Den nya engelska översättningen av mässans texter har i mindre än tre år använts i församlingarna i USA, men mycket tyder på att språkdräkten, som kritiserats som styltad och klumpig, kan stå inför en revision.
”Vi prövat den och vi har levt med den och vi anser att den är i behov av korrigering”, sade ärkebiskop Wilton Gregory i Atlanta (Georgia) förra månaden i samband med en konferens om liturgisk reform; en av de mest offentliga missnöjesyttringarna rörande missalet från en högt uppsatt prelat.
Ärkebiskop Gregory fick medhåll av biskop Robert Lynch från S:t Petersburgs stift, som ett eko av den kommentar som fälldes under fjolåret biskop Robert Brom, pensionerad från San Diegos stift, som sagt: ”Det nya missalet är i behov av korrektiv kirurgi och den måste sättas in utan dröjsmål.”
Att åter öppna denna process vore ett steg av stor omfattning. Den senaste översättningen godkändes först efter snårig decennielång kamp mellan de som ville ha en vokabulär och fraseologi som lät mera som grundspråket, latin, och de som ansåg att den föreslagna språkdräkten var pompös och obegriplig.
”Det skall ju vara en trosbekännelse – inte ett högskoleprov”, som ståoppkomikern och katoliken Stephen Colbert [se foto] uttryckte det. Men med en kraftfull knuff från Vatikanen, som i stor utsträckning övertog processen och förordade den latiniserade översättningen, infördes den mera formella texten.
Ordet ”konsubstantiell” blev en del av mässan, Jesus var inte ”född av Jungfru Maria”, utan ”inkarnerad” och före mottagandet av kommunionen heter det ”Herre, jag är inte värdig att du går in under mitt tak” i stället för ”Herre, jag är inte värdig att mottaga dig”. [Words such as “consubstantial” became part of the Mass, Jesus was not “born of the Virgin Mary” but is now “incarnate of” her, and before taking the host Catholics now say, “Lord, I am not worthy that you should enter under my roof” instead of “Lord, I am not worthy to receive you.”]
Språket gjorde somliga i kyrkbänkarna bestörta, men det var särskilt besvärligt för präster och biskopar, som dagligen måste fira mässan och en ny undersökning publicerad denna vecka tycks ge ytterligare skjuts åt kraven på en reform. Mer än hälften av de 444 tillfrågade prästerna svarade att de var missnöjda med den nya mässboken, medan 27 procent svarade att den nya översättningen levde upp till deras förväntningar. De tillfrågade lekmännen i ledande ställning tenderade att vara mera positiva till den.
Den nya mässans kritiker har känt sig mera hoppfulla efter valet av Franciskus till påve, eftersom han visat sig ha en mera avspänd syn på liturgiska frågor än Benedictus XVI, som höll strängt på äldre uttrycksformer och var den främste förespråkaren för de nya engelska översättningarna.
Kyrkoledare och liturgiska experter i Rom och USA menar emellertid att det finns faktorer som talar emot ännu en ändring av språket i mässan. Den ena är att påven Franciskus har så många andra problem att bemästra att han knappast kan förväntas inlåta sig på en strid om liturgiska frågor – de mest uppslitande bland präster och mässbesökare – som ligger långt ner på hans prioritetslista. Därtill har han ännu inte möblerat om i den kongregation som ansvarar för liturgiska frågor, där de som sitter kvar sedan Benedictus dagar, sannolikt inte välkomnar några förändringar.
De amerikanska biskoparna håller fortfarande på att hämta andan efter sin förlorade kamp mot Rom. En liturgiexpert säger sig inte utesluta möjligheten av ytterligare förändringar, men att biskoparna helt enkelt är urless på frågan.
David Gibson – Religion News Service i tidskriften America 2014-04-11