Samtal om tron

När den tyske journalisten Peter Seewald gav ut sin intervjubok Salz der Erde väckte det stor uppmärksamhet. Hans samtal med dåvarande kardinalen Joseph Ratzinger var så uppriktiga och frispråkiga, att de kom ut i ett flertal upplagor och översattes till olika språk. Seewald hade då lämnat den kyrka han växt upp i, vilket förklarar en del av de provokativa för att inte säga fräna frågor som Ratzinger fick besvara. Sedan dess har han återvänt till kyrkan. År 2000 gav han ut en ny intervjubok som nu har fått svensk språkdräkt. Den har på tyska den behändiga titeln Gott und die Welt: Glauben und Leben in unserer Zeit, vilket på svenska blivit Gud och världen. Tro och liv i vår tid.

Man märker att det är två katoliker som samtalar. Seewald har blivit försiktigare, vördnaden för kardinalen har tilltagit. Långa stycken är det knappast fråga om ett samtal utan mera om en meditation som två kristna gemensamt utformar. Det gäller särskilt det parti som handlar om Kristi lidande, död och uppståndelse, där Seewalds roll mest består i att tillhandahålla de bibelställen som Ratzinger mediterar över.

Därmed är inte sagt att denna bok är ointressant. Den har kanske inte samma fräschör som Salz der Erde, men den är mera heltäckande än vad den boken är. De tre huvuddelarna är Gud, Jesus Kristus och kyrkan. De grundläggande frågorna om tro och vetande får en utförligare behandling i den förra boken, likaså frågor om den katolska kyrkans agerande i världen av i dag. Den genomgång av kyrkans roll på de olika kontinenterna som fanns i den förra boken, letar man förgäves efter här.

Kristus får en fylligare belysning i denna bok. Mycket av det som här sägs kan ses som en förberedelse till det som skulle komma i påvens nyss publicerade bok om Jesus. Särskilt utförlig blir Ratzinger när han kommer in på evangeliernas förhistoria och trovärdighet. Intressant är att kardinalen säger att hans fromhet i yngre år var kristocentrisk, vari han ser en påverkan från den tyska protestantismen. Så småningom har han – kanske genom den förre påven – kommit att få en fylligare bild av Marias roll.

Mera sensationella avslöjanden letar man förgäves efter i denna bok. Personen träder i bakgrunden för kyrkomannen, mer än i den förra boken. Vi får veta att han är skeptisk inför det försök att förnya avlaten som gjordes av den förre påven. Hans välkända förkärlek för den gamla, tridentinska mässan kommer fram, men också en insikt om att latinkunskaperna numera är så svaga att dess återkomst står på osäker grund.

Översättningen förefaller på åtskilliga ställen vara diskutabel. Vissa formuleringar som nu förefaller märkliga kan möjligen bero på översättningen. ”Första Korinthierbrevet, som bär vittne om Jesu uppståndelse och instiftandet av nattvarden, föreligger i texter som redan Paulus hade tillgång till” (s. 184). Meningen kan rimligen endast vara, att Pauli omnämnande av Kristi uppståndelse och nattvardens instiftelse bygger på texter (eller snarare traditioner) som Paulus hade tillgång till innan han författade i kyrkan, nämligen Rom, Alexandria och Antiochia. Pluralen primater brukar väl i regel avse vissa högre däggdjur. Flera andra exempel kunde anföras, vilka tyder på att översättningen borde ha granskats mera ingående.

I sina svar påminner Ratzinger, vilket är värdefullt, ofta om delar av den katolska teologin som blivit bortglömda. På sidan 52 kommer han in på den numera förtigna predestinationsläran, men – om översättningen är korrekt – får vi en något förenklad bild av denna: ”de som är bestämda för det kommer till helvetet och de andra till himlen”. Detta sägs kyrkan alltid ha tagit avstånd från. Det är riktigt när det gäller förkastandet (reprobationen), men att Gud har bestämt vissa människor till saligheten (positiv predestination) framgår av Rom 8:29 f. och har alltid varit kyrkolära.

Kort sagt: denna intervjubok kompletterar på ett utmärkt sätt Salz der Erde. Att lokalen för dessa samtal har varit klostret Montecassino visar endast, att den monastiska miljön lämpar sig väl för samtal om höga och svåra frågor.