Man måste fira helgonfester allteftersom de infaller. Det gäller även i Normandie, i synnerhet på en plats som egentligen skall åtnjuta klosterlig avskildhet. På Mont-Saint-Michel, det berömda gudsberget, eller snarare Mikaelsberget på gränsen till Bretagne, kommer under månaden september ett tusenårsminne att firas.
Tusen år – det är i sagt i runda tal, låt vara något godtyckligt. Ty klostrets historia, ett av de största och mest kostnadskrävande byggnadskomplexen i europeisk medeltid, är mer än 1 300 år gammal, och även kyrkans byggnadshistoria, erbjuder mer än en utgångspunkt. Nu firas början på bygget av den nuvarande romanska klosterkyrkan från år 1023, som för sin del vilar på grunden av en ombyggd tidigare kyrka.
Med en blick på fromhetshistorien är vallfärden med festgudstjänsten och vespern den 10 september den viktigaste programpunkten. Då kommer reliker av den helige Autbertus (Saint-Aubert), på hans minnesdag i den närbelägna biskopsstaden Avranche, föras till Mikaelsberget. Om han ännu kan minnas tillblivelsen av klostret? Alldeles säkert.
Enligt legenden visade sig ärkeängeln Mikael i drömmen för Autbertus och pekade ut en plats för grundandet av en liten kyrka på en förutvarande keltisk begravningsplats, mitt i skogarna i Scissy. Då Autbertus inte reagerade ingrep Mikael (Saint-Michel) för tredje gången handgripligen och inpräntade sin önskan bokstavligen i hans hjärna. Och verkligen – så skön kan katolicismen vara – har Autbertus relikskalle ett rejält hål. Emellertid påvisade en fransk paleopatolog 2006 att hålet snarare var orsakat av en epidemisk cysta, en godartad inkapslad tumör.
I vilket fall skickade biskopen, övertygad av det hårdföra argumentet, präster till vallfartsorten för den helige Mikael, berget Monte Gargano i Italien, för att hämta reliker av Mikael för att hysa i kyrkan. Strax därefter drabbades Normandies kust 709 av en våldsam stormflod. När emissarierna återvände fann de, stället för skogen, bara en 300 meter bred ö av naken granit på en ändlös sandslätt. Men relikerna var nu en gång för alla där och så byggdes en kyrka för tolv kaniker på platsen.
Redan från begynnelsen drog Mikaelsberget till sig pilgrimer, men erbjöd också skydd mot plundrande vikingar. Vid foten av berget växte en by upp och klostret utvecklades till att bli den mest besökta vallfartsorten i Frankrike vid sidan av den helige Martin av Tours grav. Den karolingiska tiden medförde en utbyggnad av den romanska kyrkan, av vilken idag endast återstår den mellersta delen. Slutligen, i början av 1200-talet, fullbordades ett av de största medeltida arkitektoniska och logistiska mästerverken: en gotisk klosterkyrka i tre våningar, la Merveille (underverket), krönt av en korsgång med 227 pelare.
Den andra andliga höjdpunkten under 1000-årsjubiléet, den 28 september till den 1 oktober, blir festen för S:t Mikael, väktaren av himmelrikets port. 2016 blev hans bronsstaty på tornhuven, 155 meter upp, renoverad och förgylld. Den gyllene S:t Mikael är här mer än en prydnad och husets väktare; han fungerar även som åskledare. Festdagarna omfattar – förhandsanmälan till klostergemenskapen är obligatorisk – bönestunder och gudstjänster, ett föredrag på temat helige Mikael även en pilgrimsvandring runt klostret.
Kathpress 2023-09-05
Detta är en nyhetstext.