Påven Pius XII räddade personligen minst 15 000 judar och kände redan tidigt till förintelsen. Det kan nu den tyska historikern Michael Feldkamp styrka med fynd från Vatikanens arkiv. Detta förklarade han i en intervju med Vatikanradion. Till exempel sände Pacelli-påven redan i mars 1942, två månader efter Wannseekonferensen, ett meddelande till USA:s president Roosevelt. Däri varnade han honom för att det pågick något i de krigsdrabbade områdena i Europa. Dessa uppgifter ska amerikanen dock inte ha ansett för trovärdiga.
I dag vet man ˮatt det inte är någon överdrift att påstå att Pius XII nästan dagligen konfronterades med förföljelserna av judarnaˮ, menar Feldkamp: ˮHan fick ta del av alla rapporter, och han hade inrättat ett eget kontor inom ramen för andra sektionen av statssekretariatet, där medarbetarna uteslutande ägnade sig åt dessa angelägenheter.” ”Bland dessa medarbetare fanns monsignore Dominico Tardini och monsignore Dell̕ Acqua. Båda blev senare kardinaler och kom att spela en viktig roll vid Andra vatikankonciliet.
Dessa personer i ansvarstyngda positioner var under andra världskriget i nära kontakt med Pius XII, och informerade honom dagligen om såväl förföljelser och massdeportationen, som ödena för enskilda människor som vände sig till dem, uppger Feldkamp. ”Och det spännande är nu att vi idag kan uppskatta att Pius XII personligen räddade ungefär 15 000 judar, och detta genom sin personliga insats. Det skedde genom att han öppnade kloster och att han upphävde klausurer, så att människor kunde gömma sig där, och så vidare. Allt detta är en enorm sensation!ˮ Fynden i Vatikanens arkiv visade Feldkamp hur detaljerat Pacelli blev informerad.
Feldkamp har även offentliggjort information om till exempel nuntiaturen i Köln och den påvliga diplomatin, samt bidrag till förhållandet mellan katolska kyrkan och nationalsocialismen. Hans verk Pius XII und Deutschland [Pius XII och Tyskland] från år 2000 hade som mål att göra det komplexa forskningsläget tillgängligt för en bredare läsekrets, och var även tänkt som ett svar på John Cornwells bok Pius XII. – Der Papst, der geschwiegen hat [Pius XII – påven som teg, eng. originaltitel: Hitler’s Pope – Hitlers påve]
Genom de nya dokument som nu har blivit tillgängliga kan man enligt Feldkamp bringa klarhet i flera tidiga osäkra förmodanden eller påståenden. Framför allt handlar det ju om anklagelsen att Pius XII inte skulle ha gjort något och att han skulle ha tigit. I intervjun i Vatikanradion sade historikern: ˮProblemet med tigandet finns naturligtvis fortfarande kvar. Men det kan anses som förnuftigt, när man betänker att han genom hemliga operationer såg till att människor kunde gömma sig. Och det gick nu också så långt att det påvliga palatsgardet, alltså liksom påvens livgarde, som dagens schweizergarde, kom i slagsmål med vapen-SS och med Wehrmachtssoldater, när de skulle gömma judar i den romerska basilikan Santa Maria Maggiore. Den kan ni nu alla se och finna belägg för.”
Påven kunde inte ytterligare öka den offentliga uppmärksamhet som han rönte, ”genom att organisera några protester eller skriva protestbrev, utan som avledande manöver förde han verkligen förhandlingar med den tyska beskickningen och den italienska polismakten, ja, också med Mussolini och med den italienska utrikesministern.” Påven Pius XII ”försökte då alltid att uppnå så mycket som möjligt genom förhandlingar.”
Feldkamp betonade i intervjun även den nära vänskapen mellan Eugenio Pacelli och Roosevelt och med Konrad Adenauer, senare tysk förbundskansler. Denna vänskap blev viktig efter andra världskriget.
Kathpress 2022-02-01
Detta är en nyhetstext.