Filmen ”Sìrìrì, kardinalen och imamen” i regi av den fransk-schweiziske Manuel von Stürler, visades torsdagen den 2 september i ”världsförpremiär” på biografen i Vatikanen. En rak och kraftfull dokumentär om den unika vänskapen och kampen som förenade kardinal Dieudonné Nzapalainga och imam Kobine Layama.
Det finurliga leendet på läpparna tillhöriga imam Oumar Kobine Layama, död i sjukdom i november 2020, följer åskådarna genom hela denna dokumentär på Centralafrikanska republikens förgätna vägar. ”Vänskapen mellan en kardinal och en imam är en alltför ovanlig historia för att inte berättas”, säger en rörd Manuel von Stürler i samband med förpremiären. Med filmkameran i högsta hugg följer regissören dessa båda fredens män under deras möten med den centralafrikanska befolkningen. Aliando, flyktinglägret Bria, Bangassou [. . .]
Outtröttliga predikar de båda bröderna fred, bland lidande medborgare, som av regissören för första gången får ordet. Hårda, stränga ord mot fundamentalistiska islamister, mot fundamentalistiska kristna, som av vissa anklagas för folkmord, mot FN:s blåa baskrar, mot ansvariga politiker och mot det internationella samfundet. I Centralafrikanska republiken ”förser alla sig, det finns inte längre några gränser”, suckar andra – änkor, faderlösa, flyktingar.
”Ett folk som dess eget land har glömt bort”, men som till slut fick möjligheten att komma till tals, som Manuel von Stürler säger: ”I all ödmjukhet ville jag ge röst åt dem, åt deras frågor och deras tvivel.” Sìrìrì gör inte anspråk på att förklara hela den komplexiteten i kriget som plågar Centralafrikanska republiken, utan den visar på den grymma verkligheten vid ett givet tillfälle. ”konflikten pågår, och vi känner hur trött befolkningen är”, ”jag tror att man måste lyssna till den, och hoppas att förhållandena ska ändra sig”.
I Sírírí, som betyder på ”fred” på sango, möter vi kardinal Nzapalainga som är ett med sin jeep, och med pilgrimsstav i handen färdas han outtröttlig på vägarna i sitt land, där en fjärdedel av befolkningen är på flykt undan våldet. Även när jeepen hamnar i diket behåller den yngste av kardinalerna i elektorskollegiet (54 år) sitt leende och sitt hopp. ”I grunden hyser alla ett hopp och fredlig samlevnad”, förklarar han, ”i dag måste vi ta många steg och vi måste fortsätta med det”.
Även om man har tagit en del steg, så döljer filmen inte det våld som är allestädes närvarande i landet. Inte vare sig kyrkor eller sjukhus respekteras utan angrips, liksom bostäder och skolor. ”Det finns personer som lever av detta våld”, suckar kardinalen. Att ta till vapen är helt enkelt det enklaste sättet att få tillgång till guld- och diamantgruvorna, utan att gå genom maktens officiella kanaler. Ett våld som inte heller fick imam Layama att förlora modet. Han var intill sin plötsliga bortgång förra året ordförande för det högsta islamrådet. Med ett leende på läpparna fastslog denna religiösa ledare: ”Man måste alltid ha modet att tända ljus.”
Filmen slutar med en strimma av hopp. I helgedomen Ngoukomba, några mil norr om Bangui, ber muslimer och kristna tillsammans i solnedgången. ”Man respekterar olikheterna”, förklarar kardinalen. ”Solen skiner för alla, onda som goda, och ytterst är det en dam (Maria) som samlar oss.”
Red. 2021-09-07
Detta är en nyhetstext, ursprungligen publicerad i Vatican News, franska redaktionen och finns via länken här