Den nya författningen för den romerska kurian skulle komma efter påsk. Ännu skulle inte alla översättningar vara färdiga. I lördags offentliggjordes så överraskande kuriereformen, på italienska, utan översättningar. Att de flesta reformer redan är kända och i kraft, hade påve Franciskus på senare tid sagt ofta. Likväl bjuder den apostoliska konstitutionen Praedicate evangelium (förkunna evangelium) på några viktiga nyheter: hädanefter kan även lekfolk – män eller kvinnor – vara kuriechefer. En myndighet leder påven själv. Hans socialarbetare uppvärderas. Och hädanefter måste var och en som är anställd i kurian gå i pension senast vid 80 års ålder.
Ungefär 2 500 personer som arbetar i kurian och Vatikanstaten berörs, av vilka majoriteten är präster. Men även för världskyrkan blir det en del förändringar. Hädanefter ska nämligen flera lekmän i sin egenskap av bättre utbildade experter, arbeta vid centrala ledningsfunktionen i katolska kyrkan. Vidare ska kurian samarbeta med lokalkyrkorna istället för att finnas mellan påven och biskoparna.
Med denna nya författning förändrar Franciskus traditionella hierarkier mellan myndigheterna. Alla heter nu dikasterier, och inte mera ”kongregationer” eller ”råd”. Om det kommer att vara av någon betydelse i vilken ordning de har nämnts, får framtiden utvisa. Att den nya myndigheten för evangelisation nämns i första rummet, före den ärevördiga Troskongregationen är ett tecken. Dessutom ska påven själv leda denna myndighet.
Att en kuriemyndighet leds personligen av en påve är inte något nytt. Pius XII (1939–1958) var under många år sin egen kardinalsstatssekreterare. Längre tillbaka i tiden hade påvar även Troskongregationen, eller Heliga romerska inkvisitionen, som den hett då, under sig. Troskongregationen införlivas nu med den Påvliga barnskyddskommissionen, men den behåller en egen ledning inom kommissionen. Om detta kommer att stärka kurians kamp mot övergrepp, återstår att se. Dess hittillsvarande chef, USA-kardinalen Sean O’Malley, ser dock i detta en uppvärdering av kampen mot övergrepp.
Direkt efter Troskongregationen följer Dikasteriet för nästankärlek. Därmed står – åtminstone i innehållsförteckningen – påvens ombud för sociala frågor fortfarande för prefekterna som är ansvariga för biskopar, ordnar och klerus. I praktiken behöver det inte betyda så mycket, men likväl är det en tydlig signal till den traditionsmedvetna kurian.
Att de högsta kurieämbetena nu officiellt skulle öppnas för lekfolk, var redan tydligt. Sedan år 2018 leder Paolo Ruffini som första lekman en myndighet i Vatikanen, nämligen den för kommunikation. I synod- och statssekretariat, i Utvecklingsmyndigheten liksom i Vatikanstatens guvernorat har Franciskus redan utsett flera kvinnor till höga befattningar. Snart kan det vara dags för den första kvinnliga prefekten.
Enligt Franciskus är den viktigaste uppgiften för hela kyrkan att få människor att nalkas det kristna det budskapet. Kurian ska underordna sig detta mål. Jämte strukturella förändringar vill Franciskus tillföra världskyrkan centralförvaltning en ny laganda: den ska ha missionsanda, präglas av mångfald, vara professionell och synodal samt redo att tjäna världskyrkan. Och den ska vara mera effektiv – inte bara med hänsyn till en skralare kassa.
Vad som föresvävade påven, hade han redan klargjort genom sitt redan delvis beryktade jultal till kurian – särskilt med den kuriala krassligheten. Han menade dock inte bara kardinalerna och biskoparna, utan varje katolik. En uppgift för det nya uppvärderade Dikasteriet för evangelisation är att hos alla döpta främja medvetenhet och ansvar för ett liv i mission.
Det som nu har lagts fram erbjuder möjligheter för ett nytt slag av kyrklig centralförvaltning. Men det avgörande blir om den anda som man har stadgat om kan omsättas i verkligheten. Liksom i Johannes Paulus II:s kurieförfattning Pastor bonus planerar man för regelbundna möten med alla kuriechefer – precis som regeringssammanträden i en stats regering. Om de kommer att äga rum, beror på påven. Franciskus själv har så gott som aldrig använt denna form av kollegial förvaltning.
Den nya kurieförfattningen, som offentliggjordes på högtiden för den av Franciskus högt skattade helige Josef, har nästan nio år av talrika bearbetningsrundor bakom sin tillblivelse. Utkast sändes i vanligen minst två omgångar till biskopskonferenser ordensledningar, kuriemyndigheter experter på kyrkorätt. Det har varit tal om en del tekniska brister i utkasten. Några av sina tidigare förordningar måste Franciskus justera i efterhand.
När det gäller den slutgiltiga författningen, som träder i kraft vid pingst, ska sådant inte ske. I alla fall ställer sig Franciskus nu in i raden av tidigare kuriereformatorer: Sixtus V (1588), Pius X (1908), Paulus VI (1967) och Johannes Paulus (1988). Redan i detta ser man att kyrkans reformbehov har tydligt påskyndats under de gångna 100 åren. Och det torde gälla inte bara för kurian.
Kathpress 2022-03-19
Detta är en nyhetstext.