av ULF JONSSON Sedan i går behöver ingen längre tveka. Påven Franciskus menar allvar med sina planer på att genomföra en grundlig reform av förhållandena i Vatikanen. Gripandet av en högt uppsatt prelat i Vatikanen, monsignore Scarano, i Rom i går sänder en glasklar signal till alla som är verksamma i Vatikanen: Påven Franciskus skyddar inte folk som ägnar sig åt kriminell verksamhet. Och det gäller även högt uppsatta prelater i kyrkans hierarki. I italienska tidningar beskrivs händelsen som ”en jordbävning i Vatikanen”.
Det är svårt att över huvud taget hitta några exempel tidigare på att högt uppsatta präster som jobbar i Vatikanen arresterats för kriminell verksamhet. Men nu sitter alltså monsignore Scarano häktad i ett fängelse i Rom, misstänkt för mutbrott och pengatvätt. Fram till för en månad sedan arbetade han ännu på den myndighet inne i Vatikanen som sköter Vatikanens egen ekonomi. Men den italienska polisen har sedan flera år misstänkt att Scarano ägnat sig åt ekonomiska skumraskaffärer och i går slog de alltså till.
Att en prelat arresteras som misstänkt för ekonomisk brottslighet är naturligtvis anmärkningsvärt i sig, för att uttrycka sig milt. Men den verkligt avgörande punkten ligger ändå på ett annat plan. Som medborgare i Vatikanen hade det varit varit möjligt för Scarano att komma undan den italienska polisen och lagens långa arm genom att helt enkelt gömma sig inne i Vatikanen. Sådant har hänt förr. Fast det förutsätter att Vatikanens statschef – påven – spelar med. Men uppenbarligen vägrar den nuvarande påven att ställa upp på sådana fasoner. Istället för att få skydd bakom Vatikanens murar fick den fifflande prelaten sparken från jobbet.
När jesuitpater Jorge Bergoglio i mars valdes till påve fick han ett starkt mandat från sina väljare – kardinalerna i konklaven – att reformera Vatikanen. I samtalen med varandra innan konklaven klagade den ene efter den andre av kardinalerna över olika brister och missförhållanden i Vatikanen. Varför går samarbetet mellan Vatikanen och biskoparna runt om i världen så trögt? Och varför har man inte tagit itu snabbare och med större kraft med skandaler som pedofilövergrepp och ekonomisk brottslighet? Flera kardinaler har efter konklaven berättat att det fanns en stark vilja hos många av dem att sakernas tillstånd ska ändras. Och uppenbarligen trodde man att Bergoglio var rätt person att ta tag i situationen.
Ända sedan sitt tillträde som påve Franciskus har Bergoglio gjort det klart att han förstått vilket uppdrag som han har fått från kardinalerna som valde honom. Och han har gång efter annan visat att han själv tänker på samma sätt.
Redan en månad efter att han valdes till påve tillsatte han en kardinalskommission med uppgift att utarbeta en ny organisation av Vatikanen. Gruppen ska dessutom fungera som rådgivare till påven i andra frågor som är av vikt för kyrkan globalt. Men givetvis räcker det inte enbart med reformer på papper. Omstruktureringar må vara viktiga, men allena saliggörande är de icke. De goda reformidéerna måste ta steget från ord till handling.
Med sitt beslut att inte skydda Monsignore Scarano har påven visat att han menar allvar. Han tänker inte låta talet om en reform av Vatikanen stanna bara på pappret. Vi har fått en påve som är både ödmjuk och viljestark på samma gång. Och just nu pekar han med hela handen och visar var skåpet ska stå. Vi har all anledning att vara glada och tacksamma för Papa Francesco.
Se också: https://www.svt.se/nyheter/varlden/han-vill-reformera-kyrkan
Ulf Jonsson 2013-06-29
