Guds spelman

Av Karin Antell

På stigen, som leder från berget,
kom sjungande ned genom skogen
i försommarmorgonens glans
Guds spelman, den helige Frans.

Omfläktad av blommande grenar,
omsusad av fjärlar och sländor,
med fåglarnas kvittrande hov
han sjunger en hymn till Guds lov.

Han sjunger om skapelsens skönhet,
han sjunger om lyckan att leva,
om glädjen åt blomster och djur
och hela Guds gröna natur.

På hjärtats gyllene strängar
han spelar en kärlekens visa
och binder av toner en krans,
Guds spelman, den helige Frans.

Men plötsligt han tystnar och stannar,
där ringlar sig vid hans fötter,
i skuggan av alm och av ask,
en fet och vämjelig mask.

Han lyfter den varsamt från vägen
och säger så ömt: »Lille broder,
i gräset jag sätter dig här,
ingen dig trampar i sär.»

O kärlek, som räcker för alla,
för allt, vad vår Herre har skapat,
från örnen i himmelens blå
till krypet bland markens strå!

På stigen, som leder från berget,
gick sjungande ned emot bygden,
omstrålad av morgonens glans,
Guds spelman, den helige Frans.

Helsingfors d. 15 juni 1931.