Antisemitism ska inte finnas i någons hjärta

En kristen kan inte vara antisemit, för en del av hennes rötter är hebreiska. Antisemitism ska vara bannlyst från vars och ”ens hjärta och liv”. Det sade påven Franciskus när han mötte representanter för Roms judiska församling, skriver den italienska tidningen Avvenires ledarskribent. Bland dem fanns Roms överrabbin dr Riccardo di Segni [se foto], dr Riccardo Pacifici från Roms judiska församling och dr Renzo Gattegna från Italienska unionen av judiska församlingar.

Artikelförfattaren skriver vidare att påven betonade att minnet av deportationen av judar för 70 år sedan ger oss möjlighet att hålla oss vaksamma, så att inte någon form för antisemitism eller rasism utvecklar sig på nytt – vare sig i Rom eller någon annanstans i världen. Påven Franciskus påminde också om hur många kristna det var i Rom som, vid tidpunkten för deportationen, hjälpte sina nödlidande bröder. Vi vet att många religiösa institutioner, kloster och inte minst de påvliga basilikorna öppnade, i enlighet med påven Pius XII:s intention, sina portar för att ta emot judar. Vi vet också att många kristna lekmän gjorde allt vad de kunde för att hjälpa till, i stort som smått… De hade modet att göra det rätta i just det ögonblicket: nämligen att skydda sina bröder och systrar som befann sig i fara.

När påven avslutade mötet underströk han dialogens betydelse. Inte bara det teologiska samtalet utan också det som rör ”vardagshändelser”. Om det inte finns en sann och konkret möteskultur utan förutfattade meningar och misstänksamhet, tjänar det inte till med ett intellektuellt engagemang. Samtidigt skickade påven ett budskap till den judiska församlingen i vilket han, enligt Avvenire, fastslog att ”det är vår skyldighet att hålla de deporterades öden levande inför våra ögon, att känna deras smärta och desperation för att inte glömma bort dem. Genom att göra så fortsätter de att vara levande i våra minnen och i våra böner, tillsammans med deras familjer, släktingar och vänner som begråtit dem.”

”Att göra en händelse till ett minne innebär inte bara att minnas”, preciserade påven Franciskus, ”utan framför allt att måste vi anstränga oss för att förstå dess budskap till oss i dag. Så att minnet från i går ger oss lärdom för i dag och blir ett ljus på vår väg framåt”. Minnet av deportation av judarna kan, enligt artikelförfattaren, bli en appell till nya generationer att inte bli för likriktad, att inte låta sig påverkas alltför mycket av olika ideologier och framför allt att aldrig rättfärdiggöra det onda vi möter.

Avvenire 2013-10-11

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

En kristen kan inte vara antisemit, för en del av hennes rötter är hebreiska. Antisemitism ska vara bannlyst från vars och ”ens hjärta och liv”. Det sade påven Franciskus när han mötte representanter för Roms judiska församling, skriver den italienska tidningen Avvenires ledarskribent. Bland dem fanns Roms överrabbin dr Riccardo di Segni [se foto], dr Riccardo Pacifici från Roms judiska församling och dr Renzo Gattegna från Italienska unionen av judiska församlingar.

Artikelförfattaren skriver vidare att påven betonade att minnet av deportationen av judar för 70 år sedan ger oss möjlighet att hålla oss vaksamma, så att inte någon form för antisemitism eller rasism utvecklar sig på nytt – vare sig i Rom eller någon annanstans i världen. Påven Franciskus påminde också om hur många kristna det var i Rom som, vid tidpunkten för deportationen, hjälpte sina nödlidande bröder. Vi vet att många religiösa institutioner, kloster och inte minst de påvliga basilikorna öppnade, i enlighet med påven Pius XII:s intention, sina portar för att ta emot judar. Vi vet också att många kristna lekmän gjorde allt vad de kunde för att hjälpa till, i stort som smått… De hade modet att göra det rätta i just det ögonblicket: nämligen att skydda sina bröder och systrar som befann sig i fara.

När påven avslutade mötet underströk han dialogens betydelse. Inte bara det teologiska samtalet utan också det som rör ”vardagshändelser”. Om det inte finns en sann och konkret möteskultur utan förutfattade meningar och misstänksamhet, tjänar det inte till med ett intellektuellt engagemang. Samtidigt skickade påven ett budskap till den judiska församlingen i vilket han, enligt Avvenire, fastslog att ”det är vår skyldighet att hålla de deporterades öden levande inför våra ögon, att känna deras smärta och desperation för att inte glömma bort dem. Genom att göra så fortsätter de att vara levande i våra minnen och i våra böner, tillsammans med deras familjer, släktingar och vänner som begråtit dem.”

”Att göra en händelse till ett minne innebär inte bara att minnas”, preciserade påven Franciskus, ”utan framför allt att måste vi anstränga oss för att förstå dess budskap till oss i dag. Så att minnet från i går ger oss lärdom för i dag och blir ett ljus på vår väg framåt”. Minnet av deportation av judarna kan, enligt artikelförfattaren, bli en appell till nya generationer att inte bli för likriktad, att inte låta sig påverkas alltför mycket av olika ideologier och framför allt att aldrig rättfärdiggöra det onda vi möter.

Avvenire 2013-10-11