Intervju med påven Franciskus i America Magazine

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Påven Franciskus har återigen uttalat sig mot att prästämbetet i katolska kyrkan öppnas för kvinnor. I en intervju på måndagen i America Magazine, som ges ut av jesuiter i USA, förklarade han att detta är ett teologiskt problem. ”Vi amputerar kyrkans väsen om vi bara ser till ämbetsvigningen”, sade påven. Vägen är inte bara det ämbete som man vigs till.

Men att säga nej till ämbetsvigning av kvinnor innebär inte något missgynnande av dem. ”Att kvinnor inte kan ämbetsvigas innebär inte att de berövas något, alls icke”, sade påven. Kvinnans värdighet återspeglas mycket mera direkt i kyrkan, som likaså är kvinnlig. Dessvärre har kyrkan länge ”alltför ofta misslyckats med att” förklara denna princip i katekesen.

I kyrkan finns det enligt Franciskus både den petrinska och den marianska principen, och ämbetsvigningen hör samman med den petrinska principen. Kvinnor, för sin del, hör till den marianska principen, som är ”ännu viktigare”. Kyrkan är en kvinna. Kyrkan är en brud. Därför måste kvinnornas värde återspeglas i linje med detta.”

Vidare betonade Franciskus även kvinnornas betydelse på administrativa poster. ”I detta avseende tror jag att vi måste ge kvinnorna mera utrymme. Här i Vatikanen fungerar de poster bättre som innehas av kvinnorˮ, menar påven.

Så har till exempel i Vatikanens ekonomiråd fem av de sex platser som är vikta för lekfolk besatts med kvinnor. ”Det var en revolution”, sade Franciskus. Och vidare är Vatikanens biträdande guvernör en kvinna. ”Om en kvinna ger sig in i politiken eller står i ledningen för något, gör hon det i allmänhet i allmänhet bättre. Många experter på ekonomi är kvinnor, och de förnyar ekonomin på ett konstruktivt sätt” löd Franciskus lovtal.

Rasism är en ˮsynd mot Gudˮ

I samtalet, som enligt America Magazine fördes på spanska den 22 november, uttalade sig påven om en hel del andra ämnen. Så fördömde han i intervjun till exempel rasism som en ˮouthärdlig synd mot Gudˮ och han uttalade sig mot att ”evangeliets budskap reduceras till något socialpolitiskt” och betonade att kyrkan är förpliktigad att agera med transparens när man hanterar frågor om sexuella övergrepp – både när präster och när biskopar är inblandade.

Vidare varnar påven tydligt för en polarisering inom kyrkan: ”polarisering är inte något katolskt. En katolik tänker inte i kategorier av antingen – eller, utan essensen av det katolska är både – och.”

Klarspråk om Rysslands krig

Ånyo talar påven även om kriget i Ukraina och fördömer den ryska inmarschen. ”Jag har aldrig gett upphov till intrycket att jag försöker tala tyst om aggressionen”, betonade Franciskus angående den kritik som många gånger har uttalats mot honom för att han skulle undvika att direkt fördöma Ryssland för kriget. ”Naturligtvis är det den ryska staten som har marscherat in, det är helt klart.”

Men många gånger försöker han att inte vara allt för specifik, för att inte såra någon. Han fördömer därför allmänt, ˮäven om det är klart vem jag fördömerˮ. Det är inte nödvändigt ”att jag nämner någons för- och efternamnˮ. Detta verkade påven vara övertygad om. Den som förebrår honom ˮatt han inte talar om Putinˮ, hakar upp sig ˮpå en detaljˮ. ”Alla vet vilken min inställning är, med eller utan Putin, också utan att jag nämner honom.”

När Franciskus talar om Ukraina, talar han även om grymheter: ˮAllmänt sett är de grymmaste kanske de som hör till Ryssland, men inte till den ryska traditionen, som tjetjener och burjater, till exempelˮ, förklarade katolska kyrkans överhuvud.

Putin ville inte ha något möte

Återigen betonade hans Vatikanens beredvillighet att medla – och han beskriver samtidigt hur han alldeles i början av krigen talade för döva öron, när han vände sig till Moskva med sina strävanden till fredsdiplomati. Påven berättade i intervjun med America Magazine igen om sitt besök på Rysslands ambassad i Vatikanen i Rom omedelbart efter att kriget hade brutit ut i februari. Då ska han ha låtit hälsa Kremls ledare Vladimir Putin att han, Franciskus, var beredd att göra en resa.

