Från Credos torn

[”Den spanska kulturkampen”, se pdf, s. 54.]

England
Bland Storbritanniens protestanter synes det finnas kretsar, som glädja sig över förföljelserna mot katolska Kyrkan i Spanien. Mot dem har ärkebiskop Downey för någon tid sedan vänt sig i ett tal, som han hållit i London. Han framhöll att den tid kanske snart komme, då dessa kretsar bleve glada över att det finnes en katolsk Kyrka. Vi leva ju mitt i ett så gott som allmänt uppror mot auktoriteten, lett av bolsjevismen, mot vilken nästan blott katolicismen förmår göra ett allvarligt andligt motstånd. Vid detta tillfälle kom ärkebiskopen också in på förhållandet mellan kleresiet och lekmannavärlden och ansåg, att förbindelsen och samarbetet dem emellan vore starkare och hjärtligare i England än i något annat land. Detta goda förhållande uppkom, under förföljelsernas tider, då prästerna voro tvungna att fly till lekmännens hus och där söka skydd. Gemensamt hade då många präster och församlingsbor fått gå i döden och detta har sträckt sina verkningar ända in i vår tid.

»Catholic Evidence Guild», en engelsk präst- och lekmannaorganisation för trons utbredande, har nyligen haft årsmöte. 38 avdelningar i England, Wales och Skottland hålla i genomsnitt 111 gatupredikningar varje vecka. Inemot 600 medlemmar äro härvid verksamma. För kort tid sedan började man med offentlig upplysningsverksamhet i Glasgow och Edinburgh. Dominikanerpatern Hugh Pope tillmäter den omständigheten särskild betydelse, att organisationens arbete förlägges företrädesvis till småstäder och landsbygden. »Vad som där i korta tal säges på torgen, diskuteras sedan timtals under veckan.» »Catholic Evidence Guild» har bedrivit sin verksamhet under 13 år.

Katolska och protestantiska förtjänster om engelsk historia
Kardinalärkebiskop Bourne av Westminster hade nyligen anledning att i en predikan, som han höll till konung Edvard bekännarens ära, närmare ingå på det faktum, att de allra flesta framställningarna av Englands historia grunda sig på protestantisk uppfattning. Enligt densamma har England uteslutande protestantismen att tacka för sitt uppsving: katolicismen ha blott verkat hämmande. Under de 400 senaste åren har denna villfarelse efter hand blivit en klippfast övertygelse. Och dock är det en uppfattning, vars riktighet måste bestridas. I synnerhet gäller det att framhålla, att grunden till Englands sociala och politiska utveckling lagts under katolsk tid. Man kan därvid lugnt, även om i våra dagar gångna tiders förtjänster om nutiden mestadels starkt misskännas, ja, man måste vid en rättvis historiebedömning gå tillbaka ända till Edvard bekännarens tid. Då han efterträddes av Wilhelm erövraren, skulle anglosachsarnas sammansmältning med normannerna till en engelsk nation icke hava försiggått så lyckligt, om icke de båda folken varit katolska. Man vet ju vilken fruktansvärd nationell skada religionsstrider medfört under tidernas lopp. Under hela högmedeltiden arbetade katolicismen på att utveckla den engelska kulturen. Den engelska nationens senare världsuppsving skulle icke hava varit möjligt utan detta förarbete. Men också den egentliga expansionen från och med det 16:de århundradet går mera tillbaka till den av katolska folk upptäckta Nya världen än till den engelska protestantismen. Den senare, typiskt kapitalistiska utvecklingen har visserligen icke kommit till stånd utan väsentligt protestantiskt inflytande. Man kan emellertid säga, att Englands inflytande i världen skulle hava varit ännu mera segerrikt, om det hade bevarat sin katolska tro. Mycket av det lidande, varav vi i våra dagar nedtyngas, går med sina rötter tillbaka till »reformatorernas» irrläror.

Egenartade väsensdrag i den franska folkfromheten
har Rektor A. Thill sökt klarlägga i »Rhein-Mainischen Volkszeitung»: Den franska folkfromheten är i vida högre grad konkret-personlig än exempelvis den tyska; framför allt söker den sitt föremål och uttryck i historiska gestalter, religiösa och nationella. Helgonens vördande spelar därför i den franska fromheten en särskilt stor roll. I främsta rummet står Mariakulten, men också ärandet av de nationella helgonen Frans av Sales, konung Ludvig, kyrkoherden i Ars och Jungfrun av Orléans intager en framträdande plats. l vördandet av Jeanne d’Arc har det starka nationella inslaget i den franska folkfromheten tagit sig särskilt tydligt uttryck. Det franska folket känner sig intensivt som en nationell enhet. Det känner sig icke blott som en enhet, vilken är ett resultat av metafysisk spekulation, utan som en blodsenhet, som en familj, ja, som en person. Ett bevis på att detta folkpsykologiska faktum också religiöst sett är av betydelse utgör Sacré-Coeur-basilikan på Montmartre. Enligt inskrifter å denna kyrka är den en gåva av nationen till Jesu allra heligaste hjärta för att sona de förolämpningar, till vilka nationen genom synd och likgiltighet gjort sig skyldig mot detta allra heligaste hjärta. Nationen framträder här formligen som en personlig enhet.

Tyskland
I en påvlig skrivelse till den tyska biskopskonferensen i Freising, riktad till dess ordförande kardinalärkebiskop Faulhaber, lovordas de tyska biskoparnas herdeiver, som visserligen alltid varit fruktbringande, men som under de nuvarande svåra tidsförhållandena synes vara i alldeles särskild grad gagnelig och nödvändig. Ju häftigare Kristi fiender storma fram och oroa Herrens hjord, desto mera vaksamma och ens till sinnes måste överherdarna vara. Påven beder till Gud, heter det i slutet av skrivelsen, att de tyska biskoparna i sin verksamhet måtte få röna Hans rikaste välsignelse, särskilt i sitt arbete på att återställa den sociala ordningen, att bevara det nu så hotade familjelivet och mildra det ekonomiska nödläget.

»Catholica» är namnet på en tidskrift för teologiska kontroverser, som nyligen börjat utgivas i Tyskland. I en anmälan anger redaktionen motiven till att den vill utgiva en teologisk tidskrift, som i våra dagar, då man icke väntar svaret på tidens viktigaste frågor från teologiskt håll, kan synas vara ett vågstycke. Alla den närvarande tidens frågor bottna dock till sist i teologien, vilket också erkännes av de bästa bland dem, som kämpa på de politiska och sociala fronterna, ty den värld, i vilken och om vilken det nu liksom förut kämpas, är den fallna och återlösta skapelsen. Då vi djupare tränga in i de olika frågor, om vilkas lösning det i dag teoretiskt och praktiskt strides, stöta vi på de teologiska grundfrågorna, om vilka det kämpats under kristenhetens alla tider. Ett teologiskt samtal konfessionerna emellan är alltså i våra dagar fullt tidsenligt och av verklig betydelse för framtidens gestaltning. De djupt ingripande skiljaktigheterna mellan katolicism och protestantism komma att på intet sätt fördunklas i »Catholica»; dess skiljaktigheter omöjliggöra emellertid icke teologiska utredningar utan tvärtom befordra dem. »Catholica» vill tala till nutidens protestantiska kristna: icke för att ännu mera splittra världen genom att påvisa förefintliga motsatsförhållanden, men ej heller för att genom illegitima kompromisser komma till helt enkelt en abstrakt enhet under ett ideologiskt Una sancta:s tak utan för att med utgångspunkt från den gemensamma situationen i vår tid klarlägga Ecclesia catholica:s lära för protestantiska bröder.