Under veckor har samma bild synts dagligen framför Nationalgalleriet för gammal konst i Rom: delvis fram till midnatt väntar människor på att få komma in till utställningen ”Caravaggio 2025”. Redan har mer än 400 000 sett de 24 mästerverken av Michelangelo Merisi (1571–1610), känd som Caravaggio, medan tusentals inte kunnat få tag på biljetter. Nu har utställningen förlängts till den 20 juli, och jakten på biljetter har åter börjat.
För utställningen, som också hålls med anledning av Jubelåret i den katolska kyrkan, har kuratorerna Francesca Cappelletti, Maria Cristina Terzaghi och Thomas Clement Salomon sammanställt verk från offentliga och privata samlingar från Italien och hela världen. Bland de i fyra salar kronologiskt hängda målningarna finns ungdomsverk av den lombardiske mästaren, såsom ”Den sjuke Bacchus”, den år 2021 återupptäckta Kristus-målningen Ecce Homo, den första versionen av ”Paulus omvändelse” samt Caravaggios sista kända målning, ”Den heliga Ursulas martyrdom”.
”Konstnären som bråkstake”
Bilder som ”Den heliga Ursulas martyrdom”, där den heliga ser som förstenad på den pil som härrör från hunnerkungen Attila och som just genomtränger hennes hjärta, fängslar betraktarna. Även målningen ”Judith och Holofernes”, som inte utan anledning är motiv för utställningsaffischen, imponerar: den unga kvinnan med de klassiska dragen ser med en blandning av avsky och beslutsamhet på den hatade mannen vars huvud hon just försöker hugga av med en dolk.
Även om sådana scener fulla av dramatik är typiska för den excentriske Caravaggio så må man inte falla för frestelsen att begränsa Caravaggios verk till det biografiska, varnar konsthistorikern Martin Raspe från tyska Biblioteca Hertziana i Rom. ”Konstnären som bråkstake, som temperamentfull person: det är alltid det lättaste att berätta.” Men det finns ingen direkt kortslutning mellan hans liv och verk. Caravaggios ostadiga liv låter nästan som en film: utvisad från Rom av påven eftersom han dödat en påvlig officer i en strid, var han därefter länge på flykt men förblev ytterst produktiv. På väg tillbaka till Rom, där han hoppades på benådning, dog han under oklara omständigheter i Porto d’Ercole nära Grosseto vid knappt 39 års ålder.
Återupptäckten för nästan 75 år sedan
Redan under sin livstid ansågs mannen, som namngav sig efter sina föräldrars hemort Caravaggio, vara något speciellt, men han föll snart i glömska, liksom barockkonsten som länge inte uppskattades särskilt mycket. Först år 1951, då den italienske konsthistorikern Roberto Longhi delgav sin återupptäckt av Caravaggio med en utställning i Palazzo Reale i Milano, aktualiserades konstnären. ”Han är helt inne, och det har han varit i årtionden, det är nästan en hype” uttrycker Raspe och önskar mer måttlighet i Caravaggio-dyrkan. I alla fall har han lyckats övervinna manierismen som var inriktad på fasta regler och verken av Raphael, Leonardo, Michelangelo.
I dag är runt 90 verk av Caravaggio kända, delvis olika utföranden av samma motiv. Karakteristiskt för honom är också den ofta dramatiska ljussättningen, förklarar Raspe. I ”Matteusevangeliet” faller en ljusstråle på en vid ett bord sittande intet ont anande man, som den just inträdande Kristus pekar på, själv delvis dold. Ljus-mörkerskontraster lyfter fram enskilda figurer och gester i ljuset, så att de framstår som till synes realistiska scener.
”Inga snabba bilder”
”Han går med ögat närmare figurerna, de sitter större i bilden, är delvis ofullständiga, överlappar varandra” förklarar Raspe. ”Det handlar inte om ögonblicksbilder, utan noggrant konstruerade scener – det påverkar dock ej det konstnärliga” enligt experten. ”Man ska kunna förstå vad Judith, Ursula, Matteus eller Paulus upplever.”
Det är också intressant att varken teckningar eller så kallade ”Bozzetti” (en första skiss av en figur) av Caravaggio har överlevt, det vill säga, skisser på papper som presenterades för beställarna, sedan delades in i rutor och överfördes kvadrat för kvadrat. ”Uppenbarligen förde Caravaggio in allt direkt på duken” förklarar Raspe. ”Det gör honom också särskild.” Men –flera gånger blev färdiga bilder avvisade av Caravaggios beställare.
Smutsiga fötter och bakdelar av hästar
Så finns det en första, avvisad version av ”Paulus omvändelse” i Palazzo Pallavicini Rospigliosi. Ändå måste även den andra versionen av ”Petrus korsfästelse”, som idag hänger i kyrkan Santa Maria del Popolo, nästan ha varit ”ett slag i ansiktet” uttrycker konsthistorikern Raspe: hästen vänder sin bakdel mot betraktaren, medan Paulus ligger på marken med huvudet mot bildens förgrund. ”Smutsiga fötter, hästklövar eller andra sensationella skildringar ansågs inte vara lämpliga i kyrkan.”
Ett gränsfall är den berömda ”Pilgrimsmadonna” i kyrkan Sant’Agostino. Huvudsaken är inte de smutsiga fötterna på de två pilgrimerna som knäböjer framför madonnan, säger Raspe. ”Detta är ett expressivt bildmotiv som ska föra oss närmare den religiösa scenen. Caravaggios mål är en ny spiritualitet i det vardagliga.” Även om det är oklart hur målaren ställde sig till tron: motreformationens tid krävde en bekännelseskrift av hans samtida. ”Man får intrycket att Caravaggio vill se det religiösa på ett nytt sätt” är expertens övertygelse.
Detta visar sig också i ett verk som vid första anblicken inte har något religiöst samband: ”Fruktkorgen” med sina underbart plastiskt målade frukter mot en ljus bakgrund. För experten Raspe är detta det modernaste, mest otypiska och bästa verket av Caravaggio – genom att isolera naturen, visar målaren den som Guds verk och får betraktaren att tänka efter, anser konsthistorikern. I ”Emmausmåltiden” dyker samma fruktkorg upp igen: den är placerad precis framför Kristus, som sitter vid bordet med de två lärjungarna. Varför? – det hör till de gåtor som gör målaren Caravaggio spännande än idag.
Kathpress 2025-07-03
Detta är en nyhetstext.