Påvens villkor skulle vara ˮett mycket litet tidsfönster för förhandlingarˮ. Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov ska då ha svarat Franciskus med ˮett mycket vänligt brev, genom vilket jag förstod att det för tillfället inte var nödvändigtˮ, berättade Franciskus. Han har bestämt sig: ˮNär jag reser, far jag till Moskva och till Kiev, till båda städerna, och inte bara den ena.ˮ

För dialog med Peking

I ett annat avsnitt av intervjun försvarade påven också sin Kinapolitik mot anklagelsen att han betalar ett högt pris för sitt närmande till Pekings regering, eftersom han har dömts att tiga om mänskliga rättigheter. ”Problemet är inte att tala eller att tiga”, sa Franciskus, ”det är inte vad det handlar om i realiteten. Det handlar om huruvida man ska föra dialog eller inte.”

När det gäller Kina har han ˮbeslutat sig för dialogens vägˮ. ”Den är långsam, den innebär motgångar och framgångar, men någon annan väg ser jag inte.” I sin östpolitik följer han exemplet från Vatikanens tidigare kardinalsstatssekreterare Agostino Casaroli (1914–1998). Denne var den historiska arkitekten bakom Vatikanens östpolitik under påvarna Paulus VI och Johannes Paulus II.

ˮAbort hör inte till partistriderˮ

Påfallande försiktigt tog påven i samtalet med America Magazine ställning i abortfrågan, som i USA splittrar både samhället och även kyrkan. Det är inte ˮrätt att undanröja ett mänskligt liv för att lösa ett problemˮ, men det är ändå svårt ”när denna realitet, att ett mänskligt liv dödas, blir förvandlat till ett politiskt problem, eller när en kyrkans herde ger sig in i politiska kategorier”, sade Franciskus.

Ordagrant sa påven: ˮVarje gång som ett ämne förlorar den pastorala dimensionen (påven talar i spanska teologiska termer om pastoralidad – pastoralitet), blir det ett politiskt problem, det blir mera politiskt än pastoralt. Vi ska inte godkänn att något lägger beslag på detta universella ämne – det hör inte till det ena eller det andra partiet, utan det är universellt.”

ˮJesus inrättade inte några biskopskonferenserˮ

På frågan om USA:s biskopskonferens gör rätt i att beteckna kampen mot abort som första prioritet, svarade påven att det är ”ett problem för biskopskonferensen”, som den måste ”lösa internt”. ”Vad som intresserar mig är förhållandet mellan biskopen och folket – det är detta som är sakramentalt. Det annat är organisatoriska frågor, och biskopskonferenser tar också ibland fel.”

Denna skillnad förklarar Franciskus i andra delar av intervjun. Biskopskonferenser blir ofta skådeplatsen för ˮstrider mellan olika tendenser, höger mot vänsterˮ, men de bär inte på ˮnågot verkligt personligt ansvarˮ vilket däremot biskopen gör som ”herde för sitt folk”. ”Jesus inrättade inte några biskopskonferenser. Jesus inrättade biskopsämbetet, och varje biskop är sitt folks själasörjare.” En biskopskonferens beskriver Franciskus som en organisation som ska bistå och förena; den är en symbol för enheten. ”Men Jesu Kristi nåd ligger i förhållandet mellan biskopen och hans folk, hans stift” sade påven vidare.

ˮBikt var fjortonde dagˮ

Han blir alltid glad över att komma samman med människor, berättade Franciskus, som den 17 december fyller 86 år och har varit påve i snart tio år. I samtalet med America Magazine medgav han även svårigheter som påveämbetet medför. ”Vad jag tycker är allra svårast med att vara påve, det är att jag inte helt enkelt kan promenera med andra människor genom gatorna”, sade påven. Det går liksom inte att bara gå ut och gå.

