”Santiago de Compostela har blivit ett massfenomen” enligt Francisco Esteban Palomo, som är turistguide och kan de senaste siffrorna. ”Vi har bara 100 000 invånare, men under ett år kommer sex miljoner besökare. Staden stönar under massturismen.
Nu har staden börjat debattera införandet av en turistskatt, som skulle få gästerna att bidra till alla allmänna kostnader, liksom resenärer till Spanien redan måste erlägga på Mallorca och i Barcelona. I Santiago gäller det främst flertalet av dem som vallfärdar till S:t Jakobs grav. ”Det handlar om en av de första åtgärderna, som man i rådhuset i Santiago överväger, i syfte att dämma upp massrörelsen och gynna kvalitetsturismen”, enligt den spanska nyhetssändaren Antenna 3.
Nivån på den planerade avgiften kommer att avgöras av vilken bostadsform som valts. Den som tar in på ett stjärnklassat hotell betalar mer än en person som valt att bo på ett pensionat eller i ett pilgrimshärbärge. Här skiljer sig kategorierna åt, ty turistskatten skall bara tas ut från dem som övernattar i Santiago de Compostela. Detta anser Carlos Regueiro, ordförande i den lokala hotell- och gästgivarföreningen. Asociación Hosteleria Compostela, som har 600 medlemmar, vara orättvist. ”Över dagen kommer många utflyktsbesökare, som inte övernattar och inte betalar något, men som ändå utnyttjar stadens alla faciliteter. Just för dem borde man införa en avgift.”
Till dessa räknas alla kryssningsresenärer, som anländer från hamnarna på atlantkusten i organiserade utfärder på land. Hur man i praktiken skulle kunna inkassera en avgift från dessa är obegripligt. ”För Santiago de Compostela ser jag inte införandet av en turistskatt som en nödvändighet” är den allmänna inställningen bland hotellägarna, säger Regueiro, som själv driver ett hotell. Priserna är 2.50 Euro per natt på ett högklassigt hotell, 1.50 för ett hyrt rum i en lägenhet och 50 cent för camping- eller gästerna på ett pilgrimshärbärge. Resenärer under 18 år betalar inget, priset på sex nätter är begränsat, varvid även den mest hängivne Jakobspilgrimen i vilket fall inte skulle få stanna längre.
Totalt rör det sig om en ansenlig summa som skulle flyta in i kassorna. För Regueiro ställer sig frågan vart de influtna pengarna slutligen hamnar och om de verkligen skulle komma turismsektorn till godo, som de som förordar en turistskatt hävdar. Handlar det verkligen om ett plus för renhållning och säkerhet, samt omsorg om kulturarvet – eller vill man bara slå mynt av massturismen och få in mera kapital?
Det senaste exemplet på massturism kom till synes i mitten av året, då man öppnade tillträdet till Jakobsgestalten bakom högaltaret i katedralen. Traditionen är att man bakifrån skall omfamna skulpturen, Abrazo del Apostol, som det heter på spanska, som under covid-19-pandemin inte var tillåten. Guiden Palomo noterade under sina dagliga tillsynen av köbildningen hur en 700 meter lång kö slingrade sig genom den gamla stadens gator. Både pilgrimer och vanliga besökare var representerade.
Men hur långt får man spänna bågen när det gäller att stärka kvalitetsturismen? En avgift skulle inte korta köbildningen, men arbetstiden för personalen i affärerna skulle genom de byråkratiska kraven förlängas. Det skulle bara resultera i prisstegringar. ”Skatten skulle inte avhålla någon från att resa hit”, menar hotelldirektören Regueiro.
Det slutliga avgörandet och tidpunkten för införandet av skatten är hittills okända.
Kathpress 2023-08-11
Detta är en nyhetstext.