Johannes Paulus I saligförklarad

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

I söndags saligförklarades påven Johannes Paulus I (1978) av påven Franciskus. Han var en person som motstod frestelsen att ˮgöra sig själv till medelpunkt och söka berömmelse för egen delˮ, erinrade kyrkans överhuvud om i sin predikan om ”33-dagarspåven”. Trots starkt regn och åska deltog omkring 25 000 personer vid saligförklaringen på Petersplatsen.

Franciskus beskrev vidare Johannes Paulus I som en ”saktmodig och ödmjuk herde i Jesu efterföljd”. Med sitt leende lyckades han ”förmedla Vår Herres godhet”. Den kyrka är vacker som har ett ”ljust, lugnt och leende ansikte”, förklarade påven. En kyrka ”som aldrig stänger dörrarna, som inte skapar förbittrade hjärtan, som inte klagar eller hyser agg, som inte är ilsken och intolerant, som inte framstår som vresig och som inte lider av nostalgi över det förgångna”.

Johannes Paulus I valdes till påven den 26 augusti 1978, och innehade sitt ämbete bara 33 dagar före sin plötsliga död den 28 september samma år. Albino Luciani, som föddes 1912 i den norditalienska staden Canale d’Agordo, kallas därför i kyrkohistorien för ”33-dagarspåven”. Hans efterträdare var Johannes Paulus II (1978–2005). Den ˮleendeˮ påven fascinerade genom sin folkliga anspråkslöshet och sina vinnande gester. Teologiskt stod han helt och hållet i sina föregångares tradition.

En saligförklaringsprocess för Luciani inleddes år 2003. I oktober förra året erkände påven Franciskus officiellt ett mirakel från 1978, som tillskrivs Johannes Paulus I, och därmed banades vägen för saligförklaringen.

Kvällen för saligförklaringen erinrade också kardinalvikarien Angelo De Donatis i Lateranbasilikan om den ödmjuke Albino Luciani. Hans ödmjukhet betydde dock inte att han ringaktade sig själv. Fastmer innebar den att han accepterade ˮsin egen ringhetˮ och förlitade sig ˮhelt på Gud och inte på sin egen kraftˮ. Att ”i enkelhet och utan tanke på egen vinning helt ägna sig åt andra”, denna ”äkta ödmjukhet” gick som en ”röd tråd” genom ”påven Johannes Paulus I:s hela tillvaro”.

Saligförklaringen följs den 11 september av en tacksägelsegudstjänst i Lucianis födelseort Canale d’Agordo. Den nu saligförklarades fest kommer hädanefter att firas den 26 augusti, det datum då Luciani valdes till påve.

Kathpress 2022-09-04

Detta är en nyhetstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

I söndags saligförklarades påven Johannes Paulus I (1978) av påven Franciskus. Han var en person som motstod frestelsen att ˮgöra sig själv till medelpunkt och söka berömmelse för egen delˮ, erinrade kyrkans överhuvud om i sin predikan om ”33-dagarspåven”. Trots starkt regn och åska deltog omkring 25 000 personer vid saligförklaringen på Petersplatsen.

Franciskus beskrev vidare Johannes Paulus I som en ”saktmodig och ödmjuk herde i Jesu efterföljd”. Med sitt leende lyckades han ”förmedla Vår Herres godhet”. Den kyrka är vacker som har ett ”ljust, lugnt och leende ansikte”, förklarade påven. En kyrka ”som aldrig stänger dörrarna, som inte skapar förbittrade hjärtan, som inte klagar eller hyser agg, som inte är ilsken och intolerant, som inte framstår som vresig och som inte lider av nostalgi över det förgångna”.

Johannes Paulus I valdes till påven den 26 augusti 1978, och innehade sitt ämbete bara 33 dagar före sin plötsliga död den 28 september samma år. Albino Luciani, som föddes 1912 i den norditalienska staden Canale d’Agordo, kallas därför i kyrkohistorien för ”33-dagarspåven”. Hans efterträdare var Johannes Paulus II (1978–2005). Den ˮleendeˮ påven fascinerade genom sin folkliga anspråkslöshet och sina vinnande gester. Teologiskt stod han helt och hållet i sina föregångares tradition.

En saligförklaringsprocess för Luciani inleddes år 2003. I oktober förra året erkände påven Franciskus officiellt ett mirakel från 1978, som tillskrivs Johannes Paulus I, och därmed banades vägen för saligförklaringen.

Kvällen för saligförklaringen erinrade också kardinalvikarien Angelo De Donatis i Lateranbasilikan om den ödmjuke Albino Luciani. Hans ödmjukhet betydde dock inte att han ringaktade sig själv. Fastmer innebar den att han accepterade ˮsin egen ringhetˮ och förlitade sig ˮhelt på Gud och inte på sin egen kraftˮ. Att ”i enkelhet och utan tanke på egen vinning helt ägna sig åt andra”, denna ”äkta ödmjukhet” gick som en ”röd tråd” genom ”påven Johannes Paulus I:s hela tillvaro”.

Saligförklaringen följs den 11 september av en tacksägelsegudstjänst i Lucianis födelseort Canale d’Agordo. Den nu saligförklarades fest kommer hädanefter att firas den 26 augusti, det datum då Luciani valdes till påve.

Kathpress 2022-09-04

Detta är en nyhetstext.