Men han är ändå lycklig, ”eftersom Gud gör mig lycklig”. Han har inget att förebrå Herren. ”Han finns alltid vid min sida. Man har sina fel, och även sina synder. Jag går till bikt var fjortonde dag – jag vet inte, men så är det helt enkelt”, säger påven

Kathpress 2022-11-28

Detta är en nyhetstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Påven Franciskus har återigen uttalat sig mot att prästämbetet i katolska kyrkan öppnas för kvinnor. I en intervju på måndagen i America Magazine, som ges ut av jesuiter i USA, förklarade han att detta är ett teologiskt problem. ”Vi amputerar kyrkans väsen om vi bara ser till ämbetsvigningen”, sade påven. Vägen är inte bara det ämbete som man vigs till.

Men att säga nej till ämbetsvigning av kvinnor innebär inte något missgynnande av dem. ”Att kvinnor inte kan ämbetsvigas innebär inte att de berövas något, alls icke”, sade påven. Kvinnans värdighet återspeglas mycket mera direkt i kyrkan, som likaså är kvinnlig. Dessvärre har kyrkan länge ”alltför ofta misslyckats med att” förklara denna princip i katekesen.

I kyrkan finns det enligt Franciskus både den petrinska och den marianska principen, och ämbetsvigningen hör samman med den petrinska principen. Kvinnor, för sin del, hör till den marianska principen, som är ”ännu viktigare”. Kyrkan är en kvinna. Kyrkan är en brud. Därför måste kvinnornas värde återspeglas i linje med detta.”

Vidare betonade Franciskus även kvinnornas betydelse på administrativa poster. ”I detta avseende tror jag att vi måste ge kvinnorna mera utrymme. Här i Vatikanen fungerar de poster bättre som innehas av kvinnorˮ, menar påven.

Så har till exempel i Vatikanens ekonomiråd fem av de sex platser som är vikta för lekfolk besatts med kvinnor. ”Det var en revolution”, sade Franciskus. Och vidare är Vatikanens biträdande guvernör en kvinna. ”Om en kvinna ger sig in i politiken eller står i ledningen för något, gör hon det i allmänhet i allmänhet bättre. Många experter på ekonomi är kvinnor, och de förnyar ekonomin på ett konstruktivt sätt” löd Franciskus lovtal.

Rasism är en ˮsynd mot Gudˮ

I samtalet, som enligt America Magazine fördes på spanska den 22 november, uttalade sig påven om en hel del andra ämnen. Så fördömde han i intervjun till exempel rasism som en ˮouthärdlig synd mot Gudˮ och han uttalade sig mot att ”evangeliets budskap reduceras till något socialpolitiskt” och betonade att kyrkan är förpliktigad att agera med transparens när man hanterar frågor om sexuella övergrepp – både när präster och när biskopar är inblandade.

Vidare varnar påven tydligt för en polarisering inom kyrkan: ”polarisering är inte något katolskt. En katolik tänker inte i kategorier av antingen – eller, utan essensen av det katolska är både – och.”

Klarspråk om Rysslands krig

Ånyo talar påven även om kriget i Ukraina och fördömer den ryska inmarschen. ”Jag har aldrig gett upphov till intrycket att jag försöker tala tyst om aggressionen”, betonade Franciskus angående den kritik som många gånger har uttalats mot honom för att han skulle undvika att direkt fördöma Ryssland för kriget. ”Naturligtvis är det den ryska staten som har marscherat in, det är helt klart.”

Men många gånger försöker han att inte vara allt för specifik, för att inte såra någon. Han fördömer därför allmänt, ˮäven om det är klart vem jag fördömerˮ. Det är inte nödvändigt ”att jag nämner någons för- och efternamnˮ. Detta verkade påven vara övertygad om. Den som förebrår honom ˮatt han inte talar om Putinˮ, hakar upp sig ˮpå en detaljˮ. ”Alla vet vilken min inställning är, med eller utan Putin, också utan att jag nämner honom.”

När Franciskus talar om Ukraina, talar han även om grymheter: ˮAllmänt sett är de grymmaste kanske de som hör till Ryssland, men inte till den ryska traditionen, som tjetjener och burjater, till exempelˮ, förklarade katolska kyrkans överhuvud.

Putin ville inte ha något möte

Återigen betonade hans Vatikanens beredvillighet att medla – och han beskriver samtidigt hur han alldeles i början av krigen talade för döva öron, när han vände sig till Moskva med sina strävanden till fredsdiplomati. Påven berättade i intervjun med America Magazine igen om sitt besök på Rysslands ambassad i Vatikanen i Rom omedelbart efter att kriget hade brutit ut i februari. Då ska han ha låtit hälsa Kremls ledare Vladimir Putin att han, Franciskus, var beredd att göra en resa.

