Påvens påskfirande: ”Mysteriet med Kristi barmhärtighet är svaret”

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Påven Franciskus har traditionsenligt firat de heliga tre påskdagarna med skärtorsdagsmässa i ett fängelse, långfredagsliturgi i Peterskyrkan och korsvägsandakt vid Colosseum i Rom, påskvigilia i Peterskyrkan och så sin årliga Urbi et orbi-välsignelse (för staden [Rom] och världen) i samband med på Petersplatsen i Rom på påskdagen.

Ett genomgående tema i hans predikningar har varit att Jesus Kristi död och uppståndelse är ett mysterium som ger oss insikt om hans barmhärtighet och hur den kan förvandla oss och världen.

”Guds kärlek är utan gränser och gäller intill slutet. Det finns alltid ett mer, alltid ett mer. Han tröttnar aldrig på att älska var och en av oss”, sade Franciskus på skärtorsdagen. Påven framhöll att Jesus gav sitt liv för var och en av oss, sedda och kallade vid våra namn: ”Hans kärlek är så här! Personlig!”

Påven underströk vidare att det inte bara är fångarna i fängelset i Rom, vilket han besökte på skärtorsdagen, som behöver förlåtelse och rening utan också han själv. I samband med fottvagningsceremonin som är en central del i kyrkans skärtorsdagsliturgi sade han att ”också jag behöver bli tvättad av vår Herre, så be för mig att Gud renar allt det som är orent i mig så att jag också kan vara er slav, i tjänst för folket precis som Jesus var.” Detta med anledning av Skärtorsdagens evangelietext ur Johannesevangeliet, där Jesus tvättar lärjungarnas fötter före den sista måltiden, något som ansågs vara en uppgift just för en slav.

Under sina framträdanden på långfredagen uppehöll sig påven Franciskus vid den svåra situationen för många kristna runt om i världen. ”I dig, du gudomliga kärlek, ser vi återigen våra förföljda bröder: halshuggna, korsfästa, för deras tro på dig, ofta utanför vår blick och med vår totala tystnad.” Påvens ord fälldes strax efter massakern på 147 studenter, mestadels kristna, vid Garissa University College i Kenya, utförd av islamistiska al-Shabaab från Somalia, en handling som han fördömde som ”meningslöst brutal” och med anledning av vilken han i ett kondoleansbrev till den kenyanska biskopskonferensen uppmanade till bön ”för en hjärtats omvändelse hos förövarna”.

Påven har ofta uttalat sig mycket tydligt om de kristna martyrerna av i dag och har understrukit att det finns fler förföljda kristna i värden idag än under kyrkans tidiga århundraden. Kopplat till Jesu lidande på korset framhöll han att ”det är i grymheten i Kristi passion som vi kan se grymheten i våra hjärtan och i våra handlingar”. Och han bad till Gud att ständigt påminna oss om ”att aldrig tröttna på att be om förlåtelse och att tro på Faderns gränslösa barmhärtighet”.

I sin predikan i påsknattsmässan framhöll Franciskus att Jesu uppståndelse är ett mysterium som vi ”bara kan gå in i om vi går ut ur oss själva och söker sanningen”. Att gå in i detta mysterium kräver att vi ”inte är rädda för realiteten: att vi inte låser in oss i oss själva, inte flyr från det vi misslyckas med att förstå, att vi inte blundar för problemen och förnekar dem, att vi inte avvisar våra frågor”.

För att helt och fullt kunna gå in i detta mysterium måste vi släppa taget om vår trygghet, slöhet och likgiltighet som håller oss tillbaka, och istället gå ut för att söka sanningen, skönheten och kärleken.” Påskvakan, påminde påven, är den natt när lärjungarna, fångade av deras ledsnad och rädsla efter Jesu död, oroligt låste in sig i den övre salen där den sista måltiden hade ägt rum. Men, fortsatte han, ”vi kan inte leva påsken utan att gå in i detta mysterium – ett mysterium som är något mer än bara något intellektuellt, ja, något mycket mer!”

För att förstå de svar som detta mysterium ger oss måste vi ha förmågan att begrunda och ”lyssna till tystnaden, vilken är den plats där Gud talar till oss med en viskning”. Detta, fastslog Franciskus, gör vi bäst tillsammans med Jesu moder Maria, som visar oss vägen till dessa dygder.

I Kristi uppståndelse från de döda får vi kristna styrkan att bära vittnesbörd om fred och rättvisa, särskilt för dem som lider i regioner präglade av extremt våld och förföljelse, framhöll påven Franciskus vid sin Urbi et orbi-välsignelse på Petersplatsen på påskdagen. Han nämnde specifikt några av de mest brännande konflikthärdarna runt om i världen, särskilt i Mellanöstern, Afrika och Ukraina, och uppmanade till fred och försoning i dessa områden av pågående våld. Händelserna i Kenya för några dagar sedan återkom också i hans tal.

Genom sin död och uppståndelse som vi firar under påsken visar Jesus ”var och en av oss vägen till liv och lycka: denna väg är ödmjukheten, som också kan innefatta förödmjukelse. Men den är vägen som leder till härligheten. Vi kristna, genom Kristi nåd, är frön till en annan mänsklighet i vilken vi strävar efter att leva för varandra, inte vara arroganta utan respektfulla och redo att hjälpa. Detta är ingen svaghet utan en sann styrka!”

Därefter bad påven konkret för fred i världen och specifikt ”för de många män och kvinnor som utsätts för gamla och nya former av slaveri, av kriminella individer och grupper. Låt alla få höra vår Herres Jesu Kristi tröstande röst: ’Frid vare med er! Var inte rädda, för jag är alltid hos er!’”

