Vatikanen: inte första gången maffian exkommuniceras

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Påvens uttalande, att ett medlemskap i maffian leder till exkommunicering, är inte i sig något grundläggande nytt för kyrkans lära. Detta enligt Vatikanens språkrör Federico Lombardi. Redan 1994 fördömde de sicilianska biskoparna medlemskap i dessa förbytarorganisationer, ett fördömande som också gällde dem som inte utförde några konkreta brott. Även om man vid det tillfället inte använde ordet ”exkommunicering”. Lombardi bemöter därmed de medieuppgifter enligt vilka påven Franciskus för första gången har utvidgat exkommunicering som påföljd till att gälla inte bara konkreta förbrytelser såsom rån och mord utan även själva medlemskapet i maffian.

Vid sitt besök i Kalabrien i lördags väckte påven Franciskus uppseende med ett skarpt fördömande av den lokala maffian, Ndrangheta. ”De som följer det ondas väg som maffiosi gör, har ingen gemenskap med Gud, de är exkommunicerade.” sade påven.

Enligt Vatikanradion var detta inte en formellt uttalad exkommunicering. Påven stödjer sig uppenbarligen på den katolska kyrkorätten som säger att i särskilt svåra fall kan själva utförandet av en handling automatiskt leda till exkommunicering utan att en formell dom har uttalats.

I de sicilianska biskoparnas skrivelse från 1994 heter det: ”Maffian tillhör utan undantag syndens rike.” Alla som frivilligt anslutit sig till den måste veta ”att de står i en oöverbryggbar motsättning till evangeliet om Jesu Kristi liv och därmed står de utanförkyrkans gemenskap.”

Kathpress 2014-06-23

Vad innebär exkommunikation?

Exkommunikation innebär att en kyrkomedlem tillfälligt utesluts ur den aktiva kyrkliga gemenskapen. Den som berörs förbjuds att dela ut respektive ta emot sakramenten och får heller inte utöva något kyrkligt ämbete eller tjänst. Dopet, däremot, kan dock inte göras ogjort vid en exkommunikation.

Enligt kyrkans lära kan exkommunikationen ske antingen via ett utslag genom en kyrklig instans  eller genom vissa handlingar, som i sig själva medför exkommunikation. Bekräftas därefter straffen för dessa handlingar uttryckligen av Vatikanen, rör det sig som en för hela det kyrkliga livet särskilt viktig grund för uteslutning. Exkommunikationen är ett så kallat disciplinstraff. Uteslutningen varar så länge orsaken till den består eller den berörda personen genom sitt beteende ännu inte gjort bättring. Hävandet av exkommunikationen görs av den ansvarige stiftsbiskopen, Troskongregationen eller påven själv, beroende på ärendets art.

Kyrkans lagbok, den kanoniska lagen (CIC), anger flera handlingar som i själva (eo ipso) leder till exkommunikation: förutom biskopsvigning utan påvligt uppdrag leder exempelvis irrlära, våldsanvändning mot påven, brott mot bikthemligheten och abort automatiskt till uteslutning ur den kyrkliga gemenskapen.

Straff som meddelas via utslag kan den ansvariga kyrkliga auktoriteten vid svårartade brott utdöma enligt egen bedömning. Enligt kyrkorätten bör disciplinstraff, i synnerhet exkommunikation, endast användas med yttersta återhållsamhet.

Kathpress 2014-05-26

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Specialpris för nya prenumeranter!

250 kr för 8 nr (ord.pris 400kr)

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Påvens uttalande, att ett medlemskap i maffian leder till exkommunicering, är inte i sig något grundläggande nytt för kyrkans lära. Detta enligt Vatikanens språkrör Federico Lombardi. Redan 1994 fördömde de sicilianska biskoparna medlemskap i dessa förbytarorganisationer, ett fördömande som också gällde dem som inte utförde några konkreta brott. Även om man vid det tillfället inte använde ordet ”exkommunicering”. Lombardi bemöter därmed de medieuppgifter enligt vilka påven Franciskus för första gången har utvidgat exkommunicering som påföljd till att gälla inte bara konkreta förbrytelser såsom rån och mord utan även själva medlemskapet i maffian.

Vid sitt besök i Kalabrien i lördags väckte påven Franciskus uppseende med ett skarpt fördömande av den lokala maffian, Ndrangheta. ”De som följer det ondas väg som maffiosi gör, har ingen gemenskap med Gud, de är exkommunicerade.” sade påven.

Enligt Vatikanradion var detta inte en formellt uttalad exkommunicering. Påven stödjer sig uppenbarligen på den katolska kyrkorätten som säger att i särskilt svåra fall kan själva utförandet av en handling automatiskt leda till exkommunicering utan att en formell dom har uttalats.

I de sicilianska biskoparnas skrivelse från 1994 heter det: ”Maffian tillhör utan undantag syndens rike.” Alla som frivilligt anslutit sig till den måste veta ”att de står i en oöverbryggbar motsättning till evangeliet om Jesu Kristi liv och därmed står de utanförkyrkans gemenskap.”

Kathpress 2014-06-23

Vad innebär exkommunikation?

Exkommunikation innebär att en kyrkomedlem tillfälligt utesluts ur den aktiva kyrkliga gemenskapen. Den som berörs förbjuds att dela ut respektive ta emot sakramenten och får heller inte utöva något kyrkligt ämbete eller tjänst. Dopet, däremot, kan dock inte göras ogjort vid en exkommunikation.

Enligt kyrkans lära kan exkommunikationen ske antingen via ett utslag genom en kyrklig instans  eller genom vissa handlingar, som i sig själva medför exkommunikation. Bekräftas därefter straffen för dessa handlingar uttryckligen av Vatikanen, rör det sig som en för hela det kyrkliga livet särskilt viktig grund för uteslutning. Exkommunikationen är ett så kallat disciplinstraff. Uteslutningen varar så länge orsaken till den består eller den berörda personen genom sitt beteende ännu inte gjort bättring. Hävandet av exkommunikationen görs av den ansvarige stiftsbiskopen, Troskongregationen eller påven själv, beroende på ärendets art.

Kyrkans lagbok, den kanoniska lagen (CIC), anger flera handlingar som i själva (eo ipso) leder till exkommunikation: förutom biskopsvigning utan påvligt uppdrag leder exempelvis irrlära, våldsanvändning mot påven, brott mot bikthemligheten och abort automatiskt till uteslutning ur den kyrkliga gemenskapen.

Straff som meddelas via utslag kan den ansvariga kyrkliga auktoriteten vid svårartade brott utdöma enligt egen bedömning. Enligt kyrkorätten bör disciplinstraff, i synnerhet exkommunikation, endast användas med yttersta återhållsamhet.

Kathpress 2014-05-26

Specialpris för nya prenumeranter!

250 kr för 8 nr (ord.pris 400kr)