Påven manar läkarkåren att visa respekt för livet

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Ett sjukvårdssystems trovärdighet kan inte bara mätas genom dess effektivitet, utan genom hur det med uppmärksamhet och kärlek bemöter människor, vars liv alltid är heligt och okränkbart.

Påven Franciskus framträdde vid den internationella katolska läkarföreningens stämma som är samlad i Rom för tionde gången. Temat för året är ”Katolicismen och mödravården”. Påven fokuserade i sitt tal på plikten att skapa en kultur som vördar livet och att ”inget liv är mera sakrosankt än ett annat och inget liv är kvalitativt mera betydelsefullt än ett annat”.

Läkarkåren, särskilt gynekologerna, måste förkasta en ”slöseriets kultur” som till slut leder till att man eliminerar vissa individer, även om det personligen kan kosta på att gå mot strömmen genom att vittna för en kultur som vördar livet.

Påven belyste dagens paradoxala situation. Å ena sidan ser vi ”medicinska framsteg, tack vare forskare, som med lidelse och utan reservationer söker efter nya botemedel. Å den andra sidan leder en etisk desorientering inom den medicinska yrkeskåren till att man bortser från livet självt, fastän man egentligen skall stå helt i dess tjänst.”

”Accepterandet av livet stärker människors moraliska hållning och gör dem kapabla att hjälpa varandra. Dagens paradoxala situation framstår tydligt genom att människor, som tagit sig nya rättigheter, låt vara i vissa fall förmenta, inte alltid verkar för rätten till liv som det primära. Det slutliga målet för en medicinsk åtgärd måste alltid vara ett försvar för och en befordran av livet.”

I denna motsägelsefulla situation vill kyrkan vädja till samvetet hos alla dem som är verksamma inom sjukvården, särskilt gynekologerna, att motverka den ”slöseriets kultur”, som förslavat så många. Den sker till ett högt pris och kräver eliminering av individer, särskilt sådana som är fysiskt eller socialt svaga. Vår respons på denna inställning kan bara att bestämt säga ”ja” till livet. Saker och ting må ha sitt pris och kunna säljas, men människan har värdighet. Hon är mera värd än ting och kan inte prissättas. Av detta skäl har värnandet av livet i dess helhet under senare år blivit ett prioriterat område för kyrkans läroämbete, särskilt rörande de mest försvarslösa, det vill säga de handikappade, de sjuka, de ofödda, barnen och de äldre.

Påven avslutade sitt anförande genom att framhålla att det är ”katolska läkares skyldighet att bära vittnesbörd om och befordra vördnaden för livet. Att vara katolik medför att ta större ansvar, först och främst för sig själv, genom att anstränga sig att leva upp till sin kristna kallelse, men också för att i den nutida kulturen verka för det mänskliga livets transcendenta dimension och Guds skapande verk, redan från befruktningens första ögonblick. Att verka för den nya evangelisationen medför ofta att man måste gå mot strömmen, till nackdel för en själv. Herren räknar med er medverkan till att sprida ’Livets Evangelium’.”

Asia News 2013-09-20

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Ett sjukvårdssystems trovärdighet kan inte bara mätas genom dess effektivitet, utan genom hur det med uppmärksamhet och kärlek bemöter människor, vars liv alltid är heligt och okränkbart.

Påven Franciskus framträdde vid den internationella katolska läkarföreningens stämma som är samlad i Rom för tionde gången. Temat för året är ”Katolicismen och mödravården”. Påven fokuserade i sitt tal på plikten att skapa en kultur som vördar livet och att ”inget liv är mera sakrosankt än ett annat och inget liv är kvalitativt mera betydelsefullt än ett annat”.

Läkarkåren, särskilt gynekologerna, måste förkasta en ”slöseriets kultur” som till slut leder till att man eliminerar vissa individer, även om det personligen kan kosta på att gå mot strömmen genom att vittna för en kultur som vördar livet.

Påven belyste dagens paradoxala situation. Å ena sidan ser vi ”medicinska framsteg, tack vare forskare, som med lidelse och utan reservationer söker efter nya botemedel. Å den andra sidan leder en etisk desorientering inom den medicinska yrkeskåren till att man bortser från livet självt, fastän man egentligen skall stå helt i dess tjänst.”

”Accepterandet av livet stärker människors moraliska hållning och gör dem kapabla att hjälpa varandra. Dagens paradoxala situation framstår tydligt genom att människor, som tagit sig nya rättigheter, låt vara i vissa fall förmenta, inte alltid verkar för rätten till liv som det primära. Det slutliga målet för en medicinsk åtgärd måste alltid vara ett försvar för och en befordran av livet.”

I denna motsägelsefulla situation vill kyrkan vädja till samvetet hos alla dem som är verksamma inom sjukvården, särskilt gynekologerna, att motverka den ”slöseriets kultur”, som förslavat så många. Den sker till ett högt pris och kräver eliminering av individer, särskilt sådana som är fysiskt eller socialt svaga. Vår respons på denna inställning kan bara att bestämt säga ”ja” till livet. Saker och ting må ha sitt pris och kunna säljas, men människan har värdighet. Hon är mera värd än ting och kan inte prissättas. Av detta skäl har värnandet av livet i dess helhet under senare år blivit ett prioriterat område för kyrkans läroämbete, särskilt rörande de mest försvarslösa, det vill säga de handikappade, de sjuka, de ofödda, barnen och de äldre.

Påven avslutade sitt anförande genom att framhålla att det är ”katolska läkares skyldighet att bära vittnesbörd om och befordra vördnaden för livet. Att vara katolik medför att ta större ansvar, först och främst för sig själv, genom att anstränga sig att leva upp till sin kristna kallelse, men också för att i den nutida kulturen verka för det mänskliga livets transcendenta dimension och Guds skapande verk, redan från befruktningens första ögonblick. Att verka för den nya evangelisationen medför ofta att man måste gå mot strömmen, till nackdel för en själv. Herren räknar med er medverkan till att sprida ’Livets Evangelium’.”

Asia News 2013-09-20