Vincentbröder anlände till Nizhnyj Tagil i Ryssland 1997 för att betjäna en kristen minoritet. Det som började som en respons för svältande barn utvecklades till en långvarig insats i medlidandets tjänst. Ordens latinska namn är Congregatio missionis, även kallad Laristorden eller S:t Vincentkongregationen. Den grundades 1625 av den helige Vincent de Paul. Den kvinnliga grenen, Barmhärtighetsdöttrarna, grundades 1633.
Syster Antonia Lednicka från Slovakien, som tillhör den kvinnliga S:t Vincentkongregationen, har varit nunna i 30 år, varav 23 år i Ryssland. Fader Tomaž Mavrič, en av pionjärerna, blev upprörd av att se barn vandra runt på gatorna, hungriga, frysande och bortglömda och tog upp saken, först med församlingsborna sedan med föreståndarinnan för skolan nr 41, Natalia Petrovna och startade upp ett samarbete mellan den katolska församlingen och statliga institutioner. Vincentsystrarna och – bröderna började med att förse de barn som inte hade råd att äta lunch, med varm mat, vilket utvecklades till ett regelrätt program, omvårdnad och tro i aktion. Församlingsborna och prästerna började med att betala skolluncher för mellan 50 och 80 barn som inte hade råd med det.
”Fader Tomaž ansökte om att få systrar till hjälp”, säger syster Antonia. ”De ankom från Slovakien 2000 och startade upp ”Children’s Club Care”, som blev till ett hemvist, klassrum och ett andra hem för hundratals barn på orten. Till en början blev det bara möten en gång i veckan, men sedan fem dagar i veckan.”
”Mer än 1 500 barn har haft glädje av denna klubb”, säger syster Antonia. ”för somliga blir det ett år, medan det blev hela skolgången för andra”. Klubbens mission var att skänka omvårdnad, stabilitet och rådgivning för barn som saknade det. ”Efter hand hjälpte vi även ortodoxa och muslimer, men det var inte huvudsyftet, vi ville bara visa att någon älskade dem”, säger syster Antonia.
Ulyana, 34 år gammal, som varit en som åtnjutit Vincentsystrarnas omvårdnad, vittnar om vad det betytt för henne. ”Jag har kära minnen av min barndom. Vi gav oss ut tillsammans och åkte kana nedför backen på vintern och gjorde utflykter. Det var roligt, hemlikt och mysigt och jag var gladare än någonsin. Jag kommer från en dysfunktionell familj och lärde mig inte vänlighet och kärlek hemma. Men i klubben utvecklades jag som person. Den utvecklade min kreativitet och begåvning, så att jag nu är designer, varför jag är tacksam mot barnklubben.”
Systrarna tar även hand om de hemlösa i Nizhnyj Tagil, besöker dagligen logier för hemlösa, hjälper till med hygienen och reparerar de byggnader där hemlösa håller till. De hjälper också till i det statliga sjukhuset för tuberkulösa. ”Många tuberkulösa patienter är hemlösa och ankommer utan dokument”, enligt syster Antonia. ”Vi hjälper dem att få legala dokument så att de kan få socialhjälp, eller att flytta till andra faciliteter sedan de skrivits ut”. Systrarna skjutsar dem i sin bil till myndigheters kontor och betalar alla omkostnader. En gång i månaden levererar de mat till dispensären för tuberkulospatienter, som ett incitament för patienterna att regelbundet låta sig undersökas medicinskt. […]
Deras karitativa verksamhet kräver också finansiellt stöd, vilket de får av S:t Vincentkongregationens slovakiska provins, samt även donationer från lokalbefolkningen vid den årliga aktionen ”S:t Vincents Bag” en matinsamling.
”Människor är mycket generösa då de vet att maten kommer de fattiga till del”, säger syster Antonia.
Vatican News, engelskspråkiga redaktionen, 2025-12-29
Detta är en nyhetstext.