Den som kallats ”den katolske Bach”, Olivier Messiaen (1908–1992), förenar i sina verk på ett enastående sätt musik och teologi. Detta framkom tydligt vid ett av den katolska teologiska fakulteten vid universitetet i Wien anordnade konserten vid framförandet av hans verk Les corps glorieux (1939) som höjdpunkt. Efter två inledande föreläsningar om bakgrunden till kompositören och organisten Messiaens verk, av Jan Heiner Tück och Dorotee Bauer, tolkade Jörg Abbing organist och musikforskare från Saarbrücken, verket i Augustinerkirche i Wien på fredagen, en konsert föranstaltad av fakulteten.
Enligt teologen Dorotee Bauer kommer det kristna uppståndelsehoppet till klingande uttryck. Messiaen var i 60 år organist i Pariskyrkan La Trinité och hade i sju korta visioner mediterat över den Uppståndnes liv och starkt fördjupat sig i den helige Thomas av Aquinos Summa theologiae: ”Den Uppståndnes liv är fritt, rent, lysande och färgrikt. Orgelns klangfärger återspeglar dessa inslag” fastslog kompositören som en introduktion till Les corps glorieux. Med hjälp av den medeltida kyrkoläraren försökte Messiaen förena ”den jordiska kroppsliga identiteten med den återuppståndnes, som samtidigt är förklarad och fullkomnad”, enligt Bauer.
Dogmatikprofessorn Tück menade att orgelverket var ett uttryck för det kristna hoppet, ”så att vi inte nedsjunker i intets avgrund”, utan vi vid döden ”kallas oss vid namn” för att skåda det gudomliga anletet och bli igenkända som enskilda personer. Messiaen gjorde aldrig någon hemlighet av sin katolska tro. En spiritualism, som förutsatte en fulländningsförhoppning utan det kroppsliga och reducerade allt till den andliga var suspekt för Messiaen, enligt Tück. Inte utan orsak kommer i trosbekännelsen formuleringen resurrectio carnis och köttets uppståndelse in, och kyrkofäderna avvisade den gnostiska föreställningen att Kristus enbart haft en skenkropp.
Tück karakteriserade det 1939 fulländade verket före andra världskrigets utbrott som ”en tydlig föraning om de stora slagen, med miljontals offer”. Kompositören hamnade i ett arbetsläger i Görlitz, sedan han tillfångatagits 1940 som tysk krigsfånge. Efter återkomsten till Paris 1941 blev han lärare vid konservatoriet, kunde återvända till sin tjänst som organist vid La Trinité-kyrkan i Paris och blev senare en av de mest betydande kompositörerna under 1900-talet. Han skev förutom orgelverk och kammarmusik även en opera om den helige Franciskus.
Kathpress 2023-06-09
Detta är en nyhetstext.