Biskopar i olika kyrkor i norra Irak oroar sig för framtiden för sina medlemmar i hemlandet. Många kristna har ekonomiska problem och unga ser ingen framtid på arbetsmarknaden, menar den kaldeiska biskopen av Dohuk Azad Sabri. I Karakosh uttrycker sig den syrisk-katolska biskopen Benedictos Younan Hano i drastiska ordalag om situationen för de kristna som bor i Irak. Det är bitvis sämre än under IS-tiden.
Det är förvisso en skillnad om de kristna bor i ett område i den autonoma regionen Kurdistan med egen regering och eget parlament i Erbil, eller under den irakiska regeringen i Bagdad, betonade deltagarna i samtalet [med en delegation från biståndsorganisationen Initiative Christlicher Orient – ICO]. Biskop Benedictos: ”Irak är inte alls en säker plats. Vi genomgår en svår period och hoppas på bättre tider för att kunna stanna kvar.” Många kristna lämnar också landet. Även biskop Azad talar om en ”oviss framtid”. För många kristna är utvandring ett alternativ, särskilt om de redan har släktingar i utlandet.
”Nu kan vi utöva vår religion, men vi har ändå inte samma rättigheter som andra”, förklarar den syrisk-katolska biskopen med referens till Mosul som inte hör till den autonoma regionen. Trots ett kvotsystem – i parlamentet sitter tre kristna ledamöter – har de kristna inget inflytande vid val. Man anstränger sig för att få bidrag och om poster i offentlig tjänst. Men samtalen med regeringen har ännu inte krönts med framgång, beklagar sig Benedictos. Ett gott säkerhetsläge räcker inte. Utan arbete och inkomster kommer utvandringsvågen att hålla i sig. ”Det handlar om att skydda kultur och språk. Människorna måste kunna stanna kvar i sina förfäders land.”
Biskop Azad berättar för den lilla delegationen från ICO som hade rest till norra Irak att många inte kan betala tillbaka de lån som de har tagit för att återigen bytta upp de hus som den islamistiska terrororganisationen IS hade förstört. Under tiden hjälper fristående organisationer från flera stater och olika kristna sammanslutningar till genom samfinansiering. Konkret hjälper man med drivmedel samt transport till skolor och arbetsplatser.
Man beklagar även minskningen av ekonomiskt bistånd från internationella organisationer, alltifrån FN-organisationen UNICEF till karitativa institutioner i USA. De kristnas inställning till president Donald Trump, som också har låtit dra in internationellt bistånd, är kluven. Bifall eller avståndstagande från Trump – det kan man också utläsa ur samtalen med höga kristna prelater.
Mosul: färre kristna, muslimsk fientlighet
Gång på gång hänvisar man till den ekonomiska konflikten mellan den autonoma regionen och regeringen i Bagdad. När det gäller oljeexport kräver centralregeringen att utöva den yttersta kontrollen. Och ständigt konfiskeras tomter tillhöriga lokalbefolkningen, berättar den kaldeiske biskopen Azad. IS-attackerna ledde till ett tillflöde av tusentals kristna som hade fördrivits i riktning mot Dohuk. Under tiden har många i trakten av Mosul återvänd eller emigrerat till utlandet. De icke-statliga organisationerna hjälper både kristna och yazidier som hade flytt från Sinjarbergen.
Facit: ”I Mosul finns de nu färre kristna”, säger biskop Azad. Och där kan man även finna att kristna diskrimineras. Den autonoma regeringen i Kurdistan däremot betonade alltid sitt stöd för de kristna även om det på lokalplanet inte alltid är så att behövliga åtgärder vidtas. Den kaldeiska biskopen påminner om påve Franciskus’ minnesvärda besök i Mosul 2021. Men muslimernas attityd till de kristna har inte förbättrats sedan dess. Hatiska slagord och affischer tar aldrig slut. Facit: ”Mosul är sedan länge känt som ett extremistnäste.”
Lokalbefolkningens behov uppvisar lokala variationer, betonar biskop Benedictos. Även i Bagdad finns det demografiska förändringar. Ofta uppträder biskoparna inte tillräckligt bestämt mot myndigheterna. Människorna som arbetar i Kurdistan kan ”leva ut sin nationalism. De arbetar för sin hembygd”. I Bagdad är det inte så. För dem som emigrerar är nu Australien det främsta målet. Inte minst därför att inresa för flyktingar försvåras i heta Europa. Man önskar sig en gemensam europeisk lösning mellan staterna.
Kristen parlamentariker prisar kurdernas tolerans
Stort tack går till de kristna biståndsorganisationerna just i tider då internationella organisationer drar in på sina betalningar. ”Vi önskar att de europeiska regeringarna sprider budskapet om att fortsätta att stödja oss kristna”, betonar den syrisk-katolska biskopen Benedictos. ”Utan inkomster emigrerar människorna förr eller senare.” Det uppskattas nu bo 250 000 [kristna] i hela Irak. De med Rom unierade kaldéerna är den största gruppen. Syrisk-katolska kristna finns det många i Mosul.
