Från Credos torn

Novemberdis har lägrat sig framför Credos torn. Först efter en tids betraktande urskiljer man föremålen långt borta. Därför vilja vi först ägna vår uppmärksamhet åt de personer och händelser som ligga oss närmst i tid och rum.

Den lutherska biskopsvigningen i Uppsala den 19 september anno Domini 1920 har framkallat en livlig diskussion i pressen. Naturligtvis huvudsakligen munväder. En kanske icke så oviktig detalj av denna högtidlighet synes blott föga ha uppmärksammats: valet av assistenter från främmande kyrkosamfund. Representanter från de svenska frikyrkliga saknades fullkomligt – annars skulle man dock tycka det vore naturligast för våra ”ekumeniska” ivrare att börja det kyrkliga enhetsverket i sin närmaste omgivning. Men ej heller tyckas gäster ha inbjudits från de andra lutherska samfunden, trots de många tillfällen att göra varandras bekantskap, som i somras erbjödo sig på Kulla Gunnarstorp. Nej, fint skall det vara. Endast biskopar av den grekiskt-schismatiska och den anglikanska kyrkan fingo vara med vid detta märkliga tillfälle. Man tycks bokstavligen ha följt den ritualistiske kyrkoherde Kihléns nyligen uttalade maning att vara ”granntyckt” vid valet av kyrkligt umgänge. Endast de främmande kyrkor, som bibehållit eller påstå sig ha bibehållit den apostoliska successionen, vill man liera sig med. Från Credos synpunkt en glädjande utveckling. Vad den nu så aktuella frågan beträffar, om svenska statskyrkan bibehållit den apostoliska successionen, så måste man nog numera från katolsk sida i motsats till pastor A. Bernhard medgiva, att biskopsräckan aldrig brutits inom detta samfund. Särskilt domprosten Lundströms djupgående undersökningar i frågan synas ha höjt detta faktum över varje tvivel. Men lika säkert är också, att våra lutherska biskopar omöjligen kunna giltigt viga präster, då de ju, på grund av sin teologiska uppfattning, aldrig kunna ha den avsikten att vid prästvigning inviga de unga kandidaterna till offerpräster (för mässan) och enligt vår mening sakramentsförrättarens vilja att göra vad Kyrkan gör är oundgängligen nödvändig för giltigheten av ett sakrament.

Ett protestantiskt Birgittasamfund har den 7 sistlidne oktober bildats i Stockholm, med ändamål att söka inköpa det gamla Vadstenaklostret. Den nya föreningens styrelse har fått den brokigaste sammansättning – man saknar endast riksdagsmannen Fabian Månsson för en fullt ekumenisk församling. Den gamla ärevördiga byggnaden skulle också användas till de mest olikartade ändamål: folkhögskola, museum, hem för sommarkurser, esteter och trötta själar. Credo anser sig som medintressent på grund av gammal äganderätt. Åtminstone får man vara glad, om vi snart sluppe den exempellösa skandalen att se Vadstena kloster, som väl får räknas bland de främsta i vårt lands – icke alltför talrika kyrkliga minnesmärken – använt som vårdanstalt för sinnessjuka. Ävenledes måste det tilltala oss att bland ledarna av detta nya företag finna den vår Kyrka så närstående Birgittaentusiasten Greve Eric von Rosen.

Finland har av den Heliga Stolen blivit skilt från ärkebiskopsdömet Mohilew och upphöjt till ett självständigt apostoliskt vikariat (Acta Apostolica Sedis 1920, 268). Credo lyckönskar hjärtligt sina många finska läsare och vänner, och hoppas en allt starkare växt och framgång för fädernas Kyrka i Sankt Henriks land. Det var ju katolskt korstågs- och missionsarbete, som först sammanförde Finland och Skandinavien. Måtte också vår tids romerska Kyrka med utjämnande av tillfälliga motsättningar, som ögonblickets sinnesrörelser förstora, verka enande på Nordens och Finlands folk.

