Jules Rimet – katoliken bakom fotbolls-VM

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

När nu stora delar av världen samlar sig kring fotbolls-VM, som för första gången organiseras gemensamt av Kanada, Mexiko och USA, vänder sig miljarder människor återigen mot en sport som överskrider språk, politik och gränser. Däremot är det få som vet att turnerings ursprung är sammanbundet med den katolska tron.

FIFA:s världsmästerskap för män är en av planetens mest sedda sporthändelser. Det når ungefär fem miljarder människor som följer turneringen som i år äger rum mellan den 11 juni och den 19 juli i de tre värdländerna. USA organiserade mästerskap 1994 och Mexiko har varit värd två gånger, 1970 och 1986, men för Kanada är det första gången. Mästerskapen spelas vart fjärde år och detta är den tjugotredje upplagan.

Jules Rimet. Foto taget 1933. Wikimedia commons.

Det var långt innan världsmästerskapen blev detta världsomspännande fenomen som dess grundare, Jules Rimet, utvecklade sin djupt katolskt grundade vision om mänsklighetens enhet och värdighet. Han föddes 1873 i byn Theuley i trakten av Dijon i östra Frankrike och växte upp i en praktiserande katolsk familj som var känd för sin omsorg om de fattiga och var inspirerad av kyrkans sociala lära.

År 1891 publicerade påven Leo XIII sin encyklika Rerum novarum som behandlar de hårda villkoren i arbetslivet, fattigdomen och utnyttjandet av arbetarna som kommit med den industriella revolutionen. Jules Rimet inspirerades av den att delta i grundandet av en organisation för social och medicinsk hjälp till fattiga människor. Han var 17 år gammal.

Den unge katoliken var också mycket intresserad av sport och trodde att idrotten kunde förena människor av olika etnisk och social bakgrund. När han var 24 år gammal grundade han idrottsklubben Red Star som var öppen för alla oberoende av deras ursprung. Man tog också upp fotboll på programmet trots att den då i huvudsak ansågs vara en sport för engelsmän och för arbetarklassen.

År 1904 deltog Rimet i grundandet av FIFA (Fédération Internationale de Football Association). Han deltog i första världskriget och därefter återvände han till FIFA och valdes till dess president 1921. Nio år senare hölls de första världsmästerskapen i Uruguay. Rimet såg turneringen som en möjlighet att föra samman länder som kunde hamna i konflikt, som ett medel att stärka brödraskap och solidaritet mellan folken och som ett sätt att förhindra framtida världskrig. Den skulle också främja professionaliseringen av fotbollen så att fler spelare ur arbetarklassen skulle kunna leva av sin idrott.

Jules Rimet var ordförande för FIFA i trettiotre år. Mellan 1930 och 1970 bar tävlingens pokal hans namn: Jules Rimet-cupen. Han blev nominerad till Nobels fredspris för sitt arbete med turneringen och gick bort 1956. Hans barnbarn Yves beskrev i en bok sin farfar som ”en humanist och idealist som trodde att idrotten kunde förena världen. Till skillnad från många andra vid den tiden så förstod han att den internationella idrotten måste bli professionell, om den skulle vara verkligt demokratisk och nå ut till massorna.”

Publicerat hos Aciprensa (ursprungligen EWTN) 2026-06-09

Originaltexten hos EWTN finns via länken här

Detta är en nyhetstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

När nu stora delar av världen samlar sig kring fotbolls-VM, som för första gången organiseras gemensamt av Kanada, Mexiko och USA, vänder sig miljarder människor återigen mot en sport som överskrider språk, politik och gränser. Däremot är det få som vet att turnerings ursprung är sammanbundet med den katolska tron.

FIFA:s världsmästerskap för män är en av planetens mest sedda sporthändelser. Det når ungefär fem miljarder människor som följer turneringen som i år äger rum mellan den 11 juni och den 19 juli i de tre värdländerna. USA organiserade mästerskap 1994 och Mexiko har varit värd två gånger, 1970 och 1986, men för Kanada är det första gången. Mästerskapen spelas vart fjärde år och detta är den tjugotredje upplagan.

Jules Rimet. Foto taget 1933. Wikimedia commons.

Det var långt innan världsmästerskapen blev detta världsomspännande fenomen som dess grundare, Jules Rimet, utvecklade sin djupt katolskt grundade vision om mänsklighetens enhet och värdighet. Han föddes 1873 i byn Theuley i trakten av Dijon i östra Frankrike och växte upp i en praktiserande katolsk familj som var känd för sin omsorg om de fattiga och var inspirerad av kyrkans sociala lära.

År 1891 publicerade påven Leo XIII sin encyklika Rerum novarum som behandlar de hårda villkoren i arbetslivet, fattigdomen och utnyttjandet av arbetarna som kommit med den industriella revolutionen. Jules Rimet inspirerades av den att delta i grundandet av en organisation för social och medicinsk hjälp till fattiga människor. Han var 17 år gammal.

Den unge katoliken var också mycket intresserad av sport och trodde att idrotten kunde förena människor av olika etnisk och social bakgrund. När han var 24 år gammal grundade han idrottsklubben Red Star som var öppen för alla oberoende av deras ursprung. Man tog också upp fotboll på programmet trots att den då i huvudsak ansågs vara en sport för engelsmän och för arbetarklassen.

År 1904 deltog Rimet i grundandet av FIFA (Fédération Internationale de Football Association). Han deltog i första världskriget och därefter återvände han till FIFA och valdes till dess president 1921. Nio år senare hölls de första världsmästerskapen i Uruguay. Rimet såg turneringen som en möjlighet att föra samman länder som kunde hamna i konflikt, som ett medel att stärka brödraskap och solidaritet mellan folken och som ett sätt att förhindra framtida världskrig. Den skulle också främja professionaliseringen av fotbollen så att fler spelare ur arbetarklassen skulle kunna leva av sin idrott.

Jules Rimet var ordförande för FIFA i trettiotre år. Mellan 1930 och 1970 bar tävlingens pokal hans namn: Jules Rimet-cupen. Han blev nominerad till Nobels fredspris för sitt arbete med turneringen och gick bort 1956. Hans barnbarn Yves beskrev i en bok sin farfar som ”en humanist och idealist som trodde att idrotten kunde förena världen. Till skillnad från många andra vid den tiden så förstod han att den internationella idrotten måste bli professionell, om den skulle vara verkligt demokratisk och nå ut till massorna.”

Publicerat hos Aciprensa (ursprungligen EWTN) 2026-06-09

Originaltexten hos EWTN finns via länken här

Detta är en nyhetstext.