Påven Leo XIV:s första encyklika kommer att offentliggöras den 25 maj. Den har fått titeln Magnifica humanitas – om skyddet för människorna i den artificiella intelligensens tidsålder, enligt vad Vatikanen meddelade på måndagen. Kyrkans överhuvud signerade sin med spänning emotsedda första läroskrivelse fredagen den 15 maj.
Vid den första presentationen av Magnifica humanitas kommande måndag den 25 maj kl. 11.30 kommer påven Leo XIV själv att tala. Vid akten i synodaulan kommer flera vetenskapsmän, ävensom viktiga företrädare för kurian att närvara.
Kardinalstatssekreterare Pietro Parolin, kardinal Victor Manuel Fernández (prefekt för Dikasteriet för trosfrågor) och kardinal Michael Czerny (prefekt för Dikasteriet för främjande av fullödig mänsklig utveckling) kommer också att ta till orda, liksom den brittiska teologen och experten på den katolska socialläran, Anna Rowlands, den amerikanske AI-forskaren Christopher Olah samt den kvinnliga amerikanska teologen Léocadie Lushombo.
Exakt 135 år sedan Rerum novarum
Vid signeringen den 15 maj anknöt påven Leo XIV till de stora påvliga socialencyklikorna under 1800- och 1900-talen. Den första läroencyklikan i denna serie, Rerum novarum, offentliggjordes den 15 maj 1891. I den tog den katolska kyrkan för första gången systematiskt upp den industriella revolutionen under 1800-talet och dess konsekvenser för samhälle och moral. Först därefter utvecklades det som blev den katolska kyrkans sociallära. Den har sedan dess blivit en viktig del av den nutida teologin.
40 år senare, den 15 maj 1931, undertecknade påven Pius XI encyklikan Quadragesimo anno. I den fullkomnades socialläran, under inflytande av den tyske jesuiten Oswald von Nell-Breuning. Då utvecklades bland annat subsidiaritetsprincipen. Dessutom förklarade encyklikan att den kristna läran och socialismen är oförenliga, eftersom sistnämnda inte tillräckligt respekterar vare sig äganderätten eller människan som person.
30 år senare signerade påven Johannes XXIII sin socialencyklika Mater et magistra, likaledes den 15 maj. 1961 uttalade han sig starkt till förmån för medbestämmandet i industriföretagen.
Socialencyklikan Centesimus annus från 1991 signerades av påven Johannes Paulus II, som avvek från traditionen då det ägde rum den 1 maj, varvid den polske påven betonade sin närhet till arbetarrörelsen. I denna läroskrivelse handlade det om följderna av kommunismens fall i Europa. Den innehöll den dittills klara värderingen av marknadsekonomin, som skapade välstånd.
Begreppet ”encyklika”
En encyklika är en påvlig läroskrivelse. Den vänder sig till den katolska världskyrkan, ibland till ”alla människor av god vilja”, alltså även till icke-katoliker, och gör anspråk på att vara till hög grad förpliktande. De är uttryck i den katolska kyrkan för rätten för det högsta läroämbetet att uttala sig, men är i dogmatiskt hänseende inte ofelbara läroavgöranden. I encyklikorna tar påvarna framför allt ställning i moraliska och sociala frågor. De för det mesta latinska begynnelseorden gäller som överskrift för innehållet. Själva begreppet kommer från grekiskan och betyder ”rundskrivelse”.
Antalet påvliga encyklikor uppgår till hundratals sedan mitten av 1700-talet. Traditionen med encyklikor uppstod under påven Benedictus XIV (påve 1740–1758), som kort efter sitt ämbetstillträde offentliggjorde skrivelsen Ubi primum om biskoparnas ämbetsutövning.
Kathpress 2026-05-18
Detta är en nyhetstext.