Enligt officiella meddelanden från det apostoliska vikariatet räknade Danmark år 1919 icke mindre än 18,622 katoliker. Nattvardsgångarna för samma år beräknades till 399,551. År 1860 funnos endast 1240 katolska danskar, år 1909 hade denna siffra växt till 7,871. Som man ser har det sista årtiondet varit synnerligen gynnsamt för den katolska verksamheten i vårt broderland.

Sankta Birgittas fest firades högtidligt i Rom av birgittinersystrarna i deras nya kyrka, som erbjöd en festlig anblick med sina höga, delvis med girlander omlindade pelare, det med blommor och ljus rikt smyckade altaret, den antika oljemålningen av den heliga Birgitta från klostret i Altomünster, omgiven av gröna kransar och statyer av Vår Fru av Lourdes, Sankt Josef och flera andra. Mot all denna färgprakt bildade det svarta järngallret till vänster om altaret en sträng kontrast. Bakom detta knäböjde nunnorna ehuru osynliga för folket. Därifrån ljöd en ljuvlig och själsupplyftande sång, som mycket bidrog till att höja andakten hos de närvarande, som till sista plats fyllde den vackra kyrkan, Skandinaviens nya helgedom i Rom.

På morgonen firades där sålunda tvenne mässor och på eftermiddagen höll kapucinernas provinsföreståndare ett synnerligen anslående tal om den heliga Birgittas stora betydelse för Kyrkan och påvedömet. Därefter meddelade kardinal Billot, den nyligen utnämnde prorektorn för birgittinerna i Spanien och Italien, den sakramentala välsignelsen. Den skandinaviska kolonien i Rom var vid denna minnesrika aftonsång väl representerad av en stor skara intresserade, som var synbart gripen av stundens högtidlighet och uttryckte sina varma sympatier för den unga klosterstiftelsen, som efter få år hunnit till så rik utveckling. Gudstjänsten avslutades med avsjungandet av ”Rosa rorans bonitatem”. (F. Cederblad.)

Till Birgittasystrarna i Rom har P. Steph. Nordmark med tacksamhet mottagit 100 kr.

Senaten, parlamentet och högsta domstolen i Brasilien ha enstämmigt beslutat att på sexårsdagen av Benedikt XV:s kröning offentligen visa den stora fredspåven sitt erkännande och sin tacksamhet. De bestämde sålunda, att hans stora encyklika över freden oavkortad skulle intagas i parlamentsakterna och sedan spridas över hela landet.

Till kardinal Amettes efterträdare på Paris ärkebiskopsstol har påven utnämnt ärkebiskopen av Rouen, kardinal Louis Ernest Dubois. Detta val har hälsats med största tillfredsställelse i hela det katolska Frankrike. Kardinal Dubois är född i Saint-Calais år 1856, valdes år 1901 till biskop av Verdun, blev 1909 ärkebiskop av Bourges och 1916 ärkebiskop av Rouen och kardinal. Han har också av den Heliga Stolen blivit anlitad i viktiga diplomatiska värv. Också för den katolska pressaktionen har han städse varit ivrigt verksam.

Den 3 sistlidne oktober höll Monseigneur Schioppa, påvlig nuntius för Ungern och Balkanländerna, sitt högtidliga intåg i Budapest under befolkningens hänförda jubel.

Trier har nyligen en stor stiftssynod hållits under den kände biskop Korums presidium, den första i sitt slag sedan 400 år.

Också till Osnabrück i Westfalen har därvarande biskopen Wilhelm Berning låtit inkalla representanter för prästerskapet av sitt stift till ett liknande synodalmöte, också detta det första, i denna landsända, sedan den kraftfulle prefaten biskop Wilhelm Wachtenberg, mitt under det sextonde århundradets stormigaste dagar höll sin berömda motreformatoriska stiftssynod.

Specialpris för nya prenumeranter!

250 kr för 8 nr (ord.pris 400kr)