Det skall beredas plats för en mångfald religiösa inriktningar, när Charles III den 6 maj blir krönt som drottning Elizabeth II:s efterträdare. Då spelar inte bara den anglikanska statskyrkan en roll, utan även representanter för andra kristna konfessioner och religioner. Det betyder under inga omständigheter att det blir en allmänreligiös ceremoni, vid vilken alla religionsrepresentanter behandlas lika. I en symbolisk akt kommer alla att tända ett ljus eller läsa en text om gemensamma värden – men ingenting ur deras respektive heliga skrifter.
Den nya riten för kröningsgudstjänsten fastställdes i maj 2013 av den anglikanska kyrkans primas, ärkebiskopen av Canterbury, Justin Welby, strax efter han tillträtt ämbetet. I kungaeden lovar monarken bland annat att upprätthålla ”den rättsligt fastslagna protestantiska religionen och den engelska kyrkans ställning”. Under den högtidligaste höjdpunkten i ceremonin kommer kungen att smörjas av ärkebiskopen.
Vid kröningen av Elizabeth II 1953 – den första som sändes live i TV – skedde gudstjänsten nästan uteslutande enligt den anglikanska riten. Representanten för den presbyterianska skotska kyrkan fick emellertid överlämna en bibel till drottningen. Statskyrkligt sett är det anmärkningsvärt att monarken över det Förenade kungariket i England är anglikan och i Skottland presbyterian.
År 1937 var det annorlunda vid kröningarna av George VI och 1953 vid kröningen av Elizabeth II att katolska biskopar deltog. I samband med inbjudan höjdes en stillsam protest. 2015 tog man bort formuleringen från 1701, i ”The Act of Settlement” att ”var och en som bekände sig till den påvliga religionen eller gifte sig med en papist” skulle uteslutas från tronföljden. Först efter överenskommelsen i Perth 2015 medför inte äktenskap med katoliker inte längre uteslutning.
De engelska kungarna bär ännu hederstiteln defensor fidei, som historiskt sett är ganska ironiskt. Henrik VIII försågs 1521 med denna titel av Medicipåven Leo X, då han vid denna tid häftigt polemiserat mot Martin Luther. Senare bröt Henrik VIII med Rom, enär påven inte ville godkänna hans skilsmässa. Kungen ställde allt på sin spets, grundade en ny anglikansk kyrka med sig själv som överhuvud, upplöste alla kloster i landet och drog in alla deras egendomar till kronan.
Under de gångna århundradena betraktade monarkerna titel defensor fidei som uteslutande gällande Church of England. Under drottning Elizabeth II:s långa regeringstid vidgades blickpunkten emellertid, särskilt efter 2000. Hennes son och tronföljare Charles hade i egenskap av Prince of Wales eftersträvat en multikulturell högtid. Sedan modifierade han sin syn så att titeln defensor fidei skulle omfatta alla religioner i kungariket.
Att Charles just mot katolska kyrkan visar sympati kom till uttryck då han sköt upp bröllopet med Camilla Parker Bowles i april 2005 för att inte behöva utebli från begravningen av påven S:t Johannes Paulus II. I oktober 2019 var Charles senast i Vatikanen för att närvara vid helgonförklaringen av John Henry Newman (1801–1890). I en text skrev den blivande kungen att denna förklaring av det första engelska helgonet sedan mer än 40 år ”var en grund för firande, inte bara för det Förenade kungariket, utan för alla dem som delade de värden som kardinal Newman inspirerades av”.
Kathpress 2023-04-20
Detta är en nyhetstext.