Vid en gudstjänst i Berlin på söndagen vid 80-årsminnet av motståndskämpen, den tyske jesuitpatern Alfred Delps (1907–1945) avrättning, framhölls hans budskap som värt att minnas. Hans ordensbroder, jesuitpater Felix Körner, betonade i sitt anförande att Delps maning i dagens splittrade politiska förvirring är nödvändig: ”Om frågeställningen om säkerhet ställs mot aktningen för människans värdighet behövs det i dag individer med politisk ansvarskänsla som Delps”, enligt den vid Gregoriana-universitetet i Rom verksamme teologen, i samband med gudstjänsten i kyrkan Maria Regina Martyrum på platsen för Delps avrättning i Plötzensee.
Delp hamnade i naziregimens blickfång genom sitt medlemskap i motståndsrörelsen Kreisauer Kreis, i egenskap av dess ideolog och talesman. Rörelsens mål var att skapa grundlag för ett Tyskland efter Hitlerdiktaturens fall. Många av dess idéer, som här formulerades om en federal rättsstat, gemensam för Europa, förverkligades i själva verket senare i tillkomsten av Förbundsrepubliken Tyskland. Jesuiten Delp förordade särskilt att en ”nyordning” måste erbjuda ”skydd mot en stat, som vill styra människornas sinnen”.
Icke blott rättssäkerhet och ett oavhängigt domstolsväsen, samt ett av frihet och sammanhållning präglat gemensamhetsliv, utan även en omvärdering av själva grundvalen var nödvändig, enligt Delp, vilket framhölls av Körner. ”Människorna måste känna gemenskap med verkligheten och måste ansvara för sitt handlande. För detta krävs en omvärdering” skrev jesuiten i ett brev från nazifängelset. Körner sammanband omvärdering med det latinska ordet religio: ”De kristna har från början sett religio som en förklaring av tron i en återanknytning till Gud”.
För Kreisauerkretsen var konceptet omvärdering, trots medlemmarnas inbördes skiljaktigheter. Katoliker och protestanter var inkluderade, godsägare och socialistiska tänkare ingick alla i kretsen. ”När människorna har tillgång till denna kraftkälla och orientering, kan de i nödfall träda upp mot staten och har en kraft som den i grund och botten saknar”, enligt Körner. Att naziregimen bemötte denna hållning med ”en orgie av hat och mord” – Delp dömdes till döden genom hängning – kunde man förstå.
Så stor denna frihet var och som Delps grundinställning skapade, såg Körner i hans reaktion inför domen. ”Jag måste värja mig mot ett gott skratt, över vilket skådespel det var” skrev han en gång. Man får i vilket fall inte glömma att nazimartyren som jesuit i många år sökt gemenskap med Gud. ”Därför kunde han även med fjättrade händer skriva: ”I allt vill Gud möta en”, enligt Körner.
Alfred Delp (1907–1945) inträdde, efter teologiska studier, i Jesuitorden och prästvigdes 1937. På grund av sina aktiviteter och sin kritik av nationalsocialismen fick han Gestapos ögon på sig. År 1944 fängslades han och på grund av sitt motstånd mot regimen, anklagades han särskilt för förbindelserna med Kreisauerkretsen. Trots gruvliga förhör och tortyr förblev Delp ståndaktig i sin övertygelse. Den 2 februari 1945 blev han vid 37 års ålder hängd av nazisterna i Plötzenseefängelset.
Kathpress 2025-02-02
Detta är en nyhetstext.