Påven Franciskus reser i slutet av augusti ånyo till ”periferia”, som italienarna så träffande uttrycker det. Till världens utkanter. Länder där de kristna utgör en minoritet har 86-åringen redan ofta besökt – i polarområden, i Arabemiraten, i Irak eller i Kazakstan. Den 31 augusti kommer påven till Mongoliet efter en 9,5 timme lång resa.
Antalet katoliker i detta ostasiatiska land är imponerande. Imponerande litet. För närvarande har landet knappt 1 500 katoliker. Det finns alltså inte heller inga stift eller någon biskopskonferens, men sedan förra året en kardinal. Italienaren Giorgio Marengo leder den apostoliska prefekturen Ulan Bator, som inrättades år 2002, som ett första steg mot ett stift.
Med sitt besök vill Franciskus uppmuntra de fåtaliga katolikerna och utländska missionärerna, liksom de nu två inhemska prästerna – även i deras relation till staten. Särskilt kristna kyrkor har det inte alltid så lätt med särskilda visa och uppehållstillstånd för utländska missionärer. Även den nödvändiga registreringen för religiösa grupper och institutioner är ofta tidsödande och besvärlig.
Dessutom passar Mongoliet perfekt in i den påvliga resestrategin i Asien. Franciskus betraktar denna kontinent som är störst såväl till ytan som till befolkningsantalet som en kristen(-katolsk) framtidsregion. Efter besök i Sydkorea år 2014, Filippinerna 2015, Myanmar 2017 samt Thailand och Japan 2019 har Franciskus med ett besök i Mongoliet omgett Kina på alla sidor. Ett besök i Peking får för närvarande dock anses som uteslutet, men påven kan utnyttja sin resa till att det globala intresset för religion och dess fredsstiftande uppgift åtminstone tillfälligt fokuseras på denna region.
Intensifierad kyrklig diplomati
Att stifta fred i särskilt Ukraina är viktigt för Franciskus. I Ryssland, Mongoliets andra stora grannland, befinner sig den rysk-ortodoxa patriarken Kirill I, som för påven är en viktig samtalspartner i denna angelägenhet. Patriarken är nära förbunden med Putin i detta anfallskrig.
Efter ett av spänningar präglat videosamtal och ett avbokat möte mellan de båda i Jerusalem förra året förefaller det nu som om de religiösa-diplomatiska kontakterna mellan Moskva och Vatikanen åter intensifieras. Flera gånger har patriarkens utrikesansvarige – metropoliten Antonij (Sevrjuk) – besökt Vatikanen och talat med sin motsvarighet i statssekretariatet. Nyligen reste påvens fredssändebud kardinal Matteo Zuppi till Moskva och träffade där även Kirill.
Förebud om stundande möte mellan de båda kyrkoledarna? Nyligen antydde påven att han önskar träffa Kirill. Under veckoslutet rapporterade två statliga ryska nyhetsbyråer om nya spekulationer om detta. Franciskus ska enligt en förmodad mellanhand ha föreslagit Kirill I ett möte om ungefär sex veckor på en flygplats i Moskva – på ut- eller hemresan till eller från Mongoliet.
Resplan med luckor
Någon bekräftelse från Vatikanen om detta finns det ännu inte. I det officiella programmet för Mongolietresan kan man inte finna något, men det finns bestämt besynnerligheter. I stället för att som vanligt avgå en tidig morgon lyfter den påvliga flygmaskinen från Rom på kvällen den 31 augusti. Den officiella ankomsttiden till Mongoliet är kl. 10 lokal tid.
Vanligtvis träffar påven så värdlandets politiska och/eller kyrkliga ledare. Men utöver en kort hälsningsceremoni på flygplatsen finns det den första resdagen inte en enda programpunkt på listan. Denna förvisso tämligen annorlunda planering skulle kunna tyda på att påven skulle vilja hålla öppet ett tidsfönster för en möjlig mellanlandning i Moskva.
Som första påve träffade Franciskus i februari 2016 en rysk-ortodox patriark. Det historiska mötet med Kirill ägde rum på flygplatsen i Kubas huvudstad Havanna. Vatikanen och patriarkatet hade den gången informerat om mötet ungefär en vecka innan det ägde rum. Även då handlade det om en mellanlandning – Franciskus var på väg till Mexiko. Inte heller detta möte fanns med på den ursprungliga resplanen som Vatikanen offentliggjorde
Kathpress 2023-07-24
Detta är en nyhetstext.