Vem får vara fadder, enligt Vatikanen?

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Transpersoner och homosexuella får principiellt vara faddrar och vittnen i den katolska kyrkan. Dikasteriet för trosläran [tidigare Troskongregationen] bekräftade detta i ett brev till en brasiliansk biskop. Han hade sänt sex frågor i ämnet till Rom. Svarsbrevet som påven undertecknade den 31 oktober publicerades nyligen av Dikasteriet för trosläran, på dess hemsida. Följaktligen får dessa grupper av personer tillträde till ämbetena, om det inte finns någon risk för offentlig skandal eller förvirring bland de troende.

Situationen är dock annorlunda för personer som lever i ett homosexuellt partnerskap. Sexuella relationer utanför äktenskapet betraktas som en synd, enligt den katolska kyrkan. Enligt kyrkorätten kan en person som lever ett liv i enlighet med tron vara gudfar eller gudmor [fadder]. Här kräver klokhet i själavården ett vist övervägande ”för att skydda dopets sakrament och framför allt dess mottagande” står det i det aktuella brevet. Detta dyrbara goda måste bevaras, eftersom det är nödvändigt för återlösningen. Därför bör möjligheten till en annan person som gudfar eller gudmor också övervägas. Denna begränsning gäller inte vittnen vid ett katolskt bröllop.

”Kyrkan är inte en tullstation”

Enligt brevet gäller i princip samma villkor för dop av ”transsexuella som genomgått hormonbehandling och könskorrigerande kirurgi” som för andra troende. Dessutom bör ”sakramentens dörrar inte stängas av någon anledning”, särskilt inte för dopet. ”Kyrkan är inte en tullstation, den är Faderns hus, där det finns plats för var och en med sitt mödosamma liv” citerar dikasteriet från påven Franciskus läromässiga uppmaning Evangelii gaudium.

Detta gäller även ”om det råder tvivel om en persons objektiva moraliska situation eller om hans subjektiva benägenhet till nåd”. Man får aldrig glömma ”Guds villkorslösa kärlek”, enligt brevet. Den kan ingå ett oåterkalleligt förbund även med en syndare, som alltid är öppen för oförutsägbara utvecklingar. Detta gäller även om avsikten att förbättras inte är helt uppenbar hos den berörda personen. Förutsebarheten av en ny synd ”minskar ofta inte äktheten i avsikten”.

Barn med föräldrar i homosexuellt partnerskap

I brevet står det också att föräldrarnas sexuella läggning inte är avgörande för dopet av deras barn. ”För att barnet ska kunna döpas måste det finnas ett välgrundat hopp om att han eller hon ska uppfostras i den katolska tron” står det i brevet. Det saknar betydelse om föräldrarna lever i ett homosexuellt parförhållande, om barnet är adopterat eller om det har burits av en surrogatmamma.

Svaren på biskopens frågor upprepade i huvudsak vad dikasteriet redan tidigare hade bekräftat i denna fråga, enligt inledningen till brevet, som också var undertecknat av myndighetens överhuvud, kardinal Victor Fernández.

Kathpress 2023-11-08

Detta är en nyhetstext.

Brevet av den 31 oktober finns här på italienska

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Transpersoner och homosexuella får principiellt vara faddrar och vittnen i den katolska kyrkan. Dikasteriet för trosläran [tidigare Troskongregationen] bekräftade detta i ett brev till en brasiliansk biskop. Han hade sänt sex frågor i ämnet till Rom. Svarsbrevet som påven undertecknade den 31 oktober publicerades nyligen av Dikasteriet för trosläran, på dess hemsida. Följaktligen får dessa grupper av personer tillträde till ämbetena, om det inte finns någon risk för offentlig skandal eller förvirring bland de troende.

Situationen är dock annorlunda för personer som lever i ett homosexuellt partnerskap. Sexuella relationer utanför äktenskapet betraktas som en synd, enligt den katolska kyrkan. Enligt kyrkorätten kan en person som lever ett liv i enlighet med tron vara gudfar eller gudmor [fadder]. Här kräver klokhet i själavården ett vist övervägande ”för att skydda dopets sakrament och framför allt dess mottagande” står det i det aktuella brevet. Detta dyrbara goda måste bevaras, eftersom det är nödvändigt för återlösningen. Därför bör möjligheten till en annan person som gudfar eller gudmor också övervägas. Denna begränsning gäller inte vittnen vid ett katolskt bröllop.

”Kyrkan är inte en tullstation”

Enligt brevet gäller i princip samma villkor för dop av ”transsexuella som genomgått hormonbehandling och könskorrigerande kirurgi” som för andra troende. Dessutom bör ”sakramentens dörrar inte stängas av någon anledning”, särskilt inte för dopet. ”Kyrkan är inte en tullstation, den är Faderns hus, där det finns plats för var och en med sitt mödosamma liv” citerar dikasteriet från påven Franciskus läromässiga uppmaning Evangelii gaudium.

Detta gäller även ”om det råder tvivel om en persons objektiva moraliska situation eller om hans subjektiva benägenhet till nåd”. Man får aldrig glömma ”Guds villkorslösa kärlek”, enligt brevet. Den kan ingå ett oåterkalleligt förbund även med en syndare, som alltid är öppen för oförutsägbara utvecklingar. Detta gäller även om avsikten att förbättras inte är helt uppenbar hos den berörda personen. Förutsebarheten av en ny synd ”minskar ofta inte äktheten i avsikten”.

Barn med föräldrar i homosexuellt partnerskap

I brevet står det också att föräldrarnas sexuella läggning inte är avgörande för dopet av deras barn. ”För att barnet ska kunna döpas måste det finnas ett välgrundat hopp om att han eller hon ska uppfostras i den katolska tron” står det i brevet. Det saknar betydelse om föräldrarna lever i ett homosexuellt parförhållande, om barnet är adopterat eller om det har burits av en surrogatmamma.

Svaren på biskopens frågor upprepade i huvudsak vad dikasteriet redan tidigare hade bekräftat i denna fråga, enligt inledningen till brevet, som också var undertecknat av myndighetens överhuvud, kardinal Victor Fernández.

Kathpress 2023-11-08

Detta är en nyhetstext.

Brevet av den 31 oktober finns här på italienska