av NATALIE LANTZ
”Våra gemensamma andliga rötter” var rubriken för ett idésamtal som hölls i Jerusalem den 29 april. Evenemanget kom till stånd tack vare ett samarbete mellan Sveriges ambassad vid Heliga stolen, Sveriges generalkonsulat i Jerusalem samt Van Leer Jerusalem Institute som är ett center för interdisciplinära diskussioner i gränslandet mellan filosofi, samhälle, kultur och utbildning.
Samtalet tog upp tråden från en tidigare diskussion om Europas andliga rötter, som arrangerades av Sveriges ambassad vid Heliga stolen i Rom 2009 som en manifestation av Sveriges EU-ordförandeskap (se Signum nr 6/2010).
Då, liksom nu, bjöd man in paneldeltagare från judiska, kristna och muslimska samfund tillsammans med akademiker utan konfession, för ett öppet samtal om andligt arv, samexistens och möjligheter till fredsaktivism i skuggan eller måhända i ljuset av de tre abrahamitiska religionernas gemensamma arv. I båda fallen var väl det huvudsakliga syftet att ge tillfälle för ett fördjupande samtal mellan intellektuella från Sverige och från andra länder kring olika kulturella och samhälleliga aspekter av den religiösa tron.
Inbjudna paneldeltagare denna gång var Antje Jackelén, biskop i Lunds stift inom Svenska kyrkan, Senaid Kobilica, chefsimam verksam i Oslo, pater Samir Khalil Samir, SJ, verksam vid det påvliga institutet för orientaliska studier i Rom, Daniel Sperber, rabbin och professor i talmudstudier vid Bar Ilan-universitetet i Ramat Gan.
I samtalspanelen satt även Kerstin Thörn, universitetslektor emerita vid Umeå universitets idéhistoriska institution, Fazeela Zaib, Stockholmsbaserad debattör och biträdande chef för ZIDNI, centrum för arabiska och islamiska studier, samt undertecknad.
Samtalet inleddes med en föreläsning om mystik av Antoon Geels, professor emeritus i religionspsykologi vid Lunds universitet.
Tanken med idésamtalet som grogrund för organiskt tankeutbyte, kommer från Ulla Gudmundson, Sveriges ambassadör vid Heliga stolen. Vid vår första telefonkontakt beskrev hon hur hon som chef för UD:s analysfunktion (ANA) under 2004–2007, använde sig av just idésamtalet för att frigöra intellektuell kreativitet och skapa förutsättningar för äkta, gränsöverskridande samspråk.
”Tänk dig att du blivit inbjuden till en middag”, sade Ulla till mig, ”och att du finner dig själv mitt i ett sällskap av intressanta personligheter som du aldrig träffat förut.”
Varje talare hade i förväg tilldelats en frågeställning att reflektera kring i en mycket kort inledning. Därefter släpptes ordet fritt och samtalet fick bölja utan fördämning över det runda bordet i Van Leer institutets luftkonditionerade konferenslokal, med den jerusalemitiska sommarhettan ångande utanför.
Rabbi Sperber och Antje Jackelén inledde med reflektioner om vad som kan sägas vara de tre abrahamitiska religionernas gemensamma arv. Sperber framhöll monoteismen som grundläggande andlig källa och en Gud som inte undandrar sig skapelsen utan är allestädes närvarande och manar oss till individuellt och kollektivt ansvar. I de tre abrahamitiska traditionerna finns det en inneboende strävan efter att närma sig Gud genom bön, handling och studier, menade rabbi Sperber. Biskop Jackelén talade om sex aspekter som varje religion har att förhålla sig till, och genom vilka man kan strukturera religionsdialog: intellektuell kunskap, andlig erfarenhet, etiska värderingar, historiska traditioner, kulturella uttryck och politiska konsekvenser. Antje Jackelén påminde även om Krister Stendahls uppmaning: ”låt den andre definiera sig själv”. Imam Kobilica framhöll respekten för bokens folk som ett muslimskt imperativ och talade om hur alla religioner lider av vissa gruppers tolkning av de religiösa urkunderna.
Nästa fokuseringspunkt handlade om hur anspråk på tillgång till absolut sanning kan samsas med tolerans och respekt för dem med annan tro. Pater Samir Khalil Samir och jag själv gav inledningsanföranden till ämnet. En mycket intressant iakttagelse gestaltade sig för mig då pater Samir Khalil Samir talade: vi hade tolkat ämnet på liknande sätt! Både pater Samir och jag hade förstått frågan filosofiskt och talade om bejakandet av sanning såsom själva jordmånen i vilken sann dialog kan gro. Reaktionerna lät inte vänta på sig: att tala om en tro på absolut eller universell sanning inom olika trossystem tycks både provocerande och radikalt inte bara i samhällsdebatten utan även inom religionsdialogen.
Samtalet avslutades med Kerstin Thörns och Fazeela Zaibs inlägg kring hur de tre abrahamitiska religionernas arv kan bidra till demokrati och frihet i våra samhällen. Kerstin Thörn framhöll den gyllene regeln som en källa att hämta styrka ur och Fazeela Zaib talade om vikten av att inte bara fokusera de utsagor som kommer från de religiösa auktoriteterna utan att även vara lyhörd inför den positiva aktivism som bedrivs av gräsrötterna.
Det råder ingen tvekan om att idésamtal som detta utgör ett unikt forum för fördjupad dialog. Men, som alltid vid denna typ av sammankomster, är det utanför det luftkonditionerade konferensrummet som de verkliga samtalen tar vid, samtal som tyder på att det inte nödvändigtvis är så lätt att hitta förhållningssätt till främmande sanningsanspråk …
Insikten jag tar med mig efter såväl formella som informella samtal med de medverkande, är att judar, katoliker och muslimer i Sverige har en stor – ännu obrukad – potential att förenas i arbetet med att värna våra respektive livsvärldar i ett samhälle där religiös tro och praxis ofta möts med misstänksamhet och stundom ren motvilja.