Att sjunga, be, skratta och gråta – det är en berg- och dalbana av känslor för ukrainare på Världsungdomsdagen i Lissabon. De möts i staden och kommer från hela världen. ”Att vara här känns som en film uttryckte den 16-åriga ukrainska Anastasiia. ”Hemma hör vi explosioner – här hör vi ingenting. Alla njuter av livet som om ingenting händer. Det är surrealistiskt.” Det är första gången i Anastasiias liv som hon lämnat Ukraina. Nu står hon framför en kyrka i Lissabon, där nästan 300 ukrainare just har samlats för samtal om tro och till mässa.
Anastasiia bor nära Kramatorsk, en liten stad som upprepade gånger beskjutits. Många av hennes vänner är soldater vid fronten och kämpar. För bara en månad sedan dog minst tio personer i hennes hemstad, varav tre var barn, när en raket träffade en restaurang. Med sitt religiösa samfund deltar Anastasiia vid Världsungdomsdagen, som en del av den tyska delegationen, med över 500 ukrainska ungdomar och präster. vid Världsungdomsdagen (World Youth Day, WYD).
”Jag är ledsen att jag inte kan göra mer för er”
En liten grupp, inklusive Anastasiia, träffade i går, den 4 augusti, påven Franciskus. Det samtalades, man bad och grät tillsammans. ”Han (påven) sa till oss: ’Jag är ledsen att jag inte kan göra mer för er’”, berättade hon. Hon sade att hon fortfarande var i färd med att bearbeta mötet – och skrattade sedan.
I Lissabon samlas ukrainska ungdomar som har bott över hela världen sedan krigets början: USA, Nederländerna, Tyskland, England, Italien. Klostret Graca, vackert beläget på en kulle i hjärtat av staden med en vidsträckt utsikt, har ställt sin kyrka till förfogande för dessa ungdomar för dagliga möten och tjänster.
På morgonen värmer ungdomarna upp tillsammans, med ett högljutt ”Slava Ukraini”, och sedan följer fysiska uppvärmningsövningar, ledda av fader Roman Demush. Han bjussar på sig, gör sig till en rolig apa. Det blir armar uppåt sträck, skrubba huvud och armhålor. Stämningen är munter.
Lite senare, på kyrkans träbänkar, ägnas de första sångerna och orden åt kriget i hemlandet. Dämpat [tyska zart, som kan betyda ”svagt”, övers. anm.] och flerstämmigt sjunger de närvarande en bön för de äldre i sitt land, människor som är emot kriget men inte kan lämna landet. Det finns inte en enda person att upptäcka som inte sjunger med. Många händer torkar några tårar från kinden.
Först bikt och sedan glass
De närvarande är ortodoxa, romersk-katolska och grekisk-katolska. Konfession är dock av sekundär betydelse här. Innan biskop Bohdan Dzyurakh börjar sin predikan har han litet roligt: han går genom mittgången och håller mikrofonen under näsan på unga människor. Han rekommenderar ungdomarna att efter en ”god bikt” gå ut och äta glass. Alla skrattar.
Temat för dessa trossamtal på Världsungdomsdagen, som äger rum i hela staden, är barmhärtighet och nåd. Biskop Bohdan ber om stöd till föräldrar som har förlorat sina barn i kriget. Han uppmanar till bön för en kvinna vars man dog i kriget, och uttrycker tacksamhet för frivilliga från andra länder som stöttat ukrainare. Och: ”Han säger att det är viktigt att förlåta även sina fiender och be för dem”, översatte Anton (18 år), som är i England utan sin familj, och studerar där.
Ett gripande familjefoto
Under en paus där vissa biktar sig visar Andriana (20 år) från Lviv på sin mobiltelefon ett foto av sin familj. Fotot togs när hennes far nyligen återvände från fronten. ”Men han är inte densamme längre”, sade hon. Mannen på bilden bär militärutrustning och ser utmattad ut. Han knäböjer framför sin fru och två döttrar, visar fredstecknet med ena handen och håller sin lilla son med den andra. ”När han var tvungen att gå i krig var min bror tre år. Han frågade hela tiden var pappa var.” Hennes ögon tåras.
Från sorg och bedrövelse till skratt och livsglädje – under de mer än tre timmarna i kyrkan upplever ukrainarna hela panoramat av känslor tillsammans.
Khrystyna (24 år) sade: ”Vi respekterar och älskar påven Franciskus väldigt mycket för all hans hjälp till de i nöd.” Att kalla länder som är i krig till fred är hans plikt som påve. ”Men i vår situation är det bättre att vi ber till Gud om förändringar i rysk politik, i ryska sinnen och hjärtan.”
Khrystyna och några av människorna som sitter bredvid henne upprepar sitt tack för allt intresse för det ukrainska folkets öde, och för allt stöd till hemlandet. Det är en fantastisk möjlighet för henne att vara med på Världsungdomsdagen. ”Det ger oss mycket styrka att känna solidariteten från andra länder. Vi kontaktas mycket, det finns en sådan koppling” berättade hon. De kom hit för att påminna människor över hela världen om kriget. ”Det har pågått så länge. Vi hoppas att folk inte glömmer oss.”
Efter en lång liturgi i kyrkan bär det vidare till parken. En grupp bestående av mestadels ukrainska unga kvinnor och flickor har organiserat en sorgmarsch för alla barn som har dött i krigets Ukraina. De bär t-shirts med barns ansikten och namn.
Kathpress 2023-08-05
Detta är en nyhetstext.