Stockholmsdialogen – samtal i miljöhotets skugga

Påven Franciskus encyklika Lovad vare du har gett nya impulser för miljödebatten. Det märks. Länge har den katolska kyrkan varit sen i frågor om ekologisk medvetenhet och ansvar, eller åtminstone har den upplevts på det viset. I och med Franciskus lärobrev, som nu också finns på svenska, står dock ämnet ekologi högt på kyrkans agenda.

Detta faktum präglade också den så kallade Stockholmsdialogen, en serie av konferenser där jesuiter från hela världen träffas för att diskutera miljöfrågor i deras relation till social rättvisa. Stockholmsdialogen började 2013 som ett gemensamt initiativ av Newmaninstitutet och GIAN-Ecology, jesuiternas internationella nätverk för miljöfrågor. Under november månad samlades dialoggruppen igen för att fortsätta sitt arbete: att fördjupa kunskap om världens ekologiska utmaningar, att tillföra debatten ett vetenskapligt och andligt djup samt att bidra till en ökning av solidaritet och förändringsbenägenhet.

Lovad vare du var en naturlig utgångspunkt för ett sådant möte – men också en bra inkörsport för ett samarbete med SEI (Stockholm Environment Institute), ett av världens ledande forskningsinstitut inom miljöområdet. SEI arbetar för att bygga en bro mellan naturvetenskap och beslutsfattande (bridging science and policy), det vill säga det av regeringen grundade institutet levererar de miljövetenskapliga fakta som beslutsfattare behöver som underlag för att driva igenom politiska förändringar.

Föreläsningarna under konferensen kretsade kring frågor som var lika angelägna för de tre organisatörerna och som i sin tur speglade några av encyklikans viktigaste frågor: hur kan den kunskap som vi har om de dramatiska klimatförändringarna leda till de nödvändiga förändringarna i vårt beteende? Vilken roll spelar politik, näringsliv och det personliga ansvaret i denna förändringsprocess?

De ekologiska utmaningarna är sannerligen många. Föreläsningar och grupparbeten gav möjlighet att fördjupa analysen av världens ekologiska status quo samt att analysera faktorer som hindrar en effektiv förändring. Hur kan till exempel universitet förmedla värderingar och uppmana till förändringar utan att kompromettera vetenskaplig objektivitet? Michael Garanzini, jesuiternas ”minister för högre utbildning” beskrev viljan till att förändra världen som ett av universitetsutbildningens viktigaste mål, åtminstone enligt jesuiternas syn på saken, medan Astrid Söderbergh Widding, rektor för Stockholms universitet, beskrev de inbyggda konflikterna mellan vetenskaplighet och normativitet som de ter sig på ett modernt universitet. Sverker Sörlin, författare och professor i miljöhistoria på KTH, påminde i sin tur om att gudsfrågan är avgörande i sökandet efter det rätta perspektivet på natur och miljö och inte får portförbjudas i den offentliga debatten.

En annan fråga som sysselsatte konferensen var hur människors konsumtionsmönster kan ändras inom ramarna för den rådande ekonomiska ordningen. Är det kunden som driver igenom de stora förändringarna genom att sluta köpa miljöskadliga produkter? Eller behöver vi mer politisk styrning? Vilken roll spelar kollektiva värderingar i våra samhällen för våra personliga beslut? Utan tvivel är det enklare och politiskt mera korrekt att leva ett miljömedvetet liv om man bor på Söder än i Calcutta. Stockholmsdialogen bjöd inte på enkla svar, men en bild av situationen vaskades fram som visar en komplex problematik där många aktörer, från enskilda människor till regeringar, måste agera snabbt och bestämt om en hotande ekologisk kollaps ska förhindras.

Skärningspunkten i utvecklingen, nämligen att miljöförstörelse och klimatförändringar framskrider snabbt medan männi­skors beteende och politiska strukturer förändras långsamt märktes i en viss uppgivenhet bland deltagarna. Så uppfyllde konferensen väl ytterligare en viktig funktion: att ge perspektiv och hopp. Det var många nya insikter, planer för fördjupat samarbete och uppslag till gemensamma forskningsprojekt som växte fram både i konferenslokalen och över en kopp kaffe. Att just detta kaffe intogs ur föga ekologiska pappmuggar visade på sitt eget sätt hur stora utmaningarna är som väntar på oss.

Philip Geister är jesuitpater, teol.dr i tros- och livsåskådningsvetenskap och rektor för Newmaninstitutet i Uppsala.