Agitation i flera frågor – kyrka och stat i Polen

av MAGDALENA SLYK
Redan innan valet hösten 2015 var det allmänt känt att det nu sittande regeringspartiet PiS (Lag och Rättvisa) öppet står för kristna värderingar och stöder den katolska kyrkan i Polen. Stödet verkar vara ömsesidigt. Flera observatörer anser att partiets seger inte hade kunnat bli så stor utan katolska kyrkans stöd under valkampanjen. Därefter har PiS ofta anklagats för att i gengäld ge stora finansiella bidrag till kyrkan. Dessa uttalanden verkar dock inte ha tagit hänsyn till de förbindelser som polska staten har med kyrkan på grund av konkordatet – det avtal som skrevs under mellan Polen och Vatikanstaten och som garanterar kyrkan ett visst finansiellt stöd från staten. Regeringen har även anklagats för att komma med förslag på lagförändringar baserade på kyrkans direktiv.

Det är inte heller ovanligt att representanter för den katolska kyrkan i Polen öppet uttalar sig i olika samhällsfrågor som tas upp i den politiska debatten. Dessa uttalanden har hittills oftast varit i linje med PiS egna argument. Det var först i våras, när PiS lade fram en motion om att i polska parlamentet högtidligt uppmärksamma 100-årsjubileet av Jungfru Marias uppenbarelser i Fatima, som biskoparna avvek från sin regeringstrogna hållning. De menade att Mariafromheten inte hör hemma i den politiska sfären och därför inte bör gestaltas i parlamentet.

Domstolsreformen

Den polska befolkningen har vant sig vid att kyrkan snabbt kommenterar de stora politiska frågorna, något som i synnerhet oppositionella medier uppmärksammar. Ett exempel på en snabb reaktion från kyrkans sida var fråga om skärpningen av abortlagen. I somras väntade därför medierna litet otåligt på att kyrkan öppet skulle kungöra sin ståndpunkt i frågan om domstolsreformen som regeringen höll på att förbereda. Vissa var så pass otåliga att de till och med började anklaga den katolska kyrkan för att tysta ner det hela. Men kyrkan teg inte.

Tvärtom kom biskoparna i ett officiellt uttalande med en reaktion på presidentens veto. Det polska episkopatet tackar där presidenten för hans veto, som välkomnas som ett rätt och klokt beslut och som visar på presidentens goda omdöme. Biskoparna understryker att katolska kyrkan förordar demokratin som styrelseskick och påpekar att demokratin är bra för människan som individ, men bara kan utvecklas i en rättssäker stat.

De inser att en reform inom rättsväsendet är politikernas (i synnerhet de regerandes) plikt, men dessa politiker är i sin tur bara representanter för de medborgare som har valt dem. I samma uttalande hänvisar biskoparna till påven Johannes Paulus den II:s ord (från Montesquieu, 1689–1755) om de tre maktinstanserna – den lagstiftande, den utövande och den dömande – att det måste finnas en balans mellan alla tre då varje instans har sin egen kompetens och uppgift och den ena makten får inte dominera över en annan. Konstitutionen garanterar att den sistnämnda, den dömande maktinstansen, upprätthåller neutralitet och objektivitet i rättssystemet som måste respekteras.

Jubileum i Częstochowa – för det gemensamma goda

Något som också har nämnts av flera representanter för katolska kyrkan i Polen är att man inte uppskattar den brutala och vulgära tonen som vissa politiker använder i sina uttalanden. De oroar sig för konsekvenserna av ett sådant högt tonläge och uppmanar till sansade diskussioner utan onödigt starka emotioner. För några veckor sedan, i samband med jubileet i Częstochowa (i år firas 300-årsjubileet av kröning av Svarta Madonna) tog ärkebiskopen Wojciech Polak, Polens primas, återigen upp frågan om ömsesidig respekt såväl politikerna emellan som respekt för konstitutionen. Just den dagen i Częstochowa förnyades de löften som för nästan 350 år sedan avlades av den polske kungen Jan Kasimir som då förkunnade Maria till Polens (himmelska) drottning och anförtrodde henne det polska folket.

