av ULF JONSSON Utbildningsminister Anna Ekström driver vidare försöket att förbjuda nya kristna och andra konfessionella friskolor i Sverige. Svenska Dagbladet publicerar på sin hemsida i dag, fredag den 17 januari, och i sin papperstidning i morgon, lördag, en debattartikel där jag argumenterar för att ett sådant förbud skulle hamna på kollisionskurs med både svensk och europeisk rätt. Den särskilde utredaren Lars Arrhenius betänkande om konfessionella friskolor, som offentliggjordes i förra veckan, visar på en rad olika juridiska hinder som står i vägen för ett etableringsförbud mot konfessionella friskolor.
Här nedan kan man läsa en kort sammanfattning av debattartikeln i Svenska Dagbladet.
Hela debattartikeln kan man läsa via denna länk: https://www.svd.se/illavarslande–ministern-vill-trixa-med-juridiken
Ska svenska skolor leva upp till normala europeiska standarder för likabehandling och icke-diskriminering av religiösa grupper? Eller ska vi trixa och försöka kringgå de bestämmelser som vi åtagit oss att följa? Sverige har redan en mycket restriktiv hållning vad gäller konfessionella skolor. Men nu vill utbildningsministern dra åt tumskruvarna ett varv till, trots att Lars Arrhenius i sitt betänkande har tydliga varningar för ett sådant vägval.
Det förslag som utredaren Arrhenius lägger fram omfattar grundskolor och gymnasieskolor. De hittillsvarande konfessionella friskolorna ska få vara kvar, även om de beläggs med nya restriktioner. Restriktionerna dock är så genomgripande att det kan bli svårt för exempelvis den judiska Hillelskolan och den katolska S:t Eriks skola i Stockholm att på lång sikt fortsätta sin verksamhet.
När Lars Arrhenius offentliggjorde sitt betänkande sade utbildningsminister Anna Ekström att betänkandet ger ett starkt stöd för ett etableringsstopp för konfessionella friskolor. Frågan är vad ministern bygger detta omdöme på. Betänkandet pekar snarare i rakt motsatt riktning. I sin slutbedömning konstaterar utredaren att det utifrån det underlag som utredningen har tagit fram inte går att fastslå att det föreligger tillräckliga rättsliga skäl för att motivera ett etableringsstopp. (s 426–427)
Betänkandet visar att ett etableringsförbud mot nya konfessionella friskolor skulle hamna på kollisionskurs med både den svenska diskrimineringslagen och med Europakonventionen; och vidare att det riskerar att utgöra ett avsteg från likhetsprincipen och även innebära en otillåten begränsning av näringsfriheten och etableringsrätten, enligt regeringsformen och EU:s rättighetsstadga. Det riskerar dessutom också att strida mot rätten till utbildning och etablering av undervisningsanstalter, så som dessa är reglerade av EU-rätten och Barnkonventionen.
Trots dessa bedömningar från utredarens sida, säger utbildningsministern att regeringen ändå tänker gå vidare med förslaget om ett etableringsstopp. Och hon verkar framhärda med sitt häpnadsväckande påstående att utredaren har visat att de juridiska svårigheterna kan lösas, en uppfattning som utredaren själv i betänkandet ställer sig mycket tveksam till.
De i sammanhanget relevanta lagarna och konventionerna är till för att skydda grundläggande fri- och rättigheter. Att primärt vara ute efter att kringgå dem är ett betänkligt agerande. Som Lars Arrhenius påpekade när betänkandet presenterades, bör Sverige inte handla så att Europakonventionens mening och syfte urholkas. När hon tillfrågades om risken att ett svenskt etableringsförbud kan komma att fällas av Europadomstolen svarade utbildningsministern lakoniskt ”den dagen, den sorgen.” En mer ansvarstagande och respektfull attityd gentemot de grundläggande fri- och rättigheter som här står på spel skulle förmodligen vara mera befrämjande för människors förtroende för de politiskt ansvariga. I en tid när polariserande och antidemokratiska krafter tycks vinna mark finns all anledning att inte ta lätt på juridiken och därigenom undergräva människors tilltro till samhällets etiska och juridiska grundvalar.
Ulf Jonsson 2020-01-17
Chefredaktör, Signum