Katolska kristna får inte strö sina avlidna anhörigas aska i naturen. Prefekten för Dikasteriet för trosläran, kardinal Victor Fernández, bekräftade förbudet i ett dokument av den 9 december, som offentliggjordes på tisdagen. Därmed ansluter han till en kyrklig bestämmelse från 2016 som fastslår att aska ska gravsättas på kyrkogårdar. Denna bestämmelse är fortfarande giltig.
Enligt skrivelsen är det emellertid tillåtet att de anhöriga får en liten mängd av askan för att bevara på någon plats som var väsentlig i den avlidnas livshistoria. Här gäller särskilda villkor: Den större andelen av askan måste bevaras på en kyrkogård och det får inte uppstå några ”panteistiska, naturalistiska eller nihilistiska missförstånd”, och statens lagar måste även beaktas.
I Österrike är det inte lagligt att strö avlidnas aska i naturen. Om den avlidnas anhöriga vill använda någon annan plats än en kyrkogård, har man i Österrike möjligheten att gravsätta urnan på privat mark. I Tyskland gäller olika regler i olika förbundsländer. [I Sverige är det Länsstyrelsen som beviljar tillstånd till att strö aska på annan plats än på kyrkogårdar.]
Fernández bejakar i sin skrivelse även möjligheten av en ”helig, tydligt markerad och för varaktighet bestämd” plats där askan av flera avlidna kan bevaras blandad. Personliga data för varje enskild person måste dock anges vid platsen för att inte förstöra minnet.
Kardinalen förklarade att kroppens uppståndelse i kristen uppfattning inte ska förstås som ”ett enkelt återupplivande av kroppen”. Uppståndelsen kan äga rum även om kroppen har förstörts fullständigt eller dess aska har blivit utströdd. Sammanfattningsvis är det nödvändigt med en hållning av ”helig respekt” inför askan. Den består av de jordiska kvarlevorna av den avlidna och ingår på så sätt i personens historiska resa.
Kathpress 2023-12-12
Detta är en nyhetstext.