Norskfödde Markus Bernt Eidsvig, biskop av Oslo 2005–2025, har återvänt till sitt ”hemmakloster” Klosterneuburg, utanför Wien. Den 72-årige pensionerade biskopen är sedan några månader återbördad som ordensman till det kloster där han inträdde 1991. Enligt en intervju i Klosterneuburger Stifts-Magazin i april 2026 hade han aldrig tänkt sig att lämna klostret och minst av allt bli biskop. ”Jag har nästan ångrat att jag inte sade nej till erbjudandet, men åren i Oslo har också varit goda.”
I Oslos stift utgör som överallt i Skandinavien katolikerna en liten minoritet i ett land med mer än fyra miljoner invånare. Men genom invandring har antalet vuxit från 42 000 till omkring 160 00, berättar biskop Eidsvig om de senaste två decennierna. ”Våra församlingar är polska, litauiska, asiatiska, afrikanska och latinamerikanska. Detta har jag alltid funnit vara en stor rikedom. Därigenom blir kyrkan katolsk – världsomspännande.” Som en av höjdpunkterna under sitt episkopat räknar han grundandet av ett prästseminarium, där undervisningen i teologi sker på norska.
”Kyrkan är mera trovärdig nu än den var för 20 år sedan”
I intervjun berättar Eidsvig om sin ovanliga kallelses väg och sin tid som fånge i ett KGB-fängelse i Ryssland. Han betonar kyrkans ansvar i en tid av geopolitiska omvälvningar. ”Kyrkan kan och får inte tiga när det sker uppenbara övergrepp. När folk, som i fallet Ukraina, blir överfallna, när självbestämmanderätten missaktas eller ställs under tvivelsmål, som nyligen skett i fallet Grönland, då måste kyrkan höja sin röst”. Biskopen tillfogar: ”Jag vet inte om kyrkan härvidlag varit tydlig nog”.
Trots detta ser Eidsvig kyrkan i Europa i många avseenden förstärkt. ”Hon står fastare här och är mera trovärdig än för 20 år sedan. Vi ser också att många barn finner vägen till kyrkan”, säger augustinkorherren och biskopen emeritus. Å andra sidan sett har det andliga livet blivit mycket svagare och det finns många stora stift som inte har någon återväxt. Någon ”revolutionär lösning” för att få flera att svara på prästkallelser har han emellertid inte, men han tror också ”att vi måste verka för införandet av gifta präster”.
Eidsvigs råd till unga människor är att söka orientering: ”Tron börjar med hörandet. Hör på när kyrkan talar. Och om hon inte talar, ställ frågor!”
Uppväxt i en protestantisk familj
Oslos biskop emeritus kommer från Rjukan, en liten norsk stad, och växte upp i en protestantisk familj. 1977 konverterade han till katolska kyrkan och prästvigdes 1982. I början på 1990-talet flyttade han till Österrike och augustinkorherrarnas ordensgemenskap. Där blev han först kaplan i stiftet och senare kyrkoherde i Klosterneuburg-Süd. Från 1996 verkade han i klostret som novismästare, kapitelråd och kapitelsekreterare. Sommaren 2005 utnämnde påven Benedikt XVI (2005–2013) Eidsvig till biskop i Oslo.
Redan vid 14 års ålder ville Eidsvig bli katolik, vilket hans far motsatte sig. Men även önskan att bli präst kom också tidigt. ”Av mina klasskamrater blev jag därför mobbad, men jag stod fast vid min avsikt”. Under tiden som student i luthersk teologi blev det mer och mer tydligt att han ville bli katolik och han anmälde sig till konvertitundervisning hos dominikanerna.
Häktad av KGB och dömd till fängelse
I juli 1976 blev han häktad av den sovjetiska hemliga polisen KGB för att han medfört medicin och politiska skrifter till oppositionella i Sovjetunionen. ”Jag blev anhållen för anti-sovjetisk verksamhet och förd till det beryktade Lefortowofängelset i Moskva, dömd till tre och en halv månads fängelse.” Fängelset var illa beryktat för tortyr. ”Man slog mig visserligen inte, men man använde andra metoder, exempelvis minskade matransoner. Dag och natt var det oväsen och larm och ljuset stod på hela tiden. Jag kan ännu idag erinra mig lukten i fängelset.”
Tron uppehöll Eidsvig under dessa veckor. ”Bönen var mycket viktig under denna tid. Det norska sändebudet hade gett mig en bibel och mina föräldrar gav mig en tidebönsbok. I slutet av fängelsetiden visste jag att konversion var den enda möjligheten.”
”I Klosterneuburg kände jag mig genast hemmastadd”
Efter teologistudier i Oslo och London och prästvigning arbetade Eidsvig som kaplan i en församling i den norska staden Bergen. ”Jag hade av en vän hört om klostret Klosterneuburg. Vid ett besök i Wien frågade jag klostrets gästmästare om jag kunde få göra min reträtt där. Jag blev inbjuden och kände mig genast hemmastadd.
Eidsvigs dåvarande biskop var emot hans ordensplaner. ”Han påminde mig om att jag i Bergen lovat att bygga en skola. Det gjorde jag sedan och då lät han mig gå. Sommaren 1991 trädde jag in i Klosterneuburg, fick som ordensnamn Markus och hade som avsikt att inte lämna klostret mer.”
Kathpress 2026-04-22
Detta är en nyhetstext.