Det tjeckiska parlamentet har godkänt ratificeringen av grundfördraget om förhållandet mellan kyrka och stat. Efter senatens godkännande den 23 januari röstade även majoriteten av ledamöterna i parlamentets andra kammare, deputeradekammaren, på torsdagen den 6 mars för fördraget mellan Tjeckien och Vatikanen. Talman Petr Pavels kontrasignering saknas nu för att den ska kunna träda i kraft.
En grupp senatorer meddelade att de skulle vända sig till författningsdomstolen innan Pavel bekräftar fördraget. De är kritiska till grundfördraget bland annat på grund av de avsnitt om bekännelsesekretess som finns i det. Enligt den tjeckiska nyhetsbyrån CTK uppgav presidenten på torsdagskvällen att han enbart skulle kommentera när det stod klart om gruppen faktiskt skulle ta detta steg.
Den katolska biskopskonferensen uttryckte sin glädje över det positiva beslutet i parlamentets två kamrar. Biskoparna välkomnade också en eventuell principiell prövning av författningsdomarna, eftersom författningsdomstolens röst skulle bidra mer effektivt till att skingra oron än upprepade uttalanden och försäkringar från kyrkans sida, enligt ett uttalande som distribuerades på torsdagskvällen.
Vid omröstningen i representanthuset var 152 av de 200 mandaten närvarande. Av dessa röstade 92 för grundavtalet och 9 emot, 51 avstod från att rösta. Parlamentariker från alla sju partier som är representerade i deputeradekammaren, inklusive – nästan enhälligt – de från partierna i den styrande koalitionen med premiärministern och ODS-partiledaren Petr Fiala röstade för godkännandet; ODS är liberalkonservativt. Omkring hälften av de 71 ledamöterna i det största oppositionspartiet ANO, under den förre och möjligen näste regeringschefen Andrej Babis, röstade också ja.
Representanthuset avslog en separat motion från Piratpartiet (liberalprogressivt) om att skjuta upp överlämnandet av grundfördraget till presidenten till dess att fördraget har prövats i domstol för att se om det är förenligt med konstitutionen. Ett annat förslag från Piratpartiet om en åtföljande resolution antogs emellertid, enligt vilket det inte var avsikten med traktatens godkännande att ”utvidga bikthemligheten som institution utöver ramen för den nuvarande rättsordningen”. Samtidigt uppmanades regeringen att fortsätta sina ansträngningar för att skydda barn från övergrepp och att tillsammans med kyrkorna mer precist begränsa den krets av kyrkligt anställda som faktiskt omfattas av avtalet i samband med biktsekretessen.
Fördraget reglerar den katolska kyrkans rättsliga ställning och verksamhetsområden i Tjeckien i 16 artiklar. Landet har hittills varit det enda postkommunistiska EU-medlemslandet där det ännu inte finns något giltigt ramavtal om förhållandet mellan stat och kyrka. Tjeckiens premiärminister Petr Fiala och Vatikanens chefsdiplomat kardinalstatssekreterare Pietro Parolin undertecknade avtalet i Prag i slutet av oktober förra året. Avtalet syftar till att fortsätta att garantera de troendes religionsfrihet och följaktligen också kyrkans frihet i fullgörandet av sitt uppdrag, förklarade Vatikanen då.
Fördraget erkänner kyrkans rätt att inrätta utbildnings- och välgörenhetsinstitutioner och reglerar också själavård i fängelser, sociala institutioner och sjukhus samt inom polisen och de väpnade styrkorna. Egendomsförhållandena mellan staten och den katolska kyrkan, som ofta har diskuterats i Tjeckien under de senaste decennierna, är inte en del av avtalet. Kyrkliga vigslar ska däremot ha samma rättsverkningar som borgerliga vigslar i framtiden.
Konfessionell tystnadsplikt väcker debatt
Det faktum att bekännelsesekretessen är skyddad i grundfördraget ger upphov till ständiga diskussioner. Medan justitieminister Pavel Blazek, till exempel, försäkrade nyhetsbyrån CTK om att avsnitten i avtalet inte skulle förvärra situationen för övergreppsoffren, varnade offer för sexuella övergrepp i kyrkan i Tjeckien för att gynna mörkläggning av övergrepp. Eftersom ”präst” inte används i avtalstexten, utan i det mer omfattande begreppet ”själasörjare”, uttrycktes också farhågor om att denna sekretess skulle kunna utvidgas till att omfatta andra personer.
Biskopskonferensen avvisade detta och försökte motbevisa farhågorna i sitt uttalande på torsdagen. Den ”försäkrar allmänheten om att sekretess inte ger möjlighet till institutionell mörkläggning av brott, som vissa hävdar”. Redan i upptakten till mötet hade biskoparna beklagat att ”fördragets reducering till en enda fråga” i form av kritik av förankringen av bekännelsesekretessen överskuggade ”inriktningen på människan och hennes religiösa och medborgerliga friheter” som en ”nyckeldimension” i överenskommelsen om förhållandet mellan stat och kyrka.
Mot bakgrund av kritiken mot kyrkans tidigare hantering av övergreppsfall uttryckte även biskopskonferensen samtidigt förståelse. Man är medveten om att kyrkans reaktioner i detta avseende ”inte alltid har motsvarat de höga krav som samhället med rätta ställer på den”.
Biskoparna bekräftade att övergrepp måste bestraffas och att samarbete med statliga organ som är aktiva i straffrättsliga förfaranden också är ”väsentligt”. Men samtidigt anses det ”orättvist att sätta dessa frågor i samband med bekännelsesekretessen”. Detta är ”inte ett privilegium för kyrkan eller biktfadern” och gäller endast ”verkställandet av bikthemligheten”; den skyddar ”den biktande, inte prästen”.
Kathpress 2025-03-07
Detta är en nyhetstext.