Påven positiv till religionernas aktiva roll i samhället

Påven Franciskus har uttalat sig för en konstruktiv samexistens mellan religion och politik. I sitt avslutningstal vid religionernas världskongress i Kazakstans huvudstad Nur-Sultan sade påven under torsdagen att det finns ”en sund koppling mellan politik och transcendens, en sund samexistens, som gör de båda områdena olika”.

Olikhet innebär varken sammanblandning eller åtskillnad. Människan behöver ”ett fritt och mot oändligheten öppet rum, som inte begränsas av jordisk makt”. Samtidigt får inte religionen ”lamslås av försöket att förvandla sig till makt”.

Påven vände sig otvetydigt mot laicistiska idéer, enligt vilka religionen förvisas från det offentliga rummet till att vara en ren privatsak. ”Må var och en som lagenligt vill uttrycka sin tro alltid och överallt vara skyddad”, krävde påven. Religionsfrihet är ”inte ett abstrakt begrepp”, utan en rättighet.

Religionsdialogen ”oersättlig”

I sitt tal förespråkade påven sedan en vidareutveckling av religionsdialogen. Denna dialog, som på institutionell nivå inleddes under senare hälften av 1900-talet, är ”inte längre bara en möjlighet utan en brådskande och oersättlig tjänst för mänskligheten”.

De stora vishetslärorna och religionerna är kallade till detta, att ”vittna för alla människor om att det finns ett gemensamt andligt och moraliskt arv, som vilar på två pelare: transcendensen och syskonskapet”.

Miljontals människor inom de mest skilda kulturer och på oräkneliga kultplatser har samlats för att be, förklarade påven. Denna bön är ”den fördolda kraften som håller världen i rörelse”. Tätt knuten till denna är syskonskapet. Ingen kan ”bekänna en sann förbundenhet med Skaparen om han eller hon inte älskar dennes skapelse”.

Att predika, vittna och vädja om fred

Återigen förespråkade påven med enträgna ord fred i en värld som hotas av krig. Varje militär konflikt kan i dag utlösa en dominoeffekt och hota hela det gemensamma systemet för internationella relationer. Han förklarade: ”Vi, vi som alla tror på Skaparen, måste särskilt utmärka oss i utbredandet av den fredliga samexistensen. Vi måste predika, vittna och vädja om den.”

Franciskus underströk kravet i förklaringen från religionskongressen i Nur-Sultan på världens stats- och regeringschefer att ”att överallt få till ett stopp på konflikter och blodspillan och sluta med aggressiv och destruktiv retorik”, och han tillade: ”Vi ber er i Guds namn och för hela mänsklighetens väl: engagera er för freden, inte för upprustning! Endast om ni tjänar freden kommer ert namn att förbli stort i historien.”

Kathpress 2022-09-15

Detta är en nyhetstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Påven Franciskus har uttalat sig för en konstruktiv samexistens mellan religion och politik. I sitt avslutningstal vid religionernas världskongress i Kazakstans huvudstad Nur-Sultan sade påven under torsdagen att det finns ”en sund koppling mellan politik och transcendens, en sund samexistens, som gör de båda områdena olika”.

Olikhet innebär varken sammanblandning eller åtskillnad. Människan behöver ”ett fritt och mot oändligheten öppet rum, som inte begränsas av jordisk makt”. Samtidigt får inte religionen ”lamslås av försöket att förvandla sig till makt”.

Påven vände sig otvetydigt mot laicistiska idéer, enligt vilka religionen förvisas från det offentliga rummet till att vara en ren privatsak. ”Må var och en som lagenligt vill uttrycka sin tro alltid och överallt vara skyddad”, krävde påven. Religionsfrihet är ”inte ett abstrakt begrepp”, utan en rättighet.

Religionsdialogen ”oersättlig”

I sitt tal förespråkade påven sedan en vidareutveckling av religionsdialogen. Denna dialog, som på institutionell nivå inleddes under senare hälften av 1900-talet, är ”inte längre bara en möjlighet utan en brådskande och oersättlig tjänst för mänskligheten”.

De stora vishetslärorna och religionerna är kallade till detta, att ”vittna för alla människor om att det finns ett gemensamt andligt och moraliskt arv, som vilar på två pelare: transcendensen och syskonskapet”.

Miljontals människor inom de mest skilda kulturer och på oräkneliga kultplatser har samlats för att be, förklarade påven. Denna bön är ”den fördolda kraften som håller världen i rörelse”. Tätt knuten till denna är syskonskapet. Ingen kan ”bekänna en sann förbundenhet med Skaparen om han eller hon inte älskar dennes skapelse”.

Att predika, vittna och vädja om fred

Återigen förespråkade påven med enträgna ord fred i en värld som hotas av krig. Varje militär konflikt kan i dag utlösa en dominoeffekt och hota hela det gemensamma systemet för internationella relationer. Han förklarade: ”Vi, vi som alla tror på Skaparen, måste särskilt utmärka oss i utbredandet av den fredliga samexistensen. Vi måste predika, vittna och vädja om den.”

Franciskus underströk kravet i förklaringen från religionskongressen i Nur-Sultan på världens stats- och regeringschefer att ”att överallt få till ett stopp på konflikter och blodspillan och sluta med aggressiv och destruktiv retorik”, och han tillade: ”Vi ber er i Guds namn och för hela mänsklighetens väl: engagera er för freden, inte för upprustning! Endast om ni tjänar freden kommer ert namn att förbli stort i historien.”

Kathpress 2022-09-15

Detta är en nyhetstext.