Dramatisk kyrkoflykt

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Ge sig av eller stanna kvar? Sällan har denna fråga berört de tyska katolikerna så mycket. Det minskade förtroendet som en följd av övergreppsskandalen är enorm, och exodus [uttåget, övers. anm.] har inte hejdats. Under år 2021 vände 359 338 tyska katoliker sin kyrka ryggen, vilket är en påtagligt högre siffra än den från år 2019, som var den dittills högsta uppmätta med sina 272 771 utträden. Man talar om slutet för ˮfolkkyrkanˮ. För första gången är det nu mindre än hälften av befolkningen som tillhör någon av de stora kyrkorna.

Enligt Christoph Kösters, kyrkohistoriker i Bonn, fortsätter minskningen av  kyrkotillhörigheten för närvarande med rasande fart. Men krisen började redan för länge sedan. Sekulariseringen, pluralismen och individualismen har under lång tid påverkats av olika krafter. Till exempel har andelen gudstjänstbesök minskat sedan slutet av första världskriget. Då deltog mer än 50 procent regelbundet i söndagsmässan, och idag är siffran under 4,3 procent.

Vidare tog sekulariseringen ordentlig fart alltsedan 1960-talet. ”Uppenbarligen sökte sig en ökande del av de troende nya former för att vara katolik, i sociala sammanhang och på individuellt plan, former som inte längre uteslutande var knutna till gudstjänstbesök” säger historikern Kösters, som är knuten till Kommission für Zeitgeschichte (Kommissionen för samtidshistoria).

Enligt Antonius Liedhegener, historiker från Luzern, är krisen vid det här laget ˮlivsfarligˮ. Han talar om en vinterkall, mycket stelnad kyrka: ˮAlla försök att ge en chans till en ny religiös vår i Tyskland verkar dömda att vara utsiktslösa, på grund av den klerikala stelheten inför reformerˮ, deklarerade han i slutet av maj under Katolikdagarna i Stuttgart. Även de som har stannat kvar som medlemmar i kyrkorna håller sig alltmera på distans.

Liedhegener visar på en studie från år 2019: Ungefär 15 procent av katolikerna i Tyskland är ˮinaktivaˮ. 60 procent hör till de ˮtillfälligaˮ som deltar i en gudstjänst kanske någon gång i månaden. 10 procent är ˮdelägareˮ och slutligen 14 procent är ˮmedverkandeˮ, som bidrar till kyrkan även utöver gudstjänstbesöken.

Polak: avbrott i trosförmedlingen

Regina Polak, teolog i Wien, ser ett dramatiskt brott i förmedlingen av tron till den yngre generationen. ”Det finns en risk att den katolska kyrkan förlorar en hel generation, eller att den redan har förlorat en större del”, säger hon. Och bland dem som fortfarande deltar eller många resignerade eller de skäms för sin kyrka. Detta gäller särskilt unga kvinnor.

Som orsaker anger Polak å ena sidan kyrkans tendens till sekularisering och individualisering, som knappast kan förändras. Religion har knappast längre något inflytande på hur de ungas värderingar utformas; detta sker nu framför allt på nätet. Vidare är pågående olösta inomkyrkliga konflikten en black om foten. Vidare har kyrkan inte lyckats ”översätta” trostraditionen på nytt, så att den är begriplig för de unga. Detta gäller inte bara frågor om sexualitet och gender.

Polak medger även att inte heller liberala katoliker har klarat av att ge tron vidare till nästa generation. ”Många har fastnat vid den nödvändiga kritiken, men på frågan ’Hur annars’ finns det inte tillräckligt många hållbara svar.”

Ta de unga på större allvar

Vad menar då experterna att man kan göra? Kösters kritik gäller att kyrkan låter det dröja allt för länge med att ta itu med reformer som man redan för 50 år sedan såg som nödvändiga. För honom hastar det särskilt med frågan ˮvilka effekter det i framtiden har på den katolska kyrkan i ett multikulturellt sekulariserat tyskt samhälle, att katolska kvinnor väl inom överskådlig tid ännu inte får tillträde till kyrkliga ämbetenˮ.

För Liedhegener står det klart att kyrkan måste bli en kyrka där man ”gör saker tillsammans”, med förändrade strukturer och mindre av hierarkier. Den måste också organiseras starkare nedifrån och uppåt. Enligt Polak måste kyrkan ta de ungas erfarenheter och tankar på större allvar och även ordentligt diskutera teologi med de unga: ”De unga ska tas tillvara som ’profeter’.” De är mera intresserade av framtiden och på så sätt är de närmare de frågor ”som handlar om att evangeliet och traditionen idag måste omtolkas i teori och praktik”.

