Bottennapp, Svenska Dagbladet!

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Svenska Dagbladet publicerade i går, den 30 juli, en recension av journalisten Alan Poseners bok ”Påvens korståg”. Man kan inte kalla det något annat än ett bottennapp. Poseners bok om påven Benedictus XVI (alias Joseph Ratzinger) är inte bara ”en stridsskrift” som han själv benämner den. Om man – som jag själv har gjort – noggrant läser boken från pärm till pärm, möter man det ena exemplet efter det andra på ensidigt faktaurval, orimliga tolkningar och betydelseglidningar.

Visst kan man ha olika åsikter om påven, men Poseners extremt ensidiga framställning är en ren nidbild. Ratzinger beskrivs i boken som en osympatisk och onaturlig figur redan som barn. Och därefter har det bara blivit värre, menar Posener. Det luktar katolikfobi lång väg.

Svenska Dagbladets recensent Fredrik Sjöberg antyder visserligen först att boken bör läsas med en skeptisk attityd, men sedan sväljer han ändå Posensers tolkning fullständigt. Inte en enda kritisk fråga till Poseners bild av Ratzinger får plats i Sjöbergs recension. Följdriktigt drar recensenten slutsatsen att Ratzinger har en skrämmande vision för framtiden: påven vill ha tillbaka medeltiden och själv börja utöva samma slags kontroll över Europa som ledarna i Teheran utövar i sin maktsfär.

Vad som är skrämmande i sammanhanget är väl snarare att ett hopkok av lösryckta citat och illviliga tolkningar uppenbarligen kan vinna tilltro även på stora tidningars kulturredaktioner. Man blir besviken över att Svenska Dagbladet nedlåter sig till sådant. Jag som trodde att Svenska Dagbladet hade ambitionen att låta kompetenta recensenter skriva om läsvärda böcker. Bottennapp, Svenska Dagbladet!

Ulf Jonsson

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Svenska Dagbladet publicerade i går, den 30 juli, en recension av journalisten Alan Poseners bok ”Påvens korståg”. Man kan inte kalla det något annat än ett bottennapp. Poseners bok om påven Benedictus XVI (alias Joseph Ratzinger) är inte bara ”en stridsskrift” som han själv benämner den. Om man – som jag själv har gjort – noggrant läser boken från pärm till pärm, möter man det ena exemplet efter det andra på ensidigt faktaurval, orimliga tolkningar och betydelseglidningar.

Visst kan man ha olika åsikter om påven, men Poseners extremt ensidiga framställning är en ren nidbild. Ratzinger beskrivs i boken som en osympatisk och onaturlig figur redan som barn. Och därefter har det bara blivit värre, menar Posener. Det luktar katolikfobi lång väg.

Svenska Dagbladets recensent Fredrik Sjöberg antyder visserligen först att boken bör läsas med en skeptisk attityd, men sedan sväljer han ändå Posensers tolkning fullständigt. Inte en enda kritisk fråga till Poseners bild av Ratzinger får plats i Sjöbergs recension. Följdriktigt drar recensenten slutsatsen att Ratzinger har en skrämmande vision för framtiden: påven vill ha tillbaka medeltiden och själv börja utöva samma slags kontroll över Europa som ledarna i Teheran utövar i sin maktsfär.

Vad som är skrämmande i sammanhanget är väl snarare att ett hopkok av lösryckta citat och illviliga tolkningar uppenbarligen kan vinna tilltro även på stora tidningars kulturredaktioner. Man blir besviken över att Svenska Dagbladet nedlåter sig till sådant. Jag som trodde att Svenska Dagbladet hade ambitionen att låta kompetenta recensenter skriva om läsvärda böcker. Bottennapp, Svenska Dagbladet!

Ulf Jonsson