Nicaraguanska biskopen Álvarez intervjuas efter ett år i exil

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Ett år efter sin frigivning från fängelset i Nicaragua och exilen till Rom har dissident-biskopen Rolando Álvarez (58 år) tagit till orda i utförlig intervju. Efter att i februari 2024 ha anlänt till Rom i ett ”psykologiskt, psykiatriskt, emotionellt, moraliskt, andligt och fysiskt tillstånd reducerat till 0”, känner han sig nu åter i form och ”till 90 procent återställd”, förklarade biskopen av Matagalpa och apostolisk administrator av Estelí i en intervju som på torsdagen utsändes av kanalen EWTN.

Álvarez greps i september 2022 efter att ha kritiserat Daniel Ortegas regim i Nicaragua, och efter att ursprungligen ha dömts till 26 års fängelse för ”sammansvärjning och förräderi” tillbringade han 17 månader i fängelse. Om denna tid berättade biskopen att han trots svåra fysiska och psykiska umbäranden ”alltid trodde på min frigivning”. Han hölls då särskilt uppe av ”kraften i folkets böner, inte bara i Nicaragua, utan över hela världen”. Inte bara katoliker utan även agnostiker hoppades tillsammans med honom.

Han är lycklig över att nu vara i Rom och över att ha kunnat tillfriskna där och att ha funnit ”inre frid”, sade Álvarez. Enligt påve Franciskus’ önskemål har han inte för avsikt att lämna sitt uppdrag som biskop och administrator i Nicaragua utan han leder nu stiften Matagalpa och Estelí från diasporan. Själv kallar han inte sin situation för ”exil utan befrielse”, eftersom han i exilen har blivit stärkt i både tro och hopp.

Vid sin biskopsvigning bestämde han sig för att han inte skulle ta emot den i Rom utan i sin hemstad Managua – ”i min hemtrakt, bland min familj och mitt folk”, sade Álvarez. Han använder även liturgiska kläder tillverkade av en textilkonstnär från hans eget land, ”enkla men underbart vackra”, som ”symbol för mina starka band till mitt folk”.

Trots Nicaraguas svåra politiska och sociala förhållanden lever Guds folk där ”vidare i hopp och tro”, sade biskopen. Särskild betydelse har det herdabrev haft som påve Franciskus skrev förra året till de troende i Nicaragua, med uppmuntran om att ”anförtro sig till den gudomliga försynen, även i de mörkaste stunder”. Hans folk är ”hoppets människor”, menar biskopen.

Álvarez kom även att tala om sitt deltagande i världssynoden förra hösten, på inbjudan av påven Franciskus. För honom var det en värdefull erfarenhet då han lärde sig mycket om kyrkans olika vägar över hela världen. I olika kulturer och världsdelar finns det helt olika sätt att vara kyrka. ”Till exempel har kvinnorna i Nicaragua framträdande roller i kyrkan. Jag känner kvinnor som är andliga ledare för biskopar och som är mycket aktiva på olika områden i kyrkan”, sade Álvarez. Erfarenheterna har vidgad han syn på den universella kyrkan.

Kathpress 2025-02-07

Detta är en nyhetstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Ett år efter sin frigivning från fängelset i Nicaragua och exilen till Rom har dissident-biskopen Rolando Álvarez (58 år) tagit till orda i utförlig intervju. Efter att i februari 2024 ha anlänt till Rom i ett ”psykologiskt, psykiatriskt, emotionellt, moraliskt, andligt och fysiskt tillstånd reducerat till 0”, känner han sig nu åter i form och ”till 90 procent återställd”, förklarade biskopen av Matagalpa och apostolisk administrator av Estelí i en intervju som på torsdagen utsändes av kanalen EWTN.

Álvarez greps i september 2022 efter att ha kritiserat Daniel Ortegas regim i Nicaragua, och efter att ursprungligen ha dömts till 26 års fängelse för ”sammansvärjning och förräderi” tillbringade han 17 månader i fängelse. Om denna tid berättade biskopen att han trots svåra fysiska och psykiska umbäranden ”alltid trodde på min frigivning”. Han hölls då särskilt uppe av ”kraften i folkets böner, inte bara i Nicaragua, utan över hela världen”. Inte bara katoliker utan även agnostiker hoppades tillsammans med honom.

Han är lycklig över att nu vara i Rom och över att ha kunnat tillfriskna där och att ha funnit ”inre frid”, sade Álvarez. Enligt påve Franciskus’ önskemål har han inte för avsikt att lämna sitt uppdrag som biskop och administrator i Nicaragua utan han leder nu stiften Matagalpa och Estelí från diasporan. Själv kallar han inte sin situation för ”exil utan befrielse”, eftersom han i exilen har blivit stärkt i både tro och hopp.

Vid sin biskopsvigning bestämde han sig för att han inte skulle ta emot den i Rom utan i sin hemstad Managua – ”i min hemtrakt, bland min familj och mitt folk”, sade Álvarez. Han använder även liturgiska kläder tillverkade av en textilkonstnär från hans eget land, ”enkla men underbart vackra”, som ”symbol för mina starka band till mitt folk”.

Trots Nicaraguas svåra politiska och sociala förhållanden lever Guds folk där ”vidare i hopp och tro”, sade biskopen. Särskild betydelse har det herdabrev haft som påve Franciskus skrev förra året till de troende i Nicaragua, med uppmuntran om att ”anförtro sig till den gudomliga försynen, även i de mörkaste stunder”. Hans folk är ”hoppets människor”, menar biskopen.

Álvarez kom även att tala om sitt deltagande i världssynoden förra hösten, på inbjudan av påven Franciskus. För honom var det en värdefull erfarenhet då han lärde sig mycket om kyrkans olika vägar över hela världen. I olika kulturer och världsdelar finns det helt olika sätt att vara kyrka. ”Till exempel har kvinnorna i Nicaragua framträdande roller i kyrkan. Jag känner kvinnor som är andliga ledare för biskopar och som är mycket aktiva på olika områden i kyrkan”, sade Álvarez. Erfarenheterna har vidgad han syn på den universella kyrkan.

Kathpress 2025-02-07

Detta är en nyhetstext.