Kathpress 2022-06-27

Detta är en nyhetstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Ge sig av eller stanna kvar? Sällan har denna fråga berört de tyska katolikerna så mycket. Det minskade förtroendet som en följd av övergreppsskandalen är enorm, och exodus [uttåget, övers. anm.] har inte hejdats. Under år 2021 vände 359 338 tyska katoliker sin kyrka ryggen, vilket är en påtagligt högre siffra än den från år 2019, som var den dittills högsta uppmätta med sina 272 771 utträden. Man talar om slutet för ˮfolkkyrkanˮ. För första gången är det nu mindre än hälften av befolkningen som tillhör någon av de stora kyrkorna.

Enligt Christoph Kösters, kyrkohistoriker i Bonn, fortsätter minskningen av  kyrkotillhörigheten för närvarande med rasande fart. Men krisen började redan för länge sedan. Sekulariseringen, pluralismen och individualismen har under lång tid påverkats av olika krafter. Till exempel har andelen gudstjänstbesök minskat sedan slutet av första världskriget. Då deltog mer än 50 procent regelbundet i söndagsmässan, och idag är siffran under 4,3 procent.

Vidare tog sekulariseringen ordentlig fart alltsedan 1960-talet. ”Uppenbarligen sökte sig en ökande del av de troende nya former för att vara katolik, i sociala sammanhang och på individuellt plan, former som inte längre uteslutande var knutna till gudstjänstbesök” säger historikern Kösters, som är knuten till Kommission für Zeitgeschichte (Kommissionen för samtidshistoria).

Enligt Antonius Liedhegener, historiker från Luzern, är krisen vid det här laget ˮlivsfarligˮ. Han talar om en vinterkall, mycket stelnad kyrka: ˮAlla försök att ge en chans till en ny religiös vår i Tyskland verkar dömda att vara utsiktslösa, på grund av den klerikala stelheten inför reformerˮ, deklarerade han i slutet av maj under Katolikdagarna i Stuttgart. Även de som har stannat kvar som medlemmar i kyrkorna håller sig alltmera på distans.

Liedhegener visar på en studie från år 2019: Ungefär 15 procent av katolikerna i Tyskland är ˮinaktivaˮ. 60 procent hör till de ˮtillfälligaˮ som deltar i en gudstjänst kanske någon gång i månaden. 10 procent är ˮdelägareˮ och slutligen 14 procent är ˮmedverkandeˮ, som bidrar till kyrkan även utöver gudstjänstbesöken.

Polak: avbrott i trosförmedlingen

Regina Polak, teolog i Wien, ser ett dramatiskt brott i förmedlingen av tron till den yngre generationen. ”Det finns en risk att den katolska kyrkan förlorar en hel generation, eller att den redan har förlorat en större del”, säger hon. Och bland dem som fortfarande deltar eller många resignerade eller de skäms för sin kyrka. Detta gäller särskilt unga kvinnor.

Som orsaker anger Polak å ena sidan kyrkans tendens till sekularisering och individualisering, som knappast kan förändras. Religion har knappast längre något inflytande på hur de ungas värderingar utformas; detta sker nu framför allt på nätet. Vidare är pågående olösta inomkyrkliga konflikten en black om foten. Vidare har kyrkan inte lyckats ”översätta” trostraditionen på nytt, så att den är begriplig för de unga. Detta gäller inte bara frågor om sexualitet och gender.

Polak medger även att inte heller liberala katoliker har klarat av att ge tron vidare till nästa generation. ”Många har fastnat vid den nödvändiga kritiken, men på frågan ’Hur annars’ finns det inte tillräckligt många hållbara svar.”

Ta de unga på större allvar

Vad menar då experterna att man kan göra? Kösters kritik gäller att kyrkan låter det dröja allt för länge med att ta itu med reformer som man redan för 50 år sedan såg som nödvändiga. För honom hastar det särskilt med frågan ˮvilka effekter det i framtiden har på den katolska kyrkan i ett multikulturellt sekulariserat tyskt samhälle, att katolska kvinnor väl inom överskådlig tid ännu inte får tillträde till kyrkliga ämbetenˮ.

För Liedhegener står det klart att kyrkan måste bli en kyrka där man ”gör saker tillsammans”, med förändrade strukturer och mindre av hierarkier. Den måste också organiseras starkare nedifrån och uppåt. Enligt Polak måste kyrkan ta de ungas erfarenheter och tankar på större allvar och även ordentligt diskutera teologi med de unga: ”De unga ska tas tillvara som ’profeter’.” De är mera intresserade av framtiden och på så sätt är de närmare de frågor ”som handlar om att evangeliet och traditionen idag måste omtolkas i teori och praktik”.

Kathpress 2022-06-27

Detta är en nyhetstext.