Påven Leo XIV uppmanar till mer solidaritet med migranter

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Påven Leo XIV har krävt medkänsla och solidaritet med migranter. Dessa människor, fyllda av rädsla och hopp, på jakt efter en fast grund bör och ska inte möta likgiltighetens kyla eller diskrimineringens stigma, sade Leo XIV i sin predikan på Petersplatsen på söndagen den 5 oktober. I stället gäller det att ta emot dessa människor med öppna armar och hjärtan som bröder och systrar och ge dem tröst och hopp, uttryckte påven med anledning av Heliga årets arrangemang för migranter och missionärer i Rom.

Under lång tid har den kristna missionen varit förknippad med en ”avresa” till avlägsna länder som ännu inte hade fått lära känna evangeliet eller levde i fattigdom, förklarade påven, som själv i många år arbetade som missionär i Peru. Men i dag är missionens gränser inte längre av geografisk natur, ”för fattigdom, lidande och längtan efter större hopp kommer till oss” sade Leo XIV avseende migranter.

Det finns många missionärer, men också troende och människor med god vilja som engagerar sig för migranter och en ny kultur av broderskap inom migrationsområdet – bortom stereotyper och fördomar. Men det är dags, enligt påven Leo XIV, att alla går in i ett tillstånd av permanent mission.

Därför krävde påven ett nytt samarbete mellan kyrkorna: ”I gemenskaper med en gammal, kristen tradition, som de i väst, måste de många bröder och systrar från världens södra delar förstås som en möjlighet till ett utbyte som förnyar kyrkans ansikte och skapar en mer öppen, livfull och dynamisk kristendom.” Samtidigt uppmanades varje missionär som reser till andra länder att ”med helig respekt gå in i de kulturer han eller hon möter och använda allt gott och ädelt han eller hon finner på ett gott sätt samt bära evangeliets profetiska budskap dit” sade påven.

Hopp som ett medvetet val

Dagen innan hade påven firat det Heliga året vid en särskild generalaudiens för pilgrimer och beskrivit det Heliga året under mottot ”Hoppets pilgrimer” som en uppmaning till ett medvetet val. Det Heliga året bär hoppet om en mer rättvis fördelning av världens resurser och påminner om att jorden tillhör alla – vilket i verkligheten ofta inte är fallet. ”I år måste vi välja vem vi vill tjäna: rättvisa eller orättvisa, Gud eller pengar” uttryckte påven.

Påven förklarade att hoppas innebär att göra ett val. Detta betyder å ena sidan att världen förändras när vi förändras. Å andra sidan är hopp en beslutshandling som motverkar förtvivlan. Leo XIV hänvisade till Heliga Klara av Assisi, som för över 800 år sedan, trots stort motstånd, valde ett liv i fattigdom enligt evangeliet. Detta beslut är fortfarande revolutionerande idag och ger stort hopp.

Påven betonade dessutom att kyrkan förblir ”ung” eftersom unga människor beundrar andra som har fattat beslut och tagit ansvar för sina val. Detta uppmuntrar andra att också fatta beslut. Avslutningsvis bad påven om böner för att kyrkan inte ska tjäna pengar eller sig själv, utan Guds rike och hans rättfärdighet.

Kathpress 2025-10-05

Detta är en nyhetstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Påven Leo XIV har krävt medkänsla och solidaritet med migranter. Dessa människor, fyllda av rädsla och hopp, på jakt efter en fast grund bör och ska inte möta likgiltighetens kyla eller diskrimineringens stigma, sade Leo XIV i sin predikan på Petersplatsen på söndagen den 5 oktober. I stället gäller det att ta emot dessa människor med öppna armar och hjärtan som bröder och systrar och ge dem tröst och hopp, uttryckte påven med anledning av Heliga årets arrangemang för migranter och missionärer i Rom.

Under lång tid har den kristna missionen varit förknippad med en ”avresa” till avlägsna länder som ännu inte hade fått lära känna evangeliet eller levde i fattigdom, förklarade påven, som själv i många år arbetade som missionär i Peru. Men i dag är missionens gränser inte längre av geografisk natur, ”för fattigdom, lidande och längtan efter större hopp kommer till oss” sade Leo XIV avseende migranter.

Det finns många missionärer, men också troende och människor med god vilja som engagerar sig för migranter och en ny kultur av broderskap inom migrationsområdet – bortom stereotyper och fördomar. Men det är dags, enligt påven Leo XIV, att alla går in i ett tillstånd av permanent mission.

Därför krävde påven ett nytt samarbete mellan kyrkorna: ”I gemenskaper med en gammal, kristen tradition, som de i väst, måste de många bröder och systrar från världens södra delar förstås som en möjlighet till ett utbyte som förnyar kyrkans ansikte och skapar en mer öppen, livfull och dynamisk kristendom.” Samtidigt uppmanades varje missionär som reser till andra länder att ”med helig respekt gå in i de kulturer han eller hon möter och använda allt gott och ädelt han eller hon finner på ett gott sätt samt bära evangeliets profetiska budskap dit” sade påven.

Hopp som ett medvetet val

Dagen innan hade påven firat det Heliga året vid en särskild generalaudiens för pilgrimer och beskrivit det Heliga året under mottot ”Hoppets pilgrimer” som en uppmaning till ett medvetet val. Det Heliga året bär hoppet om en mer rättvis fördelning av världens resurser och påminner om att jorden tillhör alla – vilket i verkligheten ofta inte är fallet. ”I år måste vi välja vem vi vill tjäna: rättvisa eller orättvisa, Gud eller pengar” uttryckte påven.

Påven förklarade att hoppas innebär att göra ett val. Detta betyder å ena sidan att världen förändras när vi förändras. Å andra sidan är hopp en beslutshandling som motverkar förtvivlan. Leo XIV hänvisade till Heliga Klara av Assisi, som för över 800 år sedan, trots stort motstånd, valde ett liv i fattigdom enligt evangeliet. Detta beslut är fortfarande revolutionerande idag och ger stort hopp.

Påven betonade dessutom att kyrkan förblir ”ung” eftersom unga människor beundrar andra som har fattat beslut och tagit ansvar för sina val. Detta uppmuntrar andra att också fatta beslut. Avslutningsvis bad påven om böner för att kyrkan inte ska tjäna pengar eller sig själv, utan Guds rike och hans rättfärdighet.

Kathpress 2025-10-05

Detta är en nyhetstext.