Delegationen från Österrike besökt flera projekt med fokus på ut- och fortbildning. I en flerspråkig förskola vid Zakho som stöds av ICO undervisar man i engelska vid sidan av arabiska och kurdiska. Den ekumeniskt inriktade organisationen Christian Aid Program Northern Iraq (CAPNI) som sedan 2018 även en samarbetspartner till ICO har yrkesutbildning för unga och ger lantbrukare råd i frågor om klimatförändringar. Relationerna med den autonoma regeringen är gott, men därifrån kommer dock ingen ekonomisk hjälp, säger en representant för CAPNI. Även frivilliga gåvor minskar.
En av de tre kristna parlamentarikerna i den autonoma regionen, James H. Hardo, vädjar vid invigning av nya av ICO finansierade hus i Enishke till medborgare och utländska biståndsarbetare om att göra allt för att möjliggöra ett värdigt liv för människorna. I ett tal betonar Hardo: ”Kurderna är toleranta och öppna mot kristna.” På grund av att de är så få drabbas de kristna mer än andra medborgare av de politiska problemen mellan den autonoma och den centrala regeringen. Många beger sig till Jordanien – på jakt efter arbete eller en möjlighet att emigrera till Europa, Amerika eller Australien.
Vid ett möte med studenter i Enishke som sedan åratal understöds av ICO och studerar eller har studerat i staden Dohuk kommer detta klart till uttryck: helst skulle de trots dåliga utsikter till arbete själva stanna i staden Dohuk. En ung IT-expert med utmärkta betyg säger med övertygelse: ”Jag skulle vilja göra något för min hembygd.” Dock har hon efter två år ännu inte funnit något jobb anpassat efter hennes utbildning. Fram till 2013 fanns det utsikter att få arbete i regeringskansliet eller på departement, men den tiden är förbi.
Minnet av påvebesöket i Mosul
Kyrkoledarna minns med tacksamhet den avlidne påve Franciskus som genom sitt anspråkslösa uppträdande och sin ekumeniska inställning rönte stor uppskattning i Mellanöstern. Den kaldeiska biskopen Azad av Dohuk sammanfattar detta med orden: ”Han tänkte på de fattiga och de glömda. Namnet Franciskus säger något.” Denne pontifex lärde själv känna fattigdomen i Argentina. Han vårdade kontakterna med andra kristna grupper och muslimska ledare. Minnestavlor påminner om påvebesöket i Mosul 2012, till exempel i Sankt Pauluskatedralen där biskop Gregorius, som mördades av IS, är begravd.
Biskop Felix al-Shaabi av Zakho träffade flera gånger den ”anspråkslöse och öppenhjärtige” påven. I en lång privat samtalsrunda med unga biskopar i Vatikanen var påven ”avslappad” och på skämtlynne. ”Berätta för mig vad som angår er”, sade påven till biskoparna från hela världen, istället för att hålla ett tal, erinrar sig den kaldeiska biskopen. På kyrktorget i Mosul där de fem kyrkorna fullständigt förstördes och brändes ut av IS har det rests ett minnesmärke för att visa var påve Franciskus en gång satt vid sitt besök.
Läger med tusentals yazidier
Inom ramen för sin rundresa genom byar med förstörda och reparerade hus blev det även tillfälle att tala med kristna familjer om deras öden. Nattlig flykt, provisoriskt boende, efter ett år återvändande till de egna husen i ruiner. Kyrkoherdarna i mottagande församlingar som Enishke hjälpte till med sängplatser och mat. Där finns kyrkoherden Samir som har goda kontakter en uppskattad aktör inom fattighjälpen. ”Församlingen hjälpte oss att överleva”, säger en tidigare flykting som har lyckats återvända till sin by och sitt hus.
Dock vittnar stora läger fortfarande om nöd och elände efter krig och fördrivningar. I yazidierlägret utanför Enishke för sedan åratal många fördrivna en tynande tillvaro. Här bor många kristna familjer men nu framför allt yazidier samt några kurdiska muslimer. För närvarande finns här 145 familjer. Folkskolor, kurser för hantverksutbildning och ett gemenskapscentrum erbjuds i lägret. Den kristna ledaren Carla sammanfattar efter tio år: ”Alla familjer lever här i fred.” Det finns inga problem mellan olika religiösa grupper. Men det politiska läget är instabilt. ”Vi vet inte vad som kommer att hända i framtiden.”
En armenisk by nära Karakosh existerat inte längre. Alla invånare flydde när IS nalkades år 2014. Sedan någon tid finns det här en bas för polisen. De övriga husen är ruiner. Tunneln från IS-tiden finns kvar.
Kathpress 2025-05-01
Detta är en nyhetstext.