Påvens villkor skulle vara ˮett mycket litet tidsfönster för förhandlingarˮ. Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov ska då ha svarat Franciskus med ˮett mycket vänligt brev, genom vilket jag förstod att det för tillfället inte var nödvändigtˮ, berättade Franciskus. Han har bestämt sig: ˮNär jag reser, far jag till Moskva och till Kiev, till båda städerna, och inte bara den ena.ˮ

För dialog med Peking

I ett annat avsnitt av intervjun försvarade påven också sin Kinapolitik mot anklagelsen att han betalar ett högt pris för sitt närmande till Pekings regering, eftersom han har dömts att tiga om mänskliga rättigheter. ”Problemet är inte att tala eller att tiga”, sa Franciskus, ”det är inte vad det handlar om i realiteten. Det handlar om huruvida man ska föra dialog eller inte.”

När det gäller Kina har han ˮbeslutat sig för dialogens vägˮ. ”Den är långsam, den innebär motgångar och framgångar, men någon annan väg ser jag inte.” I sin östpolitik följer han exemplet från Vatikanens tidigare kardinalsstatssekreterare Agostino Casaroli (1914–1998). Denne var den historiska arkitekten bakom Vatikanens östpolitik under påvarna Paulus VI och Johannes Paulus II.

ˮAbort hör inte till partistriderˮ

Påfallande försiktigt tog påven i samtalet med America Magazine ställning i abortfrågan, som i USA splittrar både samhället och även kyrkan. Det är inte ˮrätt att undanröja ett mänskligt liv för att lösa ett problemˮ, men det är ändå svårt ”när denna realitet, att ett mänskligt liv dödas, blir förvandlat till ett politiskt problem, eller när en kyrkans herde ger sig in i politiska kategorier”, sade Franciskus.

Ordagrant sa påven: ˮVarje gång som ett ämne förlorar den pastorala dimensionen (påven talar i spanska teologiska termer om pastoralidad – pastoralitet), blir det ett politiskt problem, det blir mera politiskt än pastoralt. Vi ska inte godkänn att något lägger beslag på detta universella ämne – det hör inte till det ena eller det andra partiet, utan det är universellt.”

ˮJesus inrättade inte några biskopskonferenserˮ

På frågan om USA:s biskopskonferens gör rätt i att beteckna kampen mot abort som första prioritet, svarade påven att det är ”ett problem för biskopskonferensen”, som den måste ”lösa internt”. ”Vad som intresserar mig är förhållandet mellan biskopen och folket – det är detta som är sakramentalt. Det annat är organisatoriska frågor, och biskopskonferenser tar också ibland fel.”

Denna skillnad förklarar Franciskus i andra delar av intervjun. Biskopskonferenser blir ofta skådeplatsen för ˮstrider mellan olika tendenser, höger mot vänsterˮ, men de bär inte på ˮnågot verkligt personligt ansvarˮ vilket däremot biskopen gör som ”herde för sitt folk”. ”Jesus inrättade inte några biskopskonferenser. Jesus inrättade biskopsämbetet, och varje biskop är sitt folks själasörjare.” En biskopskonferens beskriver Franciskus som en organisation som ska bistå och förena; den är en symbol för enheten. ”Men Jesu Kristi nåd ligger i förhållandet mellan biskopen och hans folk, hans stift” sade påven vidare.

ˮBikt var fjortonde dagˮ

Han blir alltid glad över att komma samman med människor, berättade Franciskus, som den 17 december fyller 86 år och har varit påve i snart tio år. I samtalet med America Magazine medgav han även svårigheter som påveämbetet medför. ”Vad jag tycker är allra svårast med att vara påve, det är att jag inte helt enkelt kan promenera med andra människor genom gatorna”, sade påven. Det går liksom inte att bara gå ut och gå.

Men han är ändå lycklig, ”eftersom Gud gör mig lycklig”. Han har inget att förebrå Herren. ”Han finns alltid vid min sida. Man har sina fel, och även sina synder. Jag går till bikt var fjortonde dag – jag vet inte, men så är det helt enkelt”, säger påven

Kathpress 2022-11-28

Detta är en nyhetstext.