Den tyske kardinalen Walter Kasper förespråkar ett kvinnligt diakonat inom den katolska kyrkan – och anser att ytterligare reformer är nödvändiga. ”Öppnandet av det ständiga diakonatet för kvinnor har, enligt min personliga åsikt, goda teologiska argument för sig och skulle vara ett meningsfullt steg pastoralt” skriver den 92-årige i sin självbiografi.
”Kvinnor och män har samma värdighet inför Gud och måste därför erkännas med vars och ens egen karisma” uttrycker Kasper. I detta avseende har det under de senaste årtiondena skett en del rörelse; men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Boken ”På jakt efter sanningen” (Der Wahrheit auf der Spur) utges den 10 juni på Herder förlag.
För män reserverat
Initiativ från reforminriktade katoliker, flera katolska kvinnoorganisationer och även ett antal inslag i den senaste världsomspännande synodala processen är för införandet av kvinnliga diakoner; vissa arbetar för en öppning av alla tjänster och ämbeten inom den katolska kyrkan för kvinnor. Hittills är de ämbeten som överförs genom vigning reserverade för män, såsom diakon, präst och biskop. Diakoner får döpa, viga, begrava och predika, men de får inte leda mässan. Det får bara präster.
Kvinnornas ställning inom den katolska kyrkan har nu blivit ”ett megatema” understryker den i Rom bosatte kardinalen och tidigare biskopen av Rottenburg-Stuttgart. Det finns ”många ämbeten med ledarskapsansvar inom kyrkan som inte kräver sakramental befogenhet, och som också kvinnor kan ges ansvar för” uttrycker Kasper.
”Klerikalismens tid är över”
Kardinalen betonade dessutom att det inom kyrkan behövs en ny, ”systermässig” kultur i relationen mellan tjänstemän och katolska lekfolk. ”Vi behöver även i framtiden bra biskopar och präster, men i en synodal kyrka är tiden för klerikalism och godtyckliga beslut av biskopar förbi” skriver Kasper. ”Lekfolket vill och ska bli hörda och de får också förvänta sig ansvarsskyldighet från biskopar och präster.”
Kasper räknar dessutom med en minskande kyrka. I en mindre religiös miljö kanske man ”snart kommer att vara en diasporakyrka” och ”återvända till situationen i den ursprungliga kyrkan”. Det skrämmer honom inte. Kasper betonar: ”Den ursprungliga kyrkan var ingen helig rest, som vissa idag drömmer om, den var en helig början, från vilken vår kyrka har vuxit som ett litet senapsfrö till ett stort, skuggande träd som sträcker sig till de sista hörnen av jorden.”
”Ny kraft” från globala södern
Nya, framtidsinriktade utvecklingar kom ofta från små, men beslutsamma grupper. ”Det skulle, som många uppmärksamma observatörer förutspår, kunna bli så att de unga, ofta små, men livliga kyrkorna på det södra halvklotet ger ny energi till kyrkan och snart får oss européer att se gamla ut” skriver Kasper. ”Utan omvändelse, bön och bot har alla välmenande reformer ingen framtid.”
Kathpress 2025-05-25
Detta är en nyhetstext.