom även ett illustrerat exemplar av Gustav Vasas bibel från 1541.

Inte sällan brukar man hoppa över vår egen tid när man skriver sådana här historieverk, mest därför att det är svårt att i mängden av möjliga exempel urskilja de som kan tänkas ha haft störst betydelse eller som är mest representativa. Bokens redaktörer har dock inte väjt för problemet utan valt ut en kyrkobyggnad och tre centrala verk från olika tidpunkter under 1900-talet för de fyra fördjupningstexter, som gör det möjligt att sammanfatta viktiga tendenser. Modernismen som stilmässigt bestämt kyrkoarkitekturens formvärld fram till i dag presenteras med hjälp av Markuskyrkan i Björkhagen. Som en anknytning till tidigare exempel på kyrkomåleri lyfts altartavlan i Jukkasjärvi fram som exceptionell. Två nya företeelser i Svenska kyrkans praktik som vuxit fram och blivit av central betydelse för andaktslivet presenteras genom å ena sidan den första svenska ljusbäraren, som finns i Växjö domkyrka, och å andra sidan Lena Lerviks Skyddsmantelmadonna i Åmotfors kyrka som paradexempel på Marias återkomst.

I vår sekulariserade tid är det roligt att hitta en bok om kyrkan i Sverige som bygger på de senaste forskningsresultaten. De pedagogiska interiörbilderna med siffror som pekar ut de viktigaste föremålen gör det enkelt för läsaren att orientera sig. Den kan rekommenderas i många olika sammanhang, som historiskt allmänbildande, som en vägledning för den som vill kyrkoturista, och som kursbok för studerande. Boken lockar läsaren till att besöka de fantastiska miljöer som porträtteras för att se dem i verkligheten. Och eftersom exemplen kommer från snart sagt hela landet behöver man inte resa långt för att åtminstone kunna se ett av dem i verkligheten. För den som av olika skäl inte kan resa blir boken i stället en möjlighet att göra en rundtur mellan landets mest anmärkningsvärda kyrkliga konstverk.

Britt-Inger Johansson är professor i konstvetenskap vid Uppsala universitet.