Det är ett paradis för forskare och de som tror på sammansvärjningar, för kyrkohistoriker och bästsäljarförfattare: Vatikanens hemliga arkiv. Archivum Secretum Vaticanum har inte tyngts av samma låga anseende som andra arkiv brukar drabbas av: att vara tråkigt och dammigt. Tvärtom! Den påvliga samlingen av dokument framstår för många som en hermetiskt sluten skatt, ruvande på stora hemligheter om mänskligheten och som en kuliss som döljer ett mörkt maktspel – senast i Dan Browns thriller ”Illuminati”. När Vatikanens hemliga arkiv grundades för 400 år sedan, den 31 januari 1612, av påven Paulus V (1605-1621), fanns emellertid inte den orden, som gett namn åt Dan Browns roman.
Men även utan författarfantasier gör beskrivningar av arkivet ett överväldigande intryck: 85 kilometer kyrkohistoria förvarad i närheten till Sixtinska kapellet. Dokument från 700-talet fram till våra dagar: alltifrån räkenskaper för påvliga vinleveranser till dokument som beskriver påven Pius XII:s roll under Andra världskriget.
Men hur hemligt är egentligen Vatikanens hemliga arkiv? För många börjar sammansvärjningen redan med namnet. Epitetet ”hemlig” betyder emellertid ingalunda att arkivets lokaler döljer obekväma sanningar, som skall undandras offentlighet. Det betyder helt enkelt att det är ett privat arkiv: det är påvens arkiv i hans roll som främste företrädare för den romersk-katolska kyrkan – och att det därmed inte är ett arkiv som förvaltas offentligt. Också i Tyskland finns det arkiv med tillägget ”geheim” (hemlig) i namnet.
Sedan länge är det hemliga Vatikanarkivet emellertid inte hemligt för vetenskapen: påven Leo XIII (1878-1903) öppnade det i allt väsentlig för den historiska forskningen. För närvarande kommer omkring 1 500 forskare från mer än 60 nationer till arkivet, katoliker likaväl som icke-katoliker. För att få tillgång till arkivet spelar det ingen roll om man är döpt eller inte. Var och en som har fullföljt grundläggande studier och kan visa upp en rekommendation från sitt universitet får tillträde.
Men hur var det då med Pius XII? När man talar om Vatikanarkivets öppenhet, handlar det för det mesta om honom, Eugenio Pacelli, han som var påve under Andra världskriget och som blivit kritiserad för att han inte med tillräcklig beslutsamhet agerade mot folkmordet på judar. Gång på gång sägs det att Vatikanen fördröjer frisläppandet av dokument från hans pontifikat, eftersom man vill dölja obehagliga sanningar om denne påve.
Dokumenten från Pius XII:s tid planeras emellertid att vara tillgängliga för vetenskapen från och med 2014 eller 2015. För närvarande arbetar man med att ordna och katalogisera materialet, som omfattar omkring 16 miljoner sidor. Hitintills är det bara en påvlig historiekommission under ledning av den franske jesuiten Pierre Blet, som har haft insyn i dessa dokument och som offentliggjort ett urval av dem i elva volymer. I princip full insyn har hitintills gällt för allt ända fram till Pius XI:s pontifikat i februari 1939.
Om ett par veckor, den 1 mars, visas 100 utvalda dokument från Vatikanens hemliga arkiv på museet på Kapitolium. Utställningen som kallas ”Lux in Arcana”, ungefär ”Ljus på hemligheten”, är den första där ett stort antal dokument från Vatikanens hemliga arkiv visas upp offentligt. Här finns bland annat registreringen av bannbullan mot Martin Luther och dokument som rör processen mot Galileo Galilei. Utställningens ledare biskop Sergio Pagano, menar att den skall göra slut på alla fördomar mot de hemliga arkiven.
Kathpress 2012-01-30
Läs mer här: https://www.dn.se/kultur-noje/vatikanen-oppnar-upp-sitt-hemliga-arkiv