Ärkebiskop Polak har utifrån evangeliet om bröllopet i Kana och Marias uppmaning till lärjungarna ”gör det han säger åt er” (Joh 2:5) aktualiserat frågan om tillit, utan att ständigt tänka på egennyttan. Han uppmanade till ett agerande som gagnar allas, inte bara ens egna, intressen. I Częstochowa jämförde Polak det polska folket med lärjungarna i evangeliet – precis som de har bidragit till att Jesus förvandlade vatten till vin, så kan också medborgarna nu bidra till att Guds vilja sker i dag.

Polak uppmanade till att tillitsfullt lyssna till Marias uppmaning, men för detta krävs en inre omvändelse hos var och en. Denna omvändelse ska ta sig sådana uttryck att den respekterar den allmänna ordningen, och inte hotar konstitutionen som garanterar en gemensam tillvaro. Vidare markerade han att förändringar och reformer bör ske efter en uppriktig och respektfull dialog. Han tog även upp frågan om nödställda, till exempel flyktingar och migranter som inte får glömmas bort i sammanhanget. Polak hänvisade här till den helige Johannes Paulus II som uppmanade att för hela Europa bygga ett gemensamt hem, som grundas på solidaritet och ömsesidig förståelse för varandra.

Den enskildes samvete

Innan mässan i Częstochowa intervjuades ärkebiskopen Polak i polsk radio. Där fick han frågan om en vädjan eller uppmaning till politiker gällande viktiga ärenden som tas upp på den polska politiska arenan just nu. Hans svar var att kyrkans roll i första hand är att uppmana och vädja till varje enskild människa, och inte primärt till politiker. Det som kyrkan vill åstadkomma är att nå fram till alla människors samvete. Visserligen är det så att människan har stöd i lagen, men det är framför allt var och en som inombords fattar viktiga beslut om livsfrågor – som till exempel om skydd för de ofödda. Han underströk även att det inte är kyrkan som grundar laga i landet. Det är en uppgift för politiker. Han klargjorde också väldigt tydligt vad kyrkans roll är och vad den inte är. Kyrkans huvuduppgift är att värna om människan och nå fram till hennes samvete, så att hon själv kan fatta egna beslut i enlighet den lära som kyrkan undervisar. Men kyrkans roll är varken att kräva förändringar i lagen eller konstitutionen.

Försoning med Tyskland

Så sent som för några dagar sedan har de polska biskoparna yttrat sig i ett ämne som tagits upp i Polen flera gånger den senaste tiden, nämligen relationen mellan Polen och Tyskland och Polens krav på skadestånd från Tyskland. Biskoparna uppmanade till försoning och förlåtelse, samtidigt som de påminde om att försoningsprocessen mellan Polen och Tyskland initierades redan för 50 år av dåvarande primas Wyszynski och kardinal Wojtyla (påven Johannes Paulus II) tillsammans med andra biskopar. De påminde om de berömda ord som beskriver den polsk-tyska relationen och försoningen efter andra världskriget: ”vi förlåter och ber om förlåtelse”. Det är mycket viktigt att upprätthålla dessa goda relationer och värna om försoning mellan de båda länderna. Samtidigt varnade biskoparna för att äventyra denna försoning genom ogenomtänkta yttranden eller oansvarigt handlande. Visserligen är det också viktigt att påminna om allas lika värde, tona ner politisk agitation och arbeta för att utöka Polens samarbetsområden med andra.

Det som utmärker de polska biskoparnas uttalanden den senaste tiden är uppmuntran till ökad respekt för varandra och värdet av ett vårdat språk, inte minst i officiella uttalanden. Det som bör stå i centrum för beslut som fattas är allas bästa och inte ens egna intressen. Dessa ord tolkas av vissa som en uppmaning enbart riktad till det regerande partiet, men egentligen är budskapet avsett lika mycket för oppositionen. Det är en reaktion mot den upphetsade stämning som har kännetecknat det politiska klimatet i Polen den senaste tiden.

Magdalena Slyk 2017-09-16