Att skriva i kyrklig press om övergreppen i kyrkan

Inés San Martín, som skriver för Crux, har i en personlig artikel redogjort för det hon mött i sitt arbete med rapportering om övergreppsskandalerna i kyrkan. Hon har särskilt ägnat sig åt skandalerna i Chile, ett avgrundsdjup som tycks bottenlöst.

San Martín beskriver hur hon mötts av kritiken att hon borde gräva mer i fallet McCarrick, som berört särskilt nordamerikanska katoliker djupt, att hon borde sluta smutskasta och förfölja kyrkan likt en ”kvällspressjournalist”.

För den som lever i en omgivning där alla tycks ha negativa åsikter om kyrkan, är det lätt att tycka att åtminstone kyrklig press borde avhålla sig från grävande, eller, som någon uttryckt det, frossande, i kyrkliga skandaler. Då är San Martíns ovanligt personliga text rekommenderad läsning. Den handlar om kärleken till kyrkan, om att stanna kvar trots allt, och om att stötta den förkrossande majoritet av präster och biskopar som inte är en del av problemet, utan en del av lösningen.

Men, säger San Martín, det blir bättre först när vi lägger stoltheten åt sidan och erkänner att det här inte är en fråga om att ”medierna” är ute efter kyrkan. Det blir bättre när vi, som kyrka, inte lämnar åt ”hierarkin” att hitta lösningen, utan själva försöker vara en del av dem. Och där spelar den kyrkliga pressen en viktig roll.

Det är trots allt så att de allra flesta av våra präster, biskopar, systrar, bröder, diakoner, kateketer och andra är fantastiska människor. Finn dem, var stolt över dem och be för dem, säger San Martín.

San Martins text finns här