Den regionale chefen för Jesuiternas flyktingtjänst (Jesuit Refugee Service, JRS) berättar i bloggen Pro-Oriente om migrationskrisens utmaningar för kyrkorna i sydöstra Europa.
Det gemensamma engagemanget för migranter och flyktingar kan föra kyrkorna närmare varandra, bidra till förnyelsen av kristna värderingar i kyrkan och samhället och samtidigt åter stärka kyrkans sociala relevans. Detta understryks av den kroatiske jesuiten Stanko Perica, regional chef för ”Jesuit Refugee Service” i en nyligen publicerad artikel på bloggen Pro-Oriente som drivs av den wienska stiftelsen med samma namn.
Det sätt på vilket EU hanterar migranter och asylsökande ger upphov till farhågor om att länderna i sydöstra Europa kommer att stå inför ännu större utmaningar än vad som har varit fallet sedan 2015, enligt Perica. ”Detta kommer att bli en stor utmaning för kyrkorna i vår region, men också en möjlighet för förnyelse av kristna värderingar.” Kyrkorna har förlorat en betydande del av sitt sociala inflytande genom sekulariseringen, och migrationskrisen kan leda till en återgång till de grundläggande värderingarna broderskap och solidaritet, vilket Perica är optimistisk inför.
I denna riktning försöker i synnerhet Jesuiternas flyktingtjänst att fungera som en förebild: ”Vi hjälper inte bara migranter, utan försöker också bilda nätverk av solidaritet.” Den jugoslaviske nobelpristagaren Ivo Andric (1892–1975) skrev i sin roman Bron över Drina: ”Ingenting för människor närmare varandra än en gemensam olycka som lyckligt har övervunnits.” Perica bekräftade detta, och syftade på gemensamma hjälpprojekt med den ortodoxa kyrkan för ukrainska flyktingar i Zagreb eller gemensamma katolsk-ortodoxa hjälpkampanjer i Bosnien kring flyktinglägret Lipa.
Naturligtvis finns det alltid tillräckligt med svårigheter. I sitt blogginlägg påminner Perica om fader Stjepan Kusan, en kroatisk jesuit som grundade JRS i regionen år 1993 – mitt under kriget. Kusan tvekade inte att hjälpa serber och muslimer när det behövdes. I mångas ögon ansågs han därför vara ”jugonostalgisk och fiendevänlig”. Det gjorde honom arg och desperat på samma gång.
Stanko Perica rapporterar om en händelse som illustrerar den fulla innebörden: En dag dök det upp en artikel i en kroatisk veckotidning med rubriken ”Jesuiterna rensar upp i det serbiska kaoset”. Under de följande dagarna ringde många arga människor och protesterade mot JRS aktion. Men vad hade hänt? Jesuiterna hade organiserat en grupp på fem serbiska och fem kroatiska unga män för att städa upp i ett serbisk-ortodoxt kloster nära Knin och ställa biblioteket i ordning. Vid den tiden var jesuiterna till och med tvungna att försvara fader Kusan från arga jesuitkollegor.
Låt dig beröras av nödvändighet
Det finns i princip två grundläggande sätt att hantera lidandet och nöden hos migranter och andra människor i nöd, anser Perica: ”Att förneka och ignorera det eller att bli berörd av det.” Båda fanns också i sydöstra Europa. ”Men om vi låter oss beröras av flyktingsituationen då inser vi oundvikligen att vi måste arbeta för att skapa en ny värld, en värld där människor inte behöver söka skydd, men om de gör det kommer de att välkomnas, och värdarna kommer att dela med sig av sina resurser till dem. Med andra ord behöver vi en värld av broderskap.”
Påven Franciskus understryker alltid att utan ”öppenhet för Fadern” finns det inga i slutändan stabila skäl för att vädja till broderskap. Jesuiten Perica uttrycker: ”Bara när vi är medvetna om att vi alla är barn med samma värdighet kan vi leva i fred med varandra.” Ytterst är detta en rättfärdiggörelse som är förankrad i tro och därför är tro och teologi bäst lämpade för att ge ett lämpligt och meningsfullt svar på flyktingsituationen.
Kathpress 2024-08-22
Detta är en nyhetstext.