Catholic News Agency (CNA) 2015-04-05

Källor: här och här och här och här

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Påven Franciskus har traditionsenligt firat de heliga tre påskdagarna med skärtorsdagsmässa i ett fängelse, långfredagsliturgi i Peterskyrkan och korsvägsandakt vid Colosseum i Rom, påskvigilia i Peterskyrkan och så sin årliga Urbi et orbi-välsignelse (för staden [Rom] och världen) i samband med på Petersplatsen i Rom på påskdagen.

Ett genomgående tema i hans predikningar har varit att Jesus Kristi död och uppståndelse är ett mysterium som ger oss insikt om hans barmhärtighet och hur den kan förvandla oss och världen.

”Guds kärlek är utan gränser och gäller intill slutet. Det finns alltid ett mer, alltid ett mer. Han tröttnar aldrig på att älska var och en av oss”, sade Franciskus på skärtorsdagen. Påven framhöll att Jesus gav sitt liv för var och en av oss, sedda och kallade vid våra namn: ”Hans kärlek är så här! Personlig!”

Påven underströk vidare att det inte bara är fångarna i fängelset i Rom, vilket han besökte på skärtorsdagen, som behöver förlåtelse och rening utan också han själv. I samband med fottvagningsceremonin som är en central del i kyrkans skärtorsdagsliturgi sade han att ”också jag behöver bli tvättad av vår Herre, så be för mig att Gud renar allt det som är orent i mig så att jag också kan vara er slav, i tjänst för folket precis som Jesus var.” Detta med anledning av Skärtorsdagens evangelietext ur Johannesevangeliet, där Jesus tvättar lärjungarnas fötter före den sista måltiden, något som ansågs vara en uppgift just för en slav.

Under sina framträdanden på långfredagen uppehöll sig påven Franciskus vid den svåra situationen för många kristna runt om i världen. ”I dig, du gudomliga kärlek, ser vi återigen våra förföljda bröder: halshuggna, korsfästa, för deras tro på dig, ofta utanför vår blick och med vår totala tystnad.” Påvens ord fälldes strax efter massakern på 147 studenter, mestadels kristna, vid Garissa University College i Kenya, utförd av islamistiska al-Shabaab från Somalia, en handling som han fördömde som ”meningslöst brutal” och med anledning av vilken han i ett kondoleansbrev till den kenyanska biskopskonferensen uppmanade till bön ”för en hjärtats omvändelse hos förövarna”.

Påven har ofta uttalat sig mycket tydligt om de kristna martyrerna av i dag och har understrukit att det finns fler förföljda kristna i värden idag än under kyrkans tidiga århundraden. Kopplat till Jesu lidande på korset framhöll han att ”det är i grymheten i Kristi passion som vi kan se grymheten i våra hjärtan och i våra handlingar”. Och han bad till Gud att ständigt påminna oss om ”att aldrig tröttna på att be om förlåtelse och att tro på Faderns gränslösa barmhärtighet”.

I sin predikan i påsknattsmässan framhöll Franciskus att Jesu uppståndelse är ett mysterium som vi ”bara kan gå in i om vi går ut ur oss själva och söker sanningen”. Att gå in i detta mysterium kräver att vi ”inte är rädda för realiteten: att vi inte låser in oss i oss själva, inte flyr från det vi misslyckas med att förstå, att vi inte blundar för problemen och förnekar dem, att vi inte avvisar våra frågor”.

För att helt och fullt kunna gå in i detta mysterium måste vi släppa taget om vår trygghet, slöhet och likgiltighet som håller oss tillbaka, och istället gå ut för att söka sanningen, skönheten och kärleken.” Påskvakan, påminde påven, är den natt när lärjungarna, fångade av deras ledsnad och rädsla efter Jesu död, oroligt låste in sig i den övre salen där den sista måltiden hade ägt rum. Men, fortsatte han, ”vi kan inte leva påsken utan att gå in i detta mysterium – ett mysterium som är något mer än bara något intellektuellt, ja, något mycket mer!”

För att förstå de svar som detta mysterium ger oss måste vi ha förmågan att begrunda och ”lyssna till tystnaden, vilken är den plats där Gud talar till oss med en viskning”. Detta, fastslog Franciskus, gör vi bäst tillsammans med Jesu moder Maria, som visar oss vägen till dessa dygder.

I Kristi uppståndelse från de döda får vi kristna styrkan att bära vittnesbörd om fred och rättvisa, särskilt för dem som lider i regioner präglade av extremt våld och förföljelse, framhöll påven Franciskus vid sin Urbi et orbi-välsignelse på Petersplatsen på påskdagen. Han nämnde specifikt några av de mest brännande konflikthärdarna runt om i världen, särskilt i Mellanöstern, Afrika och Ukraina, och uppmanade till fred och försoning i dessa områden av pågående våld. Händelserna i Kenya för några dagar sedan återkom också i hans tal.

Genom sin död och uppståndelse som vi firar under påsken visar Jesus ”var och en av oss vägen till liv och lycka: denna väg är ödmjukheten, som också kan innefatta förödmjukelse. Men den är vägen som leder till härligheten. Vi kristna, genom Kristi nåd, är frön till en annan mänsklighet i vilken vi strävar efter att leva för varandra, inte vara arroganta utan respektfulla och redo att hjälpa. Detta är ingen svaghet utan en sann styrka!”

Därefter bad påven konkret för fred i världen och specifikt ”för de många män och kvinnor som utsätts för gamla och nya former av slaveri, av kriminella individer och grupper. Låt alla få höra vår Herres Jesu Kristi tröstande röst: ’Frid vare med er! Var inte rädda, för jag är alltid hos er!’”

Catholic News Agency (CNA) 2015-04-05

Källor: här och här och här och här