Vid söndagens Angelus hyllade påven Franciskus nationella Caritasgrupper, andra sammanslutningar och enskilda som dagligen hjälper migranter. För dem som är mera direkt engagerade under svåra omständigheter är påvens ord till stor tröst. Så är det till exempel för dem som är engagerade i Caritas Frankrike inom ramen för Secours catholique.
ˮDet är hedrande, ett moraliskt och andligt stöd som betyder enormt mycket för ossˮ, säger Juliette Delaplace. Hon har uppdrag från Secours Catholique – Caritas Frankrike – att verka bland migranter vid kusten i norr, och gläder sig åt orden från påven. Vid slutet av Angelus klockan 12 i söndags tackade Franciskus ”alla institutioner, såväl katolska som andra, och särskilt nationella Caritasgrupper, och alla dem som är engagerade i att lindra lidandet” för migranter.
”Volontärerna och anställda som nu mobiliseras hos migranterna vid fransk-brittiska gränsen är inte vana att få sådant stöd från myndigheters sida”, förklarar Juliette Delaplace.
Delaplace ifrågasätter ˮden smutskastningˮ som de franska myndigheterna ägnar sig åt angående deras arbete, och som skapar svårigheter: ”i Calais finns det inte mindre än sexton förordningar som förbjuder organisationer att dela ut mat och dryck till migranter”, berättar hon. Inte lätt att organisera sig när man möter sådana hinder. Men det är ändå inte viljan som saknas: ”vi tror på det vi gör, vi tror på nästankärlek och på broderskap”, utbrister hon. Och då ger påvens ord ”styrka, tillförsikt och hopp”.
Förtvivlan hos dem som försöker ge sig av
Inte att undra på, för situationen i Calais är fortfarande besvärlig. Där befinner sig 1 200 personer – män, kvinnor och ensamma barn, huvudsakligen från Sudan, Eritrea och Afghanistan, som ”varje dag lever under extremt svåra omständigheter”, förklarar Delaplace, ”Människorna trakasseras genom att de jagas bort från lägren, och deras personliga tillhörigheter som tält och duntäcken blir stulna; de har svårt att få mat och vatten” Dessa prövningar för att överleva tär på den inre styrkan. ”Det finns de som säger till mig: ’jag försvagas varje dag lite mera både fysiskt och själsligt’ eller som säger: ’jag är redan halvdöd’.”
Förlisningen den 24 november, då 27 personer omkom, och ytterligare 6 personer som har drunknat i Engelska kanalen sedan slutet av september, för att inte tala om ytterligare sex personer som har försvunnit till havs – allt detta bidrar till att förstärka missmodet och oron hos dem som vill försöka ge sig iväg. Personer som inte har något val: de franska myndigheterna förbjuder de flesta av dem att stanna. Och majoriteten vill till varje pris ta sig till England för att återförenas med en anhörig som redan befinner sig där. Calais blir så en dubbel återvändsgränd, mänsklig och politisk, och ingen lösning förefaller möjlig den närmaste tiden.
Red. 2021-12-01
Detta är en nyhetstext från Vatican News, franska redaktionen, vars originaltext finns här