Förutom många sociala orsaker bär kyrkan också en del av skulden för sin egen tillbakagång, hävdar teologen Jan-Heiner Tück (professor i dogmatik vid Wiens universitet) i en intervju med Kleine Zeitung den 22 december. Kyrkan skulle göra klokt i att på nytt bekräfta sin ”glöd” – liturgin – eftersom ”en tro utan gemenskap och riter förflyktigas”. Den ”konstantinska epoken”, där kristendomen var en självklarhet, går mot sitt slut, uttryckte Tück. Men teologen såg också möjligheter i den mån som kyrkan ”åter blir mer av en konfessionell gemenskap”.
Tück var skeptisk till religionssociologins tes att religiositeten lever vidare även efter att de institutionella kyrkoformerna av religion upphört, eller kan existera permanent vid sidan av kyrkan, det vill säga även bland människor som lämnat kyrkan. ”Om man ser på utvecklingen över två eller tre generationer visar sig detta antagande vara en sociologisk fiktion, tro utan gemenskap och rituella praktiker förflyktigas, uttryckte Tück. ”Barnen, och särskilt barnbarnen, blir då helt sekulariserade.” En tro utan kyrka har ”svårt att överleva på lång sikt”.
Av detta drog Tück slutsatsen att en ny förmedling av trons innehåll behövs, och inte så mycket ett sökande efter spår av religionen utanför kyrkan. Hit hör bland annat att teologin måste reagera starkare på människors ”behov av orientering” och ge information. ”Om vi, när det gäller de stora frågorna – Varifrån kommer jag? Vem är jag? Vart är jag på väg? – inte längre erbjuder hållbara svar, då är det något som saknas.”
Det betyder också att kyrkan inte får begränsa sig till sociala frågor och teman, utan också måste odla ”kristendomens glöd” – liturgin och bönen. När allt kommer omkring är kyrkan ”förespråkare för Guds dolda närvaro i världen”. Som sådan måste kyrkan hålla evangeliet närvarande och fira sakramenten. Om kyrkan bara strävar efter ”förenlighet med moderniteten” och utesluter detta uppdrag, riskerar den att förlora sin ”profetiska kraft”.
Kathpress 2023-12-22
Detta är